Det kan ju inte bli sämre...

Så var det igår dags att öppna tälvingssäsongen. I lördags gjorde jag en förberedande träning inför söndagens tävling och redan där kändes kroppen lite små seg men det brukar vara ett bra tecken om kroppen fungerar som den ska. Hade som sagt inga förväntningar på 60m loppet men måste nog säga att nog blev jag besviken när tiden visar 7,92. Har inte på många år sprungit så dåligt och det kändes som att jag inte ens kunde springa max. Starten var dåligt och sedan hände i princip ingenting. Kändes som att jag aldrig ens kom upp i maxfart. Explosiviteten som jag brukar ha när jag är i bra form, lyste med sin frånvaro.

Jag visste ju att det mycket väl kunde bli så här eftersom att jag fortfarande äter antibiotika och på något sätt så återhämtade kroppen sig inte från veckans träningar på samma sätt som den gjorde tidigare. Jag funderade också på en sak. Visst är det kul att tävla, men det är inte kul att tävla när man inte är i bra form. När jag var yngre så var det skitkul på varje tävling bara man fick delta, men det är det inte nu längre när man vet vad för slags resultat som man kunnat prestera tidigare. Då är det bara irriterande att springa och inte vara i form.

Tänkte berätta lite om mykoplasman som jag råkade ut för. Verkar som att man i Finland fortfarande ser det som en dålig ursäkt att inte vara i form men dem människorna har nog inte provat på hur det känns när man faktiskt har mykoplasma, det är inte kul kan jag säga. Sedan kanske också ska nämnas att min idrottssläkare som jag gick till sade att mest troligt så har en stor del av människor i vår ålder haft eller har mykoplasma i kroppen, men om du inte får några symptom av det så är väl det bara positivt. Mykoplasman kan också sitta kvar i kroppen i upp till 4-6 år men det behöver nödvändigtvis inte bryta ut så har du inte några symptom på att du känner dig sjuk så är det onödigt att testa sig. När min mykoplasma bröt ut vilket mest troligt var i USA så hostade jag först i över 1 månad. Mykoplasma kan bryta ut till lunginflamation, men det gör det i mindre än 10 % av fallen. Trötthet, muskelvärk, förkylning är andra symptom så det liknar ganska långt symptomen på en vanlig förkylning. Ökad vilopuls är också ett av symptomen och eftersom att jag inte har koll på min vilopuls så är det svårt för mig att uttala mig om den saken, men en sådan sak som jag märkte var att när jag på kvällarna skulle gå och sova så tog det väldigt länge innan min puls gick ner till vilonivå. Det var ganska så jobbigt i början eftersom att det är obehagligt att försöka sova när pulsen fortfarande är hög.

Tröttheten är kanske det som ändå var värst. tänk dig själv att du sovit 10 timmar och ändå går du runt och är trött hela dagen. Samma sak med träningar, du tränar men känner dig trött och återhämtar dig väldigt långsamt. Det är väl detta som många diskuterar i Finland och ifrågasätter de idrottare som känner dessa symptom att är det verkligen mykoplasma? För det första varför ska man överhuvudtaget ifrågasätta, idrottaren är sjuk och har det någon betydelse vad orsaken är eller vilket namn som sjukdomen har? Det verkar sticka många människor i ögonen att de som har mykoplasma inte kanske utifrån ser sjuka ut men att träningarna helt enkelt inte fungerar. Visst nu är ju både läkarna och idrottarna mer medvetna att det finns något som heter mykoplasma och fler och fler vet om den möjligheten att man kan testa sig för det. Men det är väl bara bra att en idrottare som tränat på jättebra, helt plötsligt blir förkyld under en lång tid och sedan fungerar ingenting, får en diagnos som gör att man kan behandla sjukdomen. Varför ska detta sedan ifrågasättas?

Jag googlade runt lite på ordet mykoplasma och hittade flera versioner där symtomen hos idrottare varit precis dem som jag haft och fortfarande har. Det är inte kul och det är ju inte så att dem som har fått dem tycker det är skitkul att måsta äta antibiotika i 21 dagar. Jag tror att de människor som tycker mykoplasma är en ny sjukdom som alla idrottare säger sig ha för att hitta på en ursäkt att dem är i dålig form borde prova på hur det faktiskt känns på riktigt, då kanske all denna negativitet och misstro skulle försvinna!

Nu blev det ett lite negativt inlägg men livet som idrottare är ju inte alltid en dans på rosor så då är inte min blogg det heller. Jag har inte bestämt mig ännu hur resten av inomhussäsongen kommer se ut, men jag tar en dag i taget och ser hur kroppen återhätmar sig så får ni kanske se mig på löparbanaorna igen denna vinter.

Ha en fin dag :)