måndag 8 september 2014

Tillbakablick EM i Zürich 2014

Jag har varit lite slö med att uppdatera bloggen igen men det har samtidigt hänt så otroligt mycket den här sommaren, så det har varit skönt att bara glida omkring och njuta av allt. EM i Zürich hör ju till en av sommarens absoluta höjdpunkter och här kommer ett litet sammandrag om mina upplevelser där. 

Fredagen den 08.08 bar det av till Helsingfors flygplats med destination Zürich. Det kändes så otroligt bra att få vara med på denna resa, och jag kan då verkligen säga att jag tog vara på varenda sekund. Det enda som lite krånglade till min uppladdning inför Zürich var att förkylningen som bröt ut innan SM kom tillbaka några dagar innan avresan. Hade grymt ont i halsen, och det höll i sig ända tills tävlingarna var över. Hostade gjorde jag också, men från första början gick jag in med inställningen att det spelar ingen roll hur jag mår, springa ska jag.

Väl framme i Zürich bodde vi på Dorint airport hotel. Ett nybyggt hotell som låg i närheten av flygplatsen. Hotellet var som sagt bara några månader gammalt och var verkligen jättefint. Rum delade jag med en av våra tre häcktjejer Matilda. På vårt hotell bodde också bland annat det italienska landslaget. På ett sätt är det himla bekvämt att fara på sådana här resor. All mat och allting är noga planerat, och både till frukost, lunch, middag och kvällsmat var det bara att gå och sätta sig vid ett färdigt dukat bord. Sällskap vid matbordet fanns det alltid gott om och särskilt frukosten var en sådan måltid som ofta drog ut på tiden. Vad är skönare än att börja varje dag med en lång frukost med gott käk och många koppar kaffe :)


Obligatoriska "hur ser rummet ut" bilder. Kvaliten på bilderna är ju inte super när de är tagna med mobilkamera, men det får duga.




Väl framme i Zürich tränade vi endast lite lätt innan tävlingarna. Jag kände mig inte särskilt pigg, men gjorde ändå en förberedande träning söndagen före start. Kroppen kändes inte särskilt pigg och jag hade lite lätt förhöjd kroppstemperatur på eftermiddagen. Som tur var hade vi ju gott om tid att vila så kroppen fylldes med god mat och sömn. Måndagen sedan gjorde jag lite lätt uppvärmning med lite olika övningar för att aktivera muskulaturen. 


Dagen före tävlingsstart  for vi och kollade på arenan i spöregn.



Tisdagen  den 12.08, EM:s första dag, var det då även dags för oss häcklöpare att inta arenan. Min halsont hade som tur var släppt, och jag kände mig piggare än vad jag dittills gjort på hela Zürichresan. Tävlingsdagen började som vanligt med en lätt morgonjogg samt frukost. Frukosten åt vi så sent som möjligt eftersom vi inte skulle hinna äta lunch innan grenstart. Efter frukosten laddade vi upp på rummet med lite musik innan vi tog bussen till uppvärmingsarenan. Uppvärmningen skedde på en separat idrottsplan ca 10 min bilresa från själva huvudarenan Letzigrund. På morgonen hade jag fått veta att jag skulle springa i heat 3 så  ca 1 h 15 min före calling ett började jag värma upp. 

Själva uppvärningen kändes helt ok men samtidigt gjorde jag inga jättebra träningsstarter. Det har i och för sig varit något som jag tampats med hela sommaren. Jag har svårt att tagga till under träningsstarterna, och höjer min nivå ganska så rejält när det väl är dags för tävling. Det är ju i och för sig bra att jag litar så pass på min prestation att jag vet att jag kan mycket bättre när startskottet går, men samtidigt skulle det vara bra att kunna höja självförtoendet lite också i träningsstarterna. Calling nummer ett avklarades på träningsplanen. I callingen kontrollerades alla tävlingskläder, nummerlappar å spikskor. Mitt heat förflyttades sedan tillsamans i en minibuss till stadion till calling nummer två. Calling nummer två skedde sedan inne i arenan bakom huvudläktaren vars det fanns fyra löparbanor plus några häckar. För min del var det positivt att sitta en stund och chilla i minibussen för när jag sedan snörade på mig spikskorna i calling två kändes kroppen mycket piggare och jag började tagga till på allvar. Ca 10 min före start fick vi gå in på arenan och jag kommer ihåg att jag kände ett lyckorus när vi kom in på planen. Det var ganska så mycket folk på läktaren och kollade på vårt lopp, vilket jag bara tyckte var härligt.

Själva loppet få? Jag fick en kanonstart och de fyra första häckarna hängde jag bra med. Vindarna var svårhanterliga på löparbanorna, och fast att det i mitt heat mättes 0.0 så kom det rejäla motvindspustar på slutet av loppet. Jag orkade helt enkelt inte hålla farten uppe, och under de tre sista häckarna in i mål tappade jag fart. Sluttiden blev ändå 13.26bvilket är mitt tredje bästa lopp i karriären, så jag kände mer lättnad än missnöje. Jag hade klarat av min mästerskapsdebut med att springa helt på samma nivå som jag sprungit under säsongen och det kändes riktigt roligt. I efterhand när jag kollat på min intervju så syntes nog den glädje som jag kände just då.

Vad fick jag då ut av mitt första internationella mästerskap? Definitivt mersmak i alla fall. Hade mer än gärna sprungit mer än ett lopp, och jag vill verkligen delta på fler mästerskap i framtiden. Det var också kul att märka att tjejerna där framför inte är så där väldans långt borta. Ett år av mera träning, förhoppningsvis frisk och skadefri, kan nog göra susen. Det som jag också lärde mig var att europatoppen klarar av att springa lika fort i medvind som i motvind. Där har jag en del att jobba på, men det är samtidigt inget som är omöjligt. .

Lite bilder från Letzigrund och Zürich centrum