onsdag 3 februari 2016

Back on track version 2.0?

Sista inlägget som jag skrivit på den här bloggen var himla negativt, så nu är det dags att damma av bloggpennan och skriva några rader igen.

2015 gick till världshistorien som kanske det sämsta året i mitt liv, idrottsmässigt alltså. Hjärtproblem och sjukdomar summerar ganska så bra hela förra året, och jag mådde nog nästan mer dåligt än bra under det året. Som tur var har vi bra läkarvård i Finland, så här är jag nu återigen med på tävlingsbanorna. Känns lite onödigt att ens göra en årssummering av förra året, så låt oss hoppa till nutid.

Jag är återigen med på tävlingsbanorna, och det känns super. Inte kanske superroliga resultat, jag han nog fälla en och annan tår av frustration i Tammerfors för en vecka sedan när den stora resultattavlan visade 8,63. Kan ju dock påpeka att 8,63 kändes precis så dåligt som resultatet visade.

Några dagar före det han jag däremot springa ett riktigt bra 150m lopp i Jyväskylä, så det var väl en anledning till att jag inte deppat ner mig totalt.

Hur har då hösten träningar gått? Tja har tränat på helt bra. Började sakta men säkert träna i mitten av Augusti, och det kändes riktigt jobbigt. Sakta men säkert började vi öka mängden träningar och intensiteten på träningarna. I oktober dock åkte jag på ett bakslag när högra benets utsida/knäveck började göra ont. Det visade sig vara ett löparkän, och den smärtan har jag tampats med tills i början av Januari när en osteopat äntligen lyckades hitta en behandlingsform som bet på smärtan. Träna har jag alltså gjort, men inte sådan träning som gör att man springer häckar fort.

I januari när vi sedan fick benet i springbart skick, sprang vi sedan kanske lite för mycket, och följden blev att jag efter första 150m loppet inte återhämtade mig alls. Kroppen kändes så katastrofalt dålig i tisdags i Tammerfors, att jag aldrig varit med om liknande. Efter det blev det massage och vila varvat med ytterst lätta träningar.

Igår var jag då på startlinjen igen, och det var riktigt roligt. Resultaten i sig är inte så roliga, men det att jag under en kväll sprang 2x60m häck plus 200m stafett och fortfarande mår bra efteråt känns det i sig som en seger. Jag mår också bra så här en dag efter. Det mina vänner var ytterst sälsynt under förra året.

Tillbaka till häcklöpningen. Min träningsbakgrund under hösten är alltså sådan att jag inte sprungit häck eller sprungit över huvudtaget särskilt mycket sedan oktober. Har inte heller kunnat göra olika hoppövningar och liknande som brukar vara ett beprövat sätt för mig att komma i häckform. Den explosiva styrkan lyser alltså med sin fråmvaro, och det gör att det är lite svårt att springa fort på 60m häck. 200m och 150m däremot känns riktigt bra, och på dessa sträckor känns det som att jag kan springa fort men avslappnat.

Efter gårdagen känner jag ändå mig positiv, och nu är det bara att fortsätta tävla, och tävling för tävling försöka förbättra tiderna. På en vecka fick jag kapat 13 hundradelar på 60m häck, så det går framåt,

Målet med inomhussäsongen är att vänja kroppen vid tävling, och lyfta min prestationsförmåga så vi sedan kan fortsätta träna på en högre nivå inför sommaren. Jag har aldrig riktigt fattat det där med att träna sig i form. 100 % häckprestationer kan i alla fall jag bara göra på tävling, och då gäller det bara nu att bita i det sura äpplet och tävla, fast att tiderna inte är sådana som jag vet att jag kan springa. Nästa tävling för min del blir i Stockholm den 13-14.02.

Någon finsk version orkar jag inte skriva, men kort och gott, uusi vuosi, uudet mahdollisuudet!