onsdag 23 maj 2012

Positiva vibbar

Egentligen vet jag inte om jag vågar skriva detta men jag gör det i alla fall. Efter alla motgångar så kanske jag börjar se ljuset i tunneln. Som jag skrev i mitt förra inlägg så har jag ju haft problem med en krånglande fot, eller rättare sagt en överansträngd sena i foten. Har varit på en rad olika behandlingar av olika slag och även fått gjort specialinlägg till mina skor som jag börjat använda. Med hjälp av inläggen har jag kunnat springa två träningar 200m, 150m och 100m med hyffsad fart utan smärta. Ni ska bara veta hur skönt det känns. Foten är inte helt i skick ännu. Men jag tror att inläggen kanske kan lugna ner situationen i min sena och ge det stöd som behövs för att den inte ska bli överansträngd igen. Styrketräingarna går också framåt och sakta men säkert börjar styrkenivån också befinna sig på en bra nivå. Känner mig positiv på ett sätt som jag inte gjort på länge och det är kul att träna nu när man inte bara behöver tänka på att foten gör ont.

Vädret är också kanon och springa utomhus i fint och soligt väder är väldigt roligt. Till helgen kommer syrran hit och hälsar på så håller tummarna för fint väder så kanske vi kan fara och sola till utomhusbadet vid Olympiastadion någon dag.

Annars har jag hunnit med en resa till Oulu och nästa helg ska jag åka hem och hälsa på familjen. Skönt med några små miniresor här och där så hinner man inte lessna helt på Helsingfors. Nu ska jag ta och städa lite till här hemma innan syrran kommer på fredag. Imorgon har jag fullt upp hela dagen och min syster är just en sådan som synar om det finns några dammtussar i hörnen så bäst att sätta fart ;)

Ha en fortsatt fin dag!

torsdag 10 maj 2012

Morgonstund har guld i mund

Min morgon började med att jag for in till sportkvarnen för att hålla träningar. Till min förvåning dök ingen av adepterna upp så jag fick snällt packa ihop mina saker och bege mig hemåt. Som tur är finns det en superbra K-supermarket i Hertonäs, så jag kilade förbi där och köpte med mig hem en god frukost. Har nu suttit här hemma och druckit kaffe samt ätit mina mackor med skagenröra och tittat på Gomorron Sverige på Svt world. Denna morgon blev ju inte så tokig trots allt :)

Hoppas ni läsare har haft en lika skön morgon som mig. Ha en fin dag!

söndag 6 maj 2012

Kronisk inflammation

Denna diagnos fick jag av fysioterapeuten i Åbo och det känns helt bra att någon äntligen hittat någon slags förklaring till varför min fot som jag skadade förra sommaren fortfarande gör ont. Den kroniska inflammationen har kommit pga. av att min fot inte behandlats på rätt sätt efter att jag skadade den. Kronisk låter ju som att det inte ska gå och fixa, men fysioterapeuten som jag gick till tyckte min sitation såg bra ut och min fot svarade redan på behandlingen efter tre gånger så kanske finns det hopp om att jag ska kunna bli smärtfri?

Behandlingen som jag får är olika typer av el och ultraljuds behandlingar. Maskinerna som han använder sig av finns inte någon annanstans i Finland eftersom att han tagit fram och konstruerat dem själv. Fick en massa referenser på idrottare som han har hjälpt så det lät ju också bra. Lite försiktig är jag dock ännu själv med att ropa hej eftersom att jag haft smärta så pass länge. Men på torsdag är det planerat att jag ska till åbo igen och fortsätta behandlingen så i början av nästa vecka borde jag ha blivit klokare.

Hade annars en väldigt bra helg i Åbo och han med både bl.a. bastubad och brunch på blanko i trevligt sällskap.

Nästa vecka är jag min egen coach och jag och syrran knåpade just ihop mitt träingsprogram för nästa vecka. Blir väldigt mycket styrka eftersom att jag helst ska undvika löpning under behandlingens gång, men om en veckas vila från löpning kan hjälpa min fot så känns det som ett rätt beslut. Nu gäller det att inte vara dumdristig och ta fel beslut.

Återkommer med en rapport längre fram i veckan hur foten känns.


torsdag 3 maj 2012

He drives me crazy

Alltså nu måste jag berätta hur min kväll såg ut igår. Jag var borta i princip hela dagen på jobb, träning och möte, en hektisk men ändå helt ok dag. Som läget är nu så har vi bara en nyckel till vår lägenhet och igår var det jag som hade den eftersom att Jaakko hade skola hela dagen plus jobb direkt efteråt. Efter en lång dag på vift var det skönt att komma hem och bara ta det lugnt. Vid 21 tiden brukar Jaakko vanligtvis börja vara på väg hem så jag tänkte inte desto mer på det. Han brukar alltid ringa till mig och så går jag och öppnar dörren eftersom att den är låst plus att vi inte har någon porttelefon. Kl. 21:30 hade jag varken hört eller sett Jaakko så jag provade ringa till honom. Det mest irriterande meddelande som finns hördes i mitt öra: Kontakt med numret ni har valt kan ej fås!!!! Gah, Jaakko hade återigen glömt att ladda sin telefon och nu kunde jag ju inte få tag i honom. Annars hade det ju inte varit något problem, men eftersom att han inte hade vare sig nyckel eller telefon så var det ju lite svårt för mig att gissa när han skulle komma hem.

Efter det där samtalet började mitt springa-omkring-i-trapphuset-rally. Sprang ner lite då och då för att kolla om han stod bakom dörren. Lade även en tidning mellan dörren så den skulle hållas öppen men varje gång som jag kom ner så har någon nöt gått och plockat bort den. Hur svårt kan det vara att fatta att om någon lagt en tidning mellan dörren så är den säkert där av någon orsak och inte för skojs skull. Öppnade även balkongdörren för jag tänkte att om Jaakko ropar att han behöver nyckeln så hör jag det iaf. Tyckte jag var typ världens bästa flickvän som ansträngde mig så här mycket för att min pojkvän inte ska behöva stå där ute i kylan och frysa.

Klockan blev 22, 23, 23:15 och jag såg inte röken av Jaakko. Vid det här laget började jag ju bli orolig att det hänt honom något eftersom att han inte syntes till plus att han inte svarade i tele. Jag var också sur och på dåligt humör eftersom att jag var trött och ville gå och sova. Jag skulle dessutom stiga upp kl.6:15 nästa dag så jag var inte på humör att sitta uppe och vänta på en klant som missat att ladda sin telefon.

Vid kl. 23:30 ringde äntligen min telefon. Det var Jaakko som lånat sin kompis telefon och ringde mig för att meddela att han skulle vara nere vid dörren om 5 min. Usch vad jag var arg och irriterad. Tyckte att han kunde ha ringt mig tidigare och berättat att hans skift skulle dra ut på tiden så jag slapp gå och oroa mig. Nästa gång som han inte behagar att ladda sin telefon så då får han då stå där ute och frysa.

Tänk vad mycket kul och spännande (not) som kan hända en helt vanlig vardagskväll här i Pasilanraitio.