måndag 30 januari 2012

Det kan ju inte bli sämre...

Så var det igår dags att öppna tälvingssäsongen. I lördags gjorde jag en förberedande träning inför söndagens tävling och redan där kändes kroppen lite små seg men det brukar vara ett bra tecken om kroppen fungerar som den ska. Hade som sagt inga förväntningar på 60m loppet men måste nog säga att nog blev jag besviken när tiden visar 7,92. Har inte på många år sprungit så dåligt och det kändes som att jag inte ens kunde springa max. Starten var dåligt och sedan hände i princip ingenting. Kändes som att jag aldrig ens kom upp i maxfart. Explosiviteten som jag brukar ha när jag är i bra form, lyste med sin frånvaro.

Jag visste ju att det mycket väl kunde bli så här eftersom att jag fortfarande äter antibiotika och på något sätt så återhämtade kroppen sig inte från veckans träningar på samma sätt som den gjorde tidigare. Jag funderade också på en sak. Visst är det kul att tävla, men det är inte kul att tävla när man inte är i bra form. När jag var yngre så var det skitkul på varje tävling bara man fick delta, men det är det inte nu längre när man vet vad för slags resultat som man kunnat prestera tidigare. Då är det bara irriterande att springa och inte vara i form.

Tänkte berätta lite om mykoplasman som jag råkade ut för. Verkar som att man i Finland fortfarande ser det som en dålig ursäkt att inte vara i form men dem människorna har nog inte provat på hur det känns när man faktiskt har mykoplasma, det är inte kul kan jag säga. Sedan kanske också ska nämnas att min idrottssläkare som jag gick till sade att mest troligt så har en stor del av människor i vår ålder haft eller har mykoplasma i kroppen, men om du inte får några symptom av det så är väl det bara positivt. Mykoplasman kan också sitta kvar i kroppen i upp till 4-6 år men det behöver nödvändigtvis inte bryta ut så har du inte några symptom på att du känner dig sjuk så är det onödigt att testa sig. När min mykoplasma bröt ut vilket mest troligt var i USA så hostade jag först i över 1 månad. Mykoplasma kan bryta ut till lunginflamation, men det gör det i mindre än 10 % av fallen. Trötthet, muskelvärk, förkylning är andra symptom så det liknar ganska långt symptomen på en vanlig förkylning. Ökad vilopuls är också ett av symptomen och eftersom att jag inte har koll på min vilopuls så är det svårt för mig att uttala mig om den saken, men en sådan sak som jag märkte var att när jag på kvällarna skulle gå och sova så tog det väldigt länge innan min puls gick ner till vilonivå. Det var ganska så jobbigt i början eftersom att det är obehagligt att försöka sova när pulsen fortfarande är hög.

Tröttheten är kanske det som ändå var värst. tänk dig själv att du sovit 10 timmar och ändå går du runt och är trött hela dagen. Samma sak med träningar, du tränar men känner dig trött och återhämtar dig väldigt långsamt. Det är väl detta som många diskuterar i Finland och ifrågasätter de idrottare som känner dessa symptom att är det verkligen mykoplasma? För det första varför ska man överhuvudtaget ifrågasätta, idrottaren är sjuk och har det någon betydelse vad orsaken är eller vilket namn som sjukdomen har? Det verkar sticka många människor i ögonen att de som har mykoplasma inte kanske utifrån ser sjuka ut men att träningarna helt enkelt inte fungerar. Visst nu är ju både läkarna och idrottarna mer medvetna att det finns något som heter mykoplasma och fler och fler vet om den möjligheten att man kan testa sig för det. Men det är väl bara bra att en idrottare som tränat på jättebra, helt plötsligt blir förkyld under en lång tid och sedan fungerar ingenting, får en diagnos som gör att man kan behandla sjukdomen. Varför ska detta sedan ifrågasättas?

Jag googlade runt lite på ordet mykoplasma och hittade flera versioner där symtomen hos idrottare varit precis dem som jag haft och fortfarande har. Det är inte kul och det är ju inte så att dem som har fått dem tycker det är skitkul att måsta äta antibiotika i 21 dagar. Jag tror att de människor som tycker mykoplasma är en ny sjukdom som alla idrottare säger sig ha för att hitta på en ursäkt att dem är i dålig form borde prova på hur det faktiskt känns på riktigt, då kanske all denna negativitet och misstro skulle försvinna!

Nu blev det ett lite negativt inlägg men livet som idrottare är ju inte alltid en dans på rosor så då är inte min blogg det heller. Jag har inte bestämt mig ännu hur resten av inomhussäsongen kommer se ut, men jag tar en dag i taget och ser hur kroppen återhätmar sig så får ni kanske se mig på löparbanaorna igen denna vinter.

Ha en fin dag :)

fredag 27 januari 2012

Tävlingssäsongen 2012

På söndag är det alltså tänkt att jag ska springa min första tävling för inomhussäsongen 2012. Efter att ha knaprat i mig en massa antibiotika, tränat korta men explosiva träningar och vilat mycket har jag faktiskt lyckats få till två bra häckträningatr plus pers i 3-steg och tangerat pers i frivändning så jag känner mig ganska så beredd på att tävla. Ska i och för sig inte springa häck ännu på söndag, det känns lite lättare att starta med 60m slätt. Vill hinna få ca två bra häckträningar till innan jag ställer mig i startblocken. I tisdags så gjorde jag alltså en häckstartträning och om jag hade lim i benen när jag gjorde min förra startträning så gick det här så mycket bättre. Sprang till och med in i första häcken några gånger för att jag kom för nära men det är ju alltid ett bra problem. Har fortfarande lite problem att komma på löpningen mellan häckarna, alltså få löpningen att gå i rätt riktning men nog är det klart mycket bättre än vad de var i början av Januari. Kanske det är så att vila och antibiotikan har hjälprt och det var nog bra att vi direkt drog ner på mängden träning och fokuserade på att göra korta men explosiva träningar. Ska bli kul att stå på startlinjen igen och få köra en tävling med en kropp som nog ändå känns rätt så bra. Så var det ju inte direkt i sommrar. Men samtidigt så förväntar jag mig inte stordåd, ska bli kul att springa igenom och se vart man ligger. Jag uttalar mig om formen efter att jag tävlat, lättast så ;)

Ha en skön helg kära bloggläsare, det tänker jag iaf ha!

måndag 16 januari 2012

16.01.2012

Dagarna flyter på och det är väl inte direkt något spännande som hänt sedan jag senast uppdaterade. Har försökt mig på att springa lite häck och sammanlagt gick det väl bättre än i Kuortane på lägret men det är ännu långt kvar till toppformen. Kroppen svarar helt enkelt inte på att göra något snabbt och explosivt, men kanske det bli bra ändå till slut. Bara huvudet pallar så blir det bra. Det är ju just det som är problemet att jag får inte bli för sur och irriterad när det inte går så bra på träningarna för det finns ju en orsak till det. Men samtidigt så är jag ju en tävlingsmänniska och det är otroligt svårt att hålla humöret uppe när träningarna inte går 100 % bra, men jag jobbar på det.

Jobbet är iaf kul och det är så mycket roligare att gå till jobbet än vad det var i sommras när jag jobbade på oriola. Det hjälper att andra saker i livet åtminstonne är i balans för då är det enklare att lägga fokuset på att även idrotten ska komma upp på den nivå som jag vet att jag kan prestera på. Har bokat träningsläger till Teneriffa mellan den 18/3-1/4 och Jakko kommer också med en vecka så då har jag något kul att se fram emot. Egentligen så är väl saker och ting ganska så bra just nu men det känns lite som att jag går och väntar på att allt ska lossna och det rejält :)

fredag 13 januari 2012

Mykoplasma

Så har även jag fått tillbaka mina provsvar som visar att jag har aktiv mykoplasma i min kropp. Detta irriterande fenomen verkar vara lite väl populärt i Finland nu och min läkare sade att mykoplasma epidimier kommer med jämna mellanrum tillbaka till Finland. Irriterande att vara drabbad, men samtidigt skönt att proverna visade sig vara positiva så jag fått ett svar på varför mina träningar gått så dåligt under hela december. Har varit fruktansvärt trött och träningarna har nästan gått sämre och sämre. Läkaren sade att det troligen var som värst då i december men att det fortfarande finns aktiva bakterier i min kropp och pga. av detta har jag nu börjat en 10 dagar lång antibiotika kur. Träna får jag göra men bara lätt. Sedan vad som är lätt är ju ganska så relativt men ska inte komma hem från träningen och känna att jag är helt slut. Vi får hoppas att en antibiotika kur biter och att jag inte måste äta två. Ska fara och ta nya prover om två veckor så då får vi se hur bra antibiotikan bitit.

torsdag 12 januari 2012

12.01.2012

Här är det en betydligt mer positiv tjej än vad det var senast som sitter och skriver. Har varit till läkaren och tagit en massa prover, vilat en del och gjort två riktigt bra träningar så kanske det löser sig trots allt. Gjorde igår också ett pers i tresteg, alltså med stillastående start, och det kändes bra med tanke på att mina loikkia inte riktigt varit i skick de senaste månaderna. Var idag också till fysioterapeuten och visade mina knän som tjorvat en del och det visade sig att det var en sådan enkel lösning som överbelastade vadmuskler. Vadmusklerna går ju ända upp bakom knäet och det är därför jag känt smärta i knäet även om det varit vaderna som varit ömma så nu påbörjade jag en behandling och trycket lättade en del redan efter första gången. Har bokat in mig på två gånger till så kanske jag till och med blir kvitt mina knäproblem :D det skulle ju vara great.

Tävlingssäongen börjar ju så smått komma igång och jag kommer mest troligt starta sista helgen i Januari med 60m. Häcklöpningen får vi se när jag börjar springa men det beror också på hur det börjar flyta på träningarna. Jag stressar nu inte upp mig desto mer över det, huvudsaken att träningarna börjar kännas bättre och nu vet vi ju vad det varit för fel i häcklöpningen så jobbar stenhårt på att hitta rätt position i min löpning igen. Det känns roligt att träna igen och kanske min egen inställning också påverkat min prestation, men samtidigt om det hela tiden gör ont någonstans så är det svårare att vara positiv. Ska försöka konservera denna positiva känsla och komma ihåg att det alltid brukar lösa sig även om man har en sämre dag.

Idag blir det även lite jobb. Ska först fara och dra en eftisverksamhet för barn i 1:an och 2:an och sedan lite senare fara och dra friidrottsträningar till mylly. För egen del har jag vila vilket käänns välbehövligt efter några lyckade träningspass. Ha en bra dag kära bloggläsare!

måndag 9 januari 2012

Update

Har inte skrivit i min blogg på väldigt länge, men det har varit jullov och en hel del andra saker som kommit emellan och hemma har jag inte varit särskilt aktiv på internet. Finns så mycket roligare saker att göra hemma än sitta på internet flera timmar per dag. Julen kom och julen gick alldeles för snabbt i år igen. Har inte lyckats komma på hur man ska göra så att det inte ska gå så fasligt snabbt varje år. Jag älskar julen och tycker den skulle kunna vara minst två veckor istället för några dagar. Hemma var det så mysigt och julpyntat med en massa tomtar i hela huset. Mami och papi kan nog det där med julpyntning. Under julen och nyår har jag ätit en massa god mat och bara umgåtts med familj och vänner. Detta år for vi inte ens ut på juldagen vilket annars har varit lite av en tradition men eftersom att typ alla som vi brukar fara ut med inte var i Övertorneå i år så skippade vi det denna gången.

Träningarna har helt ärligt sett gått så där sedan jag kommit hem från USA. Vissa dagar känns bra och jag känner mig pigg, men mestadels har jag varit trött och orkeslös under hela julen och nyår. Efter nyår for jag direkt på läger och det är något i kroppen som inte känns ok. Jag kan göra saker i 80 % fart men när jag ska börja köra på i max så fungerar det inte,. Kroppen svarar inte som den ska. Bokade idag en tid för provtagning och allmän hälsoundersökning så ska vi se om proverna visar något. Känner mig inte helt kry och det är jobbigt när kroppen inte svarar som den brukar vid den här årstiden. Tävlingssäsongen gläntar redan på dörren men som det är nu får jag ta en dag i taget och se hur kroppen mår,

Efter nyår så har jag även börjat på mitt nya jobb som junioransvarig för HIFK. Jobbet har hittills visat sig vara intressant och givande och jag tror nog att jag kommer trivas utmärkt.

Så här efter nyår så brukar man ju skriva en årskrönika om året som gått och jag tänkte ta och skriva en nedkortad version av mitt förra år. År 2011 började väldigt bra men en väldigt lyckad tävlingssäsong med både nya pers och SM-guld på 60m häck. Jag kände mig stark och i väldigt bra form, och träningarna som satte igång ganska direkt efter tävlingssäsongen flöt på väldigt bra. Hade problem med mitt ena knä kommer jag ihåg men det löstes med en kortisonspruta. Skolan gick också bra och jag lyckades plugga i ganska så högt tempo och få en hel del 5:or och 4:or. Bara några dagar före jag skulle fara på träningsläger till Spanien så åkte jag på världesn förkylning vilket stoppade mig från att träna bra hela första veckan. Lägret i Spanien gick lite tungt pga. förkylningen men jag fick nog till en hel del bra träningar också. Mina nuvarande knäproblem började dock i Spanien och när jag kom hem därifrån så blev det knappast bättre. Snarare tvärtom. Provade att tävla i början av sommaren men det fungerade inte alls pga. alla smärta så jag avbröt tävlingssäsongen och gick på olika behandlingar och fick knäna i fungerande skick lagom till eliittikisat i slutet av juni. I den sista tävlingen i juni, aitakarnevaalit så var olyckan framm igen och jag skadade min vänstra fot när jag föll i finalloppet på häcken. Denna förbaskade fot förstörde sedan hela min tävlingssäsong sommaren 2011 och jag ställde visserligen upp i kalevan kisat men jag viste innerst inne att jag inte var i form. Det måste ha varit den hemskaste tävlingen i hela mitt liv. En fot som gör ont och en form som lyser med sin frånvaro är inte så kul kan jag tala om så en åttondeplats med en värkande kropp blev resultatet av kk sommaren 2011. Hösten 2011 for jag ju också iväg på utbyte till Louisiana BR och det är en sak som jag är så glad över att jag vågade prova på. Såklart så var inte hela den resan en dans på rosor heller som ni läsare vet som följt min blogg där borta, men allt som allt har jag en massa fina minnen från den resan och friidrottsmässigt gick det väldigt bra på träningarna där borta. Det var roligt att få träna med friidrottslaget på LSU och jag har fått lära mig att komma övererns med en hel del olika slags människor och personligheter. Lärde känna en massa fina människor där borta som jag nog kommer sakna. Även om jag hade en väldigt bra resa så var det även skönt att komma hem. Saknade Jaakko en massa och alla andra här hemma i Finland. Att komma hem var för mig bra, men det är tråkigt att kroppen och idrotten inte har gått som jag velat nu efter att jag kommit hem. 2011 från och med sommaren var ett skitår idrottsmässigt så detta år får gärna bli mitt år. Det är så fruktansvärt frustrerande att inte kuna prestrera på den nivån som man är van vid och det är inte kul att träna med smärta. Mina knän som tjorvade i sommras har återigen börjat göra sig hörda och på torsdag ska jag till samma fysioterapeut som jag gick hos i sommras. Nu måste vi börja få ett svar på varför jag får ont i mina knän. Det är inte hållbart att gå och ha ont hela tiden :(

2012 hade jag höga förväntningar på, men som det känns nu så får jag ta en dag i taget och helt enkelt se hur saker och ting utvecklar sig. Men jag har då baske mig bestämt mig för att jag ska ta mig tillbaka till toppen så småningom. Först gäller det att få kroppen i skick sedan kan vi börja prata om resultat!

Hoppas mina läsare hade ett bättre 2011 än vad jag hade och att 2012 blir amazing.