tisdag 25 december 2012

God Jul och Gott Nytt År

Ville bara kika in en snabbis och önska alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År. Julen är ju längre än bara julafton och jag njuter för fullt av denna högtid. Julen är enligt mig en av de bästa tiderna på året. En massa god mad har jag hunnit äta och idag blir det att fara och träna lite. Även om man ska vila på julen så är det skönt att fara och träna lite mellan varven.

Ha en bra dag och en fortsatt bra vecka :)

torsdag 20 december 2012

Välkommen Trimtex!

Här har jag varit på resande fot igen och har inte hunnit sätta mig ner ordentligt vid datorn på ett tag, och uppdatera bloggen via telefonen är lite jobbigt :)

Förra veckan var jag på ett miniträningsläger i Helsignfors och samtidigt så var jag och pratade och skrev på ett kontrakt med min nya samarbetspartner, Trimtex.

Trimtex är ursprungligen ett norskt företag som nu även finns i både Sverige och Finland. De har idrottskläder för skidåkning, orientering, cykling och friidrott.

 "Trimtex Sport utvecklar tekniska teamkläder för idrottsutövare i klubbar och företag. Våra produkter ska vara ledande inom funktion, design och kvalitet, oavsett det gäller cykel, löpning, skidor eller orientering. Trimtex Sport AS är ett växande företag och vi har ett ambitiöst mål för framtid och utveckling"

Efter att ha provet en massa kläder så fastnade jag direkt för märket. Sköna och snygga kläder och det finns en hel del att välja mellan. Allt som en friidrottare behöver.

Trimtex kläder bars av bland annat det svenska paralympiska landslaget i OS i London. Finska orienteringslandslaget använder sig också av Trimtex.

Jag tror verkligen på det här samarbetet och tackar ödmjukast Trimtex för förtroendet och ska göra mitt bästa för att ni inte ska bli besvikna :)

Från Trimtex kan alltså föreningar och klubbar köpa egendesignade kollektioner så om ni är någon förening som är intresserade av att köpa nya klubbdräkter titta in på den här hemsidan.

söndag 9 december 2012

Det här med spinning

Fick lite inspiration att skriva igen. Det har väl inte hänt så där värst mycket nytt om man inte räknar med att jag fått svaren från min MRI och jag har ett ödeema i hälbenet vilket är ganska så skit. Med andra ord betyder det är att jag har ett blåmärke på hälbenet. Inget är alltså sönder, men det hade nästan varit bättre om det varit det. Ödeemat slogs upp när jag skadade foten vid en styrketräning i början av November. Läkaren kunde inte säga hur länge det tar innan det försvinner och jag får träna allt som inte gör ont. Äter också en veckas långverkande kur med smärtstillande.

Det är tråkigt att inte kunna springa. Jag tränar för tillfället en massa styrketränig, gör vattenjumpa i mellan åt och försöker få ihop så många träningstimmar som möjligt, vilket är lite svårt eftersom att det finns ett begränsat antal övningar som jag kan göra nu och då blir det lite tråkigt att göra samma saker varje dag.

En träningsform som jag dock provat på nu och som jag faktiskt har gillat är spinning. Helt sjukt vad svettig man blir. Ledaren är superbra och pushar en verkligen att öka motståndet. I bakgrunden dånar technoversioner av olika låtar vilket passar mig utmärkt. Två gånger har jag kört spinning denna vecka och jag har blivit helt slut efter varje träning. Känns skönt att kunna ta ut sig ordentligt och fast att varje passa bara är 60min långt så kan jag meddela att det räcker gott och väl. Jag hade inte orkar en minut till!

Så jag tränar, väntar, väntar och väntar lite till på att foten ska bli bra. Jag vill nu att mina fotproblem ska lösa sig så jag kan börja springa igen. Formen håller jag uppe med den träning som jag gör, men man måste kunna löpträna också för att det ska gå bra på tävling.

Annars så har jag just lämnat in mina sista uppgifter som universitetsstuderande på Åbo Akademi. På tisdag har jag sista tentan i filosofi för ekonomer och sedan har jag bara gradun kvar. Sökte faktiskt ett deltidsjobb idag för jag har kommit fram till att jag kommer ha alldeles för mycket fritid efter jul så ett jobb skulle inte sitta fel plus att man alltid behöver dryga ut kassan lite. Speciellt om man heter Ida och får lägga flera hundra euro på fysioterapikostnader med jämna mellanrum.

Känns lite spännande det här med att snart vara färdig. Det finns ju en massa olika alternativ att välja mellan. Jag kan ju exempelvis börja jobba heltid och tjäna en massa pengar. Problemet här att då skulle nog idrotten lida lite och jag vill fortfarande satsa mycket på idrotten eftersom att jag inte ännu fått visa vad jag går för.

Alternativ två skulle vara att jobba deltid. Detta måste då vara ett hyffsat välavlönat jobb för att jag ska få det att gå ihop med hyra osv. Minst 1000 euro i månaden skulle jag nog vilja tjäna för att jag inte ska behöva tänka på pengar.

Alternativ tre som faktiskt lockar mig är att börja doktorera. Jag gillar att skriva och doktorerandet skulle gå fint ihop med idrottandet. Alternativt skulle jag också kunna läsa en till magisterutbildning, men jag kanske ändå inte är så sugen på det?

Återigen val, val och mera val. Tydligen får man alltid göra val med jämna mellanrum, men samtidigt är det ju lite spännande också :)

måndag 26 november 2012

Ett år äldre, ett år klokare?

Så har jag hunnit fira min 24 födelsedag. Känner mig inte särskilt mycket äldre men det är väl å andra sida bara en positiv sak? ;)

En sak som jag kom att tänka på gällande det här med ålder är att inom företagsvärlden ses man som väldigt ung vid 24. Jag blir färdig ekonomie magister till våren och ska då egentligen börja ta mig ut i arbetslivet. På arbetsmarknaden tycker nog de flesta företag att jag är ganska så ung ännu. Det hjälper väl inte heller att mitt utseende råkar vara lite barnsligt, vilket i och för sig är en bra sak. Jag mena vem vill se ut som 35 när man bara är 24?

Det intressanta är ju då att inom friidrottsvärlden, i alla fall här i Finland, så anses jag som gammal vid 24? Hmm hur går det här nu ihop? Jag är ingen ung talang längre utan en vuxen friidrottare som redan borde ha gjort mina bästa resultat?

Men guess what, det har jag inte. Jag tror benhårt på att jag inte fått visa vad jag kan få ut av min kropp. Var på god väg sommaren 2010, våren 2011 men sedan började skador och sjukdomar krångla till min väg mot toppresultat. Shit happens. Det ska inte vara enkelt och om jag nu bara orkar tro på mig själv och min kapacitet så kan det bli riktigt bra ännu. Jag dras då fortfarande med en krånglande fot som jag skadade vid en styrketräning för två veckor sedan. Väntar på att få fara på magnetröntgen så jag får ett säkert svar på vad som är fel. Kroppen känns skitbra så det är lite deppigt att inte kunna träna så som jag vill. Men samtidigt finns det folk som haft det värre. Läs exempelvis den här artikeln: http://www.hs.fi/elama/Pikajuoksija+palaa+sy%C3%B6v%C3%A4n+j%C3%A4lkeen+radalle/a1353818169346?jako=7cdcc363046665cfba696b11fbff12a6
Kan en idrottare göra comeback vid 27 års ålder efter att ha haft cancer så ska jag inte klaga på min lilla fot. Den blir nog bra och då jäklar ska jag springa fort igen!

fredag 16 november 2012

Dags att tänka om?

Ingen i friidrottsvärlden kan väl ha undgått att se de nya landslagsgrupperna som SUL igår publicerade på sin hemsida. För det första ska väl påpekas att SUL:s val av landslagsgrupper alltid ger upphov till diskussion. Alltid är det så klart svårt att välja vem som skall tillhöra vilken grupp osv. det kan jag förstå, men i år har detta verkligen tagit priset.

SUL:s EM grupp för seniorer verkar helt plötsligt ha förvandlats till någon slags juniorgrupp med vissa undantag. Ingen ont mot någon av de idrottare som blivit valda, alla är dem duktiga idrottare som har framtiden för sig. Men hur är det möjligt att exempelvis statistik tvåan på damerans 100m häck, som sprungit på EM i sommras inte blir vald till någon grupp? Nu ska också nämnas att två stycken andra blev valda på sämre årsbästatider.

Det är inte bara häcklöparna som drabbats, många andra grenar har råkat ut för samma sak. Antingen har ingen valts, eller så har en junior som fortfarande kan tävla på diverse juniormästerskap valts framför någon senior. Fick höra att det kan bero på att junioren är rankad högre i junuorstatistiken i Europa än vad senioren är i seniorstatistiken i sin gren. Men hallå om det är frågan om seniorernas EM grupp så hur kan det rättfärdigas att du som junior kan bli vald på din juniorranking medan seniorerna har ett betydligt hårdare rankingsystem att följa?

NU vill jag påpeka att jag själv inte förväntade mig att bli vald eftersom att jag varit skadad till och från i nästan två år och inte har gjort de resultat som krävs, men jag blir så fruktansvärd arg när många av mina nära bekanta råkar ut för detta.

Allt detta grundar sig ju i att finska friidrottsförbundet gjorde en storförlust på EM i sommras och måste nu ta i med hårdhanskarna och spara pengar. Tyvärr så tycker jag och många andra att det är helt fel sätt att spara på. En idrottare är inte som bäst vid 25 års ålder. Inom SUL tycker jag nu att det får räcka med den här åldersdiskrimineringen som länge funnits med i bilden. En friidrottare kan vara som bäst vid 30, och en junior som nu är på topp kan helt plötsligt råka ut för sin första allvarliga skada och vara borta i ett år eller två. Alla utvecklas i olika takt. Vissa slår igenom som juniorer medan vissa behöver mer tid och kanske inte gör toppresultat förrän i 25-års åldern eller senare. Det är väl tur att vi alla är olika och att vi alla kan välja den väg som passar oss bäst. Vissa tränar sig till toppresultat medan vissa är talanger och kanske inte behöver träna lika mycket. Men även en talang måste börja träna vid något skede och då kanske det inte går lika lätt längre.

Som 17-åring valde jag att representera Finland framför Sverige eftersom att jag upplevde det som att den finska friidrotten tog bättre hand om mig och jag fick bättre respons från det finska friidrottsförbundet. Nu när situationen ser ut som den gör i Finland börjar jag allvarligt talat fundera på om det verkligen fungerar på detta sätt i Sverige? Satsar men också där mer på juniorer eller satsar man även på seniorer som faktiskt också dem kan ha framtiden för sig. Det är ju tur att man har dubbelt medborgarskap för nu börjar jag blir trött på att SUL hela tiden bara gör bort sig!


måndag 22 oktober 2012

Nu ska ni få höra

Här har det ekat tomt ett bra tag men jag har alltid varit sådan att har jag inget att säga så är jag tyst. Eller där ljög jag, är expert på att småprata bort tystnad. Tycker inte om när det uppstår "awkward moments" som det ibland gör när man pratar med någon ny eller lite obekant människa så då är jag expert på att prata. Med bloggen är det dock lite annorlunda. Ibland har jag bara inte lust att skriva så då kan det gå ett tag utan att jag ens funderar på att uppdatera. Nu kände jag ändå att det hänt så mycket den senaste tiden så allt skulle säkert kunna delas upp i flera inlägg men det är jag för lat för att göra så here we go:

Höst = träningsvärk, japp detta stämmer för mig också, men den stora skillnaden i år är att jag inte har ont någonstans, alltså ont som i skador. Träningsvärk är gött, värk av skador är skit så till och med träningvärk smakar gott denna höst. Jag känner mig motiverad till tusen. Har flyttat bort från Helsingfors där jag faktiskt inte trivdes särskilt bra till Tammefors där jag trivs helt superbra. Jag har en fin etta i Hervanta centrum nära ett stort köpcentrum med alla butiker man behöver. TTY, tammerfors tekniska universitet, ligger 10 min bort vilket betyder att jag kan gå dit varje dag och äta förmånlig lunch till studerande pris vilket jag gillar. Maten här är bättre i Åbo och idag åt jag exempelvis ungstekt lax och ris. Jag bor nära en idrottsplan och min syster, som bor granne med mig, har en bil så vi tar oss på typ 15 min vart vi vill till skillnad från Helsingfors där man fick åka 45 min enkel väg för att ta sig ut till mylly. Visserligen kan vi inte träna inomhus i en hall förrän i slutet av November, men eftersom att det är mycket grundträning på mitt program, plus att jag kan åka till Helsingfors och springa i hallen där om det behövs, så störs jag inte nämnvärt av att träna utomhus. Frisk luft har ingen dött av och det har varit bra väder att träna i här de senaste veckorna så jag har njutit av att träna utomhus.

Pilates är en annan grejj som jag tagit med på mitt program från och med i år. Helt sjukt bra träningsform, och jag får träna upp alla de bitar som jag är dålig på, exempelvis balans. Magmusklerna är helt döda efter varje pass och jag är helt säker på att pilatesträningen kommer ge mervärde i mitt tränande. Upplägget på mina träningar ser i år också lite annorlunda ut än tidigare. Jag har 9 träningspass som mest i veckan i under mina två tuffa veckor och den tredje veckan är alltid lätt vecka/testvecka. Jag tror starkt på detta upplägg och två tuffa veckor på rad istället för tre kan vara nyckeln till att jag ska hålla mig borta från skador. Jag kör direkt på med mindre reps och mer vikter på gymmet. Gör alltså som mest 8 reps på vissa övningar. Frivändning kör jag redan nu 4:or och 3:or. Gillar även det här upplägget. Jag är ju ändå sprinter och det känns bättre att upprätthålla styrkenivån på en bra nivå hela året istället för att gå ner i vikter och göra en massa reps. Jag har tre styrketräningar i veckan varav en är överkropp och enbensövningar. En är mer grovstyrka och den tredje är sen en lite blandad kompott med lite mer reps och serier, både ben och armstyrka. Häck har jag inte börjat springa ännu och det kommer vi inte heller göra förrän jag fått upp min snabbhet igen. I år kommer vi satsa mycket på snabbhet och målet under inomhussäsongen är att jag kommer springa mycket sprint utan häckar, eftersom att om min snabbhet är bra så funkar även häcklöpningen bättre.

Har även hunnit med en helg fylld av skratt och tokigheter med Åbo tjejerna. Jag tycker det är enormt viktigt att ha en bra balans i livet, och fast att man satsar stenhårt på sin idrott är det viktigt att inte glömma bort sina kompisar. Med dem mår man toppen, och ett gott skratt förlänger livet som man brukar säga. Jag har även hunnit bli moster för andra gången <3. Även denna gång blev det en liten tjej och jag ser fram emot att träffa henne nästa vecka när jag åker till Korva.

Nu ska jag börja göra mig klar inför kvällens pilates pass. Ska försöka uppdatera lite oftare nu när jag för en gångs skull lyckades knåpa ihop ett så här långt inlägg.

Höörama!








tisdag 4 september 2012

Höst, ny termin, ny start

Jag är en person som alltid tyckt om hösten. Det var så skönt att gå till jobbet imorse och andas in den svala fräscha luften. Hösten är färgrann och mysig och oftast händer det något nytt och spännande till hösten.

För mig innebär hösten en del förändringar igen. Jag kommer börja mitt sista år vid universitetet och börja skriva på min gradu. Känns bra att börja studera på heltid igen och jag ser fram emot att börja tampas med gradun. Jag kommer alltså sluta jobba på HIFK friidrott och enbart satsa på studierna.

En annan sak som också händer är att jag från och med i helgen tar mitt pick och pack och flyttar till Tammerfors. Denna förändring var kanske inte en sådan som jag planerat, men livet blir inte alltid som man tänkt sig och för tillfället har jag ingen bostad i Helsingfors så jag kommer vara gäst hos Emma och Joonas ett tag tills att jag vet var och hur jag ska bosätta mig. Det känns som att jag inte haft en fast punkt att luta mig tillbaka på, på en lång tid så denna höst har jag bestämt mig för att försöka hitta en egen bostad som jag kan kalla för hem och där jag trivs. Jag har inte trivts där jag har bott nu och nu är det dags att ta saken i egna händer.

Annars så har jag en så kallad "ylimenokausi" från tränandet. Har ingen planerad träning utan kan göra sådant som faller mig in. Direkt efter SM tränade jag ingenting, men förra veckan på torsdag fick jag för mig att jag vill träna igen så jag drog ett maratonpass med både lenkki, djupa knäböj, sidokänböj, armhävningar, utfall framåt och bakåt och en del annat. Sprang sedan 10 hängslar på det plus en timmes lenkki, både löpning och promenad, efter det. Jag hade helt seriöst ont i rumpan ända fram till söndagen. Lite lustigt hur man som idrottare kan känna sig så otränad när man gör saker som annars kanske inte finns med under tävlingssäsongen. Min lenkki resulterade i ruggiga skavsår under fotsulorna så efter träningen i torsdags har jag inte gjort nått, bara jobbat. Ska fara ut idag och springa en sväng igen.

Annars så är motivationen att börja träna igen på topp. Jag vill först dock reda ut mitt liv och hitta boende osv. innan jag börjar med tränandet igen. När man väl börjar träna hårt och efter program igen så har man inte energi till en massa annat.

Ha en fortsatt fin dag!

söndag 26 augusti 2012

Bäst när det gäller?

Så är Kalevan kisat över för i år och för mig betyder även det att årets tävlingssäsong är avslutad. Hade varit riktigt kul att få springa på Finnkampen ännu, men eftersom att det är de tre bästa som får åka och jag blev fyra så får jag avsluta min säsong med Kalevan kisat.

Hur gick tävlingen då? Försöken gick inte bra. Jag kände mig tung, seg, osäker, mm. Försökte ladda men kroppen svarade inte riktigt så som jag ville. Loppet i sig kändes riktigt dåligt och jag trodde tiden skulle vara rejält över 14s. Som tur var så visade tiden 13,95 och till slut räckte det till en finalplats. Jag var den sista som gick vidare till finalen. På något sätt var detta en sådan lättnad för mig. Efter att ha haft en säsong som inte gått som den ska och som dessutom blev väldigt kort pga. skador och sjukdomar var målet att ta mig till final på Kalevan kisat. Jag visste att det skulle krävas en tid just under eller över 14 s så jag var beredd på att jag skulle vara tvungen att springa säsongsbästa. Eftersom att löpningen kändes så svår i försöken var det så skönt att få en chans till. Jag vet att jag kan springa fortare men av någon anledning har det varit lite upp och ner med min löpning pga. av att tekniken inte stämmer och för att jag är lite för osäker i min löpning.

Efter försöken peppade syrran och coachen mig för fullt, och efter strålande coachning av Micke lyckades jag fixa några små saker i starten som sedan blev avgörande i mitt finallopp. Finalen då. Jag fick en superstart, en reaktion på 0,115 närmare bestämt. Ni som hänger med i friidrottsvärlden vet att lägsta godkända reaktionstid är 0,100 så jag låg på gränsen. Kom iväg bra från blocken och kom för första gången på hela sommaren bättre till första häcken, alltså inte för nära, som jag lyckats med i alla mina tidigare lopp.

Loppet i sig var inte teknikmässigt strålande, men det fanns en jävlar anamma som hjälpte mig framåt och fick mig att höja mig till en nivå som jag vet att jag kan springa på. Tiden i mål blev 13,72 i nollvind. Placeringen blev fjärde. Aldrig har väl en fjärdeplats kännts så bra. Efter en tuff sommar både fysiskt och mentalt så lyckades jag äntligen springa lite fortare och det kändes såååå skönt. Att avsluta sommarsäsongen med årets bästa lopp ger mig så mycket mer motivation att börja träna hårt nu igen till hösten. Nu har jag verkligen fått ett kvitto på att jag kan springa fort. Det roliga var att när jag tittade på loppet i efterhand så hänger jag bra med i ca 7 häckar. Sista tre tappar jag fart som bara den,så det betyder att jag har så mycket mer i mig om jag även skulle få de tre sista häckarna att fungera, och det får jag bara jag får vara frisk och skadefri. I finalloppet lyckades jag verkligen vara bäst när det gäller eftersom att många löpare som hade bättre SB än mig fick se sig slagna.

Nu ska jag vila ett tag från träning innan det blir dags att köra igång på nytt. Jag är motiverad som tusan så nu ser jag fram emot att börja träna på riktigt igen.

Tack för alla grattisar. Kändes nästan som att man vunnit en medalj och inte kommit fyra :D


torsdag 9 augusti 2012

Lättnad

Igår var det dags att tävla igen och denna gång gick tävlingen av stapeln i Hämeenlinna. Från början fanns inte damernas 100m häck med på programmet, men eftersom att det fanns så lite tävlingar i tävlingskalendern med häck på programmet så kontaktade jag arrangörerna och frågade om det var möjligt att lägga till 100m häck, och det var det ju som tur är :)

I söndags gjorde jag en häckträning som kändes bra, bättre än på väldigt länge. Jag kände redan då att jag fick ett flyt i löpningen som inte funnits där på ett bra tag. Eftersom att det har rymts med en hel del skador och annat under de senaste 1,5 året så vågade jag ändå inte hoppas på något. Gick in i gårdagens tävling med inställningen att jag skulle försöka springa ett bättre tekniskt lopp än i Åbo. Uppvärmningen kändes helt ok. Benen kändes ärligt talat inte superpigga, men de häcktagningar som jag gjorde var kvicka.

Under loppets gång blåste det +2,2. Alltså 0,2 mer än vad det får vara för att tiderna ska vara statistikdugliga. Jag fick en bra start och helt plötsligt attackerade jag häcken på ett helt annorlunda sätt och kände mig stark och pigg. Tappade fart ganska så mycket på de tre sista häckemllanrummen men tiden i mål blev ändå 13,59. WHAT tänkte jag när jag såg tiden :D

Tiden är alltså 1 hundradel sämre än mitt pers som jag sprang för två sommrar sedan. Jag har alltså inte i någon form av vind kommit i närheten av sådan här tider på ett tag,så det var mest glädje och lättnad som jag kände. Häcklöpning har kännts så svårt och komplicerat under en längre tid, och fast att jag vet att jag har det i mig så har det inte riktigt synts i mina tider som jag sprungit. Lättnad att jag FAKTISKT KAN springa bra tider igen är en så skön känsla.

Jag trots allt ändå realist. Vinden som vi hade i vårt lopp var bra och jag har kommit ner på jorden och vet att det krävs väldigt bra lopp för att jag ska komma ner på samma tider. Målet är att i mina samtliga lopp som jag har kvar denna säsong, springa under 14 sek vad det än är för förhållanden. Glädjen att springa häck igen och den adrenalinkick man får av att springa fort, den tänker jag inte glömma bort och att veta att jag KAN springa fort igen det tänker jag absolut ta med mig i mina resterande lopp för denna säsong.

fredag 3 augusti 2012

Idrott hela dagen lång

Nu när det är OS så innebär det att min tv är påslagen från morgon till kväll. Alla grenar är ju inte intressanta men jag tycker det är mysigt att ha tv:n på i bakgrunden när jag jobbar, och alltid då och då kommer det någon favoritsport som man bara måste se. Simning har jag följt flitigt, samma med gymnastik och såklart friidrotten nu när den börjat. En annan sport som jag tycker är häftig är styrkelyft. Människor som är pyttesmå lyfter helt enorma vikter. Det är grymt att kolla. En annan sak som är spännande med OS är att grenar, som annars kanske inte får så mycket publicitet, kommer fram på ett helt annat sätt. Sverige t.ex. har ju tagit medalj hittills i ridsport och dubbeltrapp. Även om dessa sporter kanske inte är dom som syns mest så är det så kul att se att hela svenska folket är så stolta över sina idrottatre och medaljer även om dem kommit i dessa kanske mindre populära grenar. Det är ju bra tur att man är svensk också så kan jag glädjas åt Sveriges medaljer. Det har ju sett lite mörkt ut för Finland på medalj fronten än så länge.

Nu har ju då också friidrotten börjat och jag har suttit som klistrad framför tv:n hela dagen. När jag skriver detta så är såklart tv:n på i bakgrunden. Det är så kul att följa exempelvis sjukampen, och Ennis gjorde ju ett otroligt lopp i första grenen 100m häck. En annan sak som är kul att följa är hur det går för mina träningskompisar från Louisiana. En av tjejerna som jag tränade med hela förra hösten tog sig just vidare till semifinal på 100m.  Det visar hur hög standard det var på mitt träningssällskap hela förra hösten, och det är ju lite småstörande att jag både blev sjuk och skadad när jag kom hem därifrån. Standarden på träningarna och träningskompisarna kunde man då verkligen inte klaga på ;)

Hur går det då för mig idrottsmässigt då? Varken bakåt eller framåt för tillfället. Springer tekniskt sett alldeles för dåligt på häcken och orkar inte springa 10 häckar ännu. Det har dock blivit bättre på träning så jag håller hoppet uppe att jag ska kunna springa en hyffsad tid innan säsongen är slut. Tyvärr så kommer säsongen ta slut lite för fort för min del, men allt det som jag hinner tävla nu kommer jag nog ha nytta av inför nästa träningssäsong startar.

Nu ska jag fortsätta kolla på OS!

fredag 27 juli 2012

Det går bättre nu

Idag har jag haft en väldigt bra dag. Började min morgon med en 25 minuters morgonjogg, dusch, frukost och en timmes tittande på den svenska dokumentären "medaljens baksida". Dokumentären skildrar elitidrottare och vad de är beredda att göra för att nå sina mål. En sak som dokumentären påpekade var att elitidrottande inte är friskvård och det är jag nog beredd att hålla med om. Att träna tills man stupar eller träna och tävla med skador är nog inte friskvård inte :) Dokumentären var jättebra och ni som inte ännu sett den, gör det. På något konstigt sätt, även fast att dokumentären kanske kan uppfattas som lite sorglig, fick jag motivation av den. Att se alla dessa människor prata om sina drömmar och, se hur hårt jobb som krävs för att nå dem, fick mig mer motiverad att jobba för att nå mina mål och drömmar. Jag känner att jag varit lite på sparlåga här ett tag med alla skador och sjukdommar. I USA gav jag 110% på var enda träning och det kändes så bra och gjorde mig så motiverad att kämpa. I samband med alla skador och sjukdomar som kom efter det har jag lite tappat den där kämparglöden. På något sätt blev jag i något skede lite försiktig och ville kanske inte pressa mig så hårt för att inte få nya skador eller sjukdommar.

Nu har jag tränat mer än i början av sommaren och det är som att mer träning och mer aktivitet i mitt liv gör att jag bara blir piggare och genomför alla mina träningar på ett bättre sätt. Sprang en lyckad häckträning idag och i förrgår gjorde jag en bra styrketräning. Ska försöka hålla denna positiva känsla och hålla aktivitetsnivån upp nu under slutsommaren. De verkar ju fungera. Självklart har jag vila emellanåt, men eftersom att träningarna annars också kanske är lite lättare under sommaren så kanske jag måste våga pressa mig själv lite mer på träning också. Det är ju faktiskt en månad kvar till FM i Lahti.

Efter träningen kom jag hem och fick massage av en massör som kom hem till mig med sitt eget bord. Snacka om lyx. Massagen var precis lagom, inte för lös men inte för hård, med tanke på att jag har tävling på måndag. Känner mig peppad att springa på måndag och nu skulle ju tiden i mål på 100m häck få börja med 13, något :)

onsdag 18 juli 2012

Kalottkampen i Oulu 21-22.7.2012

I helgen går kalottkampen av stapeln på den nyrenoverade sportplanen i Oulu. Tävlingen är en årligt återkommande landskamp mellan nord Sverige, Norge och Finland. Vi klär upp os i gamla finska landslagsdräkter som tyvärr sett sina bästa dagar, men en rolig och intressant tävling brukar det vara. Lite landskampskänsla burkar nog allt infinna sig. I år kommer jag springa 100m, 100m häck och 4x100m stafett. Skulle få springa 4x400m stafett också men vi får se hur det blir med den saken. Här kan ni titta på tävlingens tidsprogram.

Ni som har vägarna förbi Oulu kan ju komma och titta :)

måndag 16 juli 2012

Semester

Äntligen har jag semester och det i en vecka. Min semester avnjutes i sköna Tornedalen. Har startat varje morgon med morgonjogg innan frukost. Här hemma är allt så mycket enklare än i Helsingfors. Man kan fara vars man vill utan att sitta i en spårvagn eller buss hur länge som helst. Det är lättare att hitta bra rutiner när det gäller mat och sömn. Jag njuter verkligen av att vara hemma. Vädret är för tillfället soligt och varmt och först nu tog jag mig tid att sitta en stund vid datorn.

Förra veckan sprang jag äntligen mitt första häcklopp. Tävlingen gick av stapeln i Åbo och det var tilastopajacup som gällde. Saken är den att jag hunnit göra exakt två häckträningar innan tävlingen. En med startblock till 3 häckar och en med startblock till 5 häckar. Alla ni som sprungit häck någon gång vet ju att i en optimal uppladdning för en utomhussäsong med häcklopp ingår det att springa 10-12 häckar på träning. Ni förstår ju då kanske att min uppladdning inte varit den bästa. Jag har också haft ett uppehåll i häcklöpningen i nästan två månader pga. av skador, så lite pirrade det allt i magen i starten. Starten i loppet var bra och det medförde att jag kom alldeles för nära första häcken så avstampet riktades uppåt istället för framåt. Mellandelen av löpningen gick däremot bra och det kändes som att löpningen flöt på ganska så bra. Sista tre häckarna däremot gick ganska så dåligt och där syntes det att jag inte har den häckuthållighet som behövs för att springa 10 häckar. Tiden blev 14,12 och även om det är en halv sekund från mitt personliga rekord så är jag ganska så nöjd. Ett helt häcklopp utan smärta har jag inte sprungit på länge och tiden 14,12 är exakt samma tid som jag öppnade min säsong med sommaren 2010 när jag sprang mitt pers 13,58. Vind i ryggen hade vi +0,3 så egentligen var det ganska så obefintligt med hjälp av den. Efter alla problem som jag haft var det jättekul att springa häck igen. Nästa häcklopp är på söndag i Oulu när det är dags för kalottkampen.

Jag sprang även 100m i Åbo men det loppet gick dåligt. För det första var loppet nästan en timme försenat pga. av att det hände en olycka mellan en herrlöpare och startern, där startern fick åka in på sjukhus. Jag var trött i kroppen efter häckloppet och kände mig okoncentrerad. All denna väntan gjorde mig bara ännu segare så tiden 12,39 speglade ganska så bra min känsla efter loppet och före.

Idag ska jag fara på massage och imorgon till frissan. Bäst att passa på att behandla både kropp och själ när man är här hemma :)

Ha en fortsatt fin och solig dag!

onsdag 4 juli 2012

Sommar, sommar och sol :D

Ååh nu kanske det äntligen börjar bli sommar? Solen skiner och när jag just satt och tittade på svt world så var det sol i hela landet. Att man blir glad!

Det är många saker som gjort mig glad den senaste tiden. Min fot är i sådant skick att jag kan springa på den utan desto mer smärta och har till och med hunnit med att springa tävling före midsommar. Sprang nästpers på 100m 12,15 och utomhuspers på 200m med tiden 25,35. Jag visste inte vilken form jag skulle vara i före tävlingen eftersom att jag som sagt inte sprungit så där jättemycket på träning för att spara foten. Lyft vikter har jag gjort, och med goda resultat, så kanske det är vikterna som gjort att formen är på stigande.

Känns roligt att tävla igen och på fredag ska jag springa 100m och 200m i Virrat och nästa onsdag, hör och häpna, ska jag springa 100m HÄCK... herregud det var ett tag sen må jag då säga. Har hunnit med två häckträningar på en vecka och kommer hinna springa en till innan häcktävlingen. Förväntar mig ingentign men ska ge allt så får vi se hur det går. Med häcklöpning är det lite så att man måste sätta igång och tävla för att tiderna ska bli bättre. Det hjälper inte att träna och träna och träna lite till, det är tävlingarna som ger resultat. Speciellt för mig som aldrig får ut lika mycket av en häckträning som på tävling, så är det bara. Men är så glad över att ha planerat in en massa tävlingar i kalendern. Det är ju under sommaren man ska tävla och förra sommaren var den sämsta någonsin när jag hela tiden var skadad och hade ont.

Idag kommer mami och papi också söderut. Dom stannar först hos Emma och Joonas i Tammerfors men dit far jag också imorgon kväll. På fredag far vi sedan till Virrat och på lördag kommer jag med mamma och pappa hit till Helsingfors. Nästa vecka åker vi sedan upp till Övertorneå efter tävlingen på onsdag. Ser fram emot det enormt och vi kommer ha huset fullt av släktingar, nära och kära. Dessutom är det marknad i storstan samtidigt och J kommer också vara hemma med mig. Kan det bli bättre, nä skulle inte tro det. För tillfället är jag glad och nöjd med livet och det får gärna hålla i sig :)

Ha en fin och solig dag. Det tänker jag ha i alla fall!

fredag 15 juni 2012

Vilse i pannkakan

Jahapp har inte bloggat på väldigt länge igen men har helt enkelt inte orkat skriva. Har haft en massa att skriva om men det har kännts så jobbigt att logga in på bloggen och faktiskt skriva ner det.

Här funderas det massor för tillfället. Vad ska vi göra till hösten, vad vill vi göra, var ska vi bo osv. Jag är nog sugen att flytta ifrån Helsingfors. Det är helt ok att bo här men dessa avstånd till alla träningsplatser gör mig tokig. Tänk att jag för tillfället sitter nästan 60 min på metro och buss för att ta mig till närmaste idrottsplan nu när djurgårdens sportplan är under renovering. Samma sak är det ju under vintrarna och det börjar kännas jobbigt.

Helsingfors var inte vad jag hoppades på och jag känner att jag skulle vilja få en nystart. Sedan om vi ens kan flytta någon annanstans beror ju inte på mig utan på min kära pojkvän. Jag har ju min gradu att satsa på hela nästa år men det beror ju mycket på J om han får någon studieplats. Han har ju studieplats här i Helsingfors men även han vill flytta härifrån. Om det nu visar sig att J inte får sin önskade studieplats så vad gör vi då? Jag vill verkligen ha förändring i mitt liv och Helsingfors är inte vad jag vill ha just nu. Svårt det här.

Träningarna flyter på ganska så bra och i måndags persade jag i frivändning 77,5 kg. Styrkemässigt är jag i bra form. Måste bara få igång löpningen också. Har ju tampats med en inflamerad tåsena? nu ett tag vilket gjort att jag haft väldigt ont i foten. Har fått behandling och det har hjälpt men foten är fortfarande inte helt bra. Ska prova springa idag igen och se hur den reagerar. Är dock lite tråkigt att hela tiden träna själv. Det är kanske också en sak som jag känner att jag skulle vilja ha förändring i. Träna med andra är så mycket roligare än att hela tiden träna själv och jag tror att det är mer utvecklande.

Kommer mest troligt springa min första tävling för säsongen i Pudasjärvi före midsommar.Ett av mina favoritställen. Har gjort många bra resultat där så ska bli kul att få tävla igen. Förväntar mig ingenting resultatmässigt. Vi får helt enkelt se hur det går.

Nu ska jag fara och träna. Heippa hej!



onsdag 23 maj 2012

Positiva vibbar

Egentligen vet jag inte om jag vågar skriva detta men jag gör det i alla fall. Efter alla motgångar så kanske jag börjar se ljuset i tunneln. Som jag skrev i mitt förra inlägg så har jag ju haft problem med en krånglande fot, eller rättare sagt en överansträngd sena i foten. Har varit på en rad olika behandlingar av olika slag och även fått gjort specialinlägg till mina skor som jag börjat använda. Med hjälp av inläggen har jag kunnat springa två träningar 200m, 150m och 100m med hyffsad fart utan smärta. Ni ska bara veta hur skönt det känns. Foten är inte helt i skick ännu. Men jag tror att inläggen kanske kan lugna ner situationen i min sena och ge det stöd som behövs för att den inte ska bli överansträngd igen. Styrketräingarna går också framåt och sakta men säkert börjar styrkenivån också befinna sig på en bra nivå. Känner mig positiv på ett sätt som jag inte gjort på länge och det är kul att träna nu när man inte bara behöver tänka på att foten gör ont.

Vädret är också kanon och springa utomhus i fint och soligt väder är väldigt roligt. Till helgen kommer syrran hit och hälsar på så håller tummarna för fint väder så kanske vi kan fara och sola till utomhusbadet vid Olympiastadion någon dag.

Annars har jag hunnit med en resa till Oulu och nästa helg ska jag åka hem och hälsa på familjen. Skönt med några små miniresor här och där så hinner man inte lessna helt på Helsingfors. Nu ska jag ta och städa lite till här hemma innan syrran kommer på fredag. Imorgon har jag fullt upp hela dagen och min syster är just en sådan som synar om det finns några dammtussar i hörnen så bäst att sätta fart ;)

Ha en fortsatt fin dag!

torsdag 10 maj 2012

Morgonstund har guld i mund

Min morgon började med att jag for in till sportkvarnen för att hålla träningar. Till min förvåning dök ingen av adepterna upp så jag fick snällt packa ihop mina saker och bege mig hemåt. Som tur är finns det en superbra K-supermarket i Hertonäs, så jag kilade förbi där och köpte med mig hem en god frukost. Har nu suttit här hemma och druckit kaffe samt ätit mina mackor med skagenröra och tittat på Gomorron Sverige på Svt world. Denna morgon blev ju inte så tokig trots allt :)

Hoppas ni läsare har haft en lika skön morgon som mig. Ha en fin dag!

söndag 6 maj 2012

Kronisk inflammation

Denna diagnos fick jag av fysioterapeuten i Åbo och det känns helt bra att någon äntligen hittat någon slags förklaring till varför min fot som jag skadade förra sommaren fortfarande gör ont. Den kroniska inflammationen har kommit pga. av att min fot inte behandlats på rätt sätt efter att jag skadade den. Kronisk låter ju som att det inte ska gå och fixa, men fysioterapeuten som jag gick till tyckte min sitation såg bra ut och min fot svarade redan på behandlingen efter tre gånger så kanske finns det hopp om att jag ska kunna bli smärtfri?

Behandlingen som jag får är olika typer av el och ultraljuds behandlingar. Maskinerna som han använder sig av finns inte någon annanstans i Finland eftersom att han tagit fram och konstruerat dem själv. Fick en massa referenser på idrottare som han har hjälpt så det lät ju också bra. Lite försiktig är jag dock ännu själv med att ropa hej eftersom att jag haft smärta så pass länge. Men på torsdag är det planerat att jag ska till åbo igen och fortsätta behandlingen så i början av nästa vecka borde jag ha blivit klokare.

Hade annars en väldigt bra helg i Åbo och han med både bl.a. bastubad och brunch på blanko i trevligt sällskap.

Nästa vecka är jag min egen coach och jag och syrran knåpade just ihop mitt träingsprogram för nästa vecka. Blir väldigt mycket styrka eftersom att jag helst ska undvika löpning under behandlingens gång, men om en veckas vila från löpning kan hjälpa min fot så känns det som ett rätt beslut. Nu gäller det att inte vara dumdristig och ta fel beslut.

Återkommer med en rapport längre fram i veckan hur foten känns.


torsdag 3 maj 2012

He drives me crazy

Alltså nu måste jag berätta hur min kväll såg ut igår. Jag var borta i princip hela dagen på jobb, träning och möte, en hektisk men ändå helt ok dag. Som läget är nu så har vi bara en nyckel till vår lägenhet och igår var det jag som hade den eftersom att Jaakko hade skola hela dagen plus jobb direkt efteråt. Efter en lång dag på vift var det skönt att komma hem och bara ta det lugnt. Vid 21 tiden brukar Jaakko vanligtvis börja vara på väg hem så jag tänkte inte desto mer på det. Han brukar alltid ringa till mig och så går jag och öppnar dörren eftersom att den är låst plus att vi inte har någon porttelefon. Kl. 21:30 hade jag varken hört eller sett Jaakko så jag provade ringa till honom. Det mest irriterande meddelande som finns hördes i mitt öra: Kontakt med numret ni har valt kan ej fås!!!! Gah, Jaakko hade återigen glömt att ladda sin telefon och nu kunde jag ju inte få tag i honom. Annars hade det ju inte varit något problem, men eftersom att han inte hade vare sig nyckel eller telefon så var det ju lite svårt för mig att gissa när han skulle komma hem.

Efter det där samtalet började mitt springa-omkring-i-trapphuset-rally. Sprang ner lite då och då för att kolla om han stod bakom dörren. Lade även en tidning mellan dörren så den skulle hållas öppen men varje gång som jag kom ner så har någon nöt gått och plockat bort den. Hur svårt kan det vara att fatta att om någon lagt en tidning mellan dörren så är den säkert där av någon orsak och inte för skojs skull. Öppnade även balkongdörren för jag tänkte att om Jaakko ropar att han behöver nyckeln så hör jag det iaf. Tyckte jag var typ världens bästa flickvän som ansträngde mig så här mycket för att min pojkvän inte ska behöva stå där ute i kylan och frysa.

Klockan blev 22, 23, 23:15 och jag såg inte röken av Jaakko. Vid det här laget började jag ju bli orolig att det hänt honom något eftersom att han inte syntes till plus att han inte svarade i tele. Jag var också sur och på dåligt humör eftersom att jag var trött och ville gå och sova. Jag skulle dessutom stiga upp kl.6:15 nästa dag så jag var inte på humör att sitta uppe och vänta på en klant som missat att ladda sin telefon.

Vid kl. 23:30 ringde äntligen min telefon. Det var Jaakko som lånat sin kompis telefon och ringde mig för att meddela att han skulle vara nere vid dörren om 5 min. Usch vad jag var arg och irriterad. Tyckte att han kunde ha ringt mig tidigare och berättat att hans skift skulle dra ut på tiden så jag slapp gå och oroa mig. Nästa gång som han inte behagar att ladda sin telefon så då får han då stå där ute och frysa.

Tänk vad mycket kul och spännande (not) som kan hända en helt vanlig vardagskväll här i Pasilanraitio.


söndag 22 april 2012

Förkyld

Har lyckatas dra på mig en jäkla förkylning så för tillfället går jag och snyter mig för glatta livet för att inte drunkna i snor. Lite typiskt att igen få ett break i träningen. Har lyckats dra på mig sådana här små pauser lite väl mycket nu på senaste tiden. Har dessutom fått lite känningar i min fot som jag skadade förra sommaren så har varit lite negativ de senaste dagarna. Har dessutom gått och funderat en hel del och luftat en del tankar över en kaffe med en vän.

Är himla svårt det här med skador och liknande. När träningar går bra och man känner att man är på topp både träningsmässigt och självförtroendemässigt så är det så lätt att ta en lite sämre träning med en klackspark. Man vet att det inte spelar någon roll om en liten ynka träning inte går som den ska eftersom att det inte påverkar formen nämnvärt. Nu under en tid när jag följts av olika slags problem så har jag märkt att det är svårare för mig att tackla en dålig träning. Det är som att man söker bekräftelse genom träningarna, att man fortfarande kan springa fort, och om något sedan inte går som det ska så blir man så fruktansvärt besviken och på dåligt humör. Är det en naturlig reaktion? Är jag ensam om detta? Viljan att lyckas igen är enormt stor men samtidigt så kan jag ärligt säga att självförtroendet har fått sig en lite törn efter alla de problem som jag haft. Steg nummer ett är att försöka hitta tillbaka till det. Jag vet att jag kan och jag måste tro på mig själv men det är inte lika lätt alla gånger. Vissa dagar går det jättebra medan vissa dagar så känns det skit.

Pratade just om detta med en vän över en kaffe och det verkar som att oberoende på vad man håller på med om det är att skriva en gradu, jobba, idrotta så har man sämre och bättre dagar. Vissa dagar är man inne i ett flyt och man känner att allt går så bra och en positiv känsla infinner sig i kroppen, medan vissa dagar känns allt svårt och tungt. Kanske är det så i livet att allt inte alltid är så enkelt och om man orkar prestera även under de tuffare dagarna så syns det också i resultatet senare?'

Min fot oroar mig dock. Jag skadade den förra sommaren i en häcktävling och den har aldrig riktigt blivit bra. Var förra sommaren på magnetröntgen och inget var sönder i foten men det fanns ett så kallat ödemi? Vad nu detta är. Tydligen ska det gå över med tiden men varför blir min fot inte helt bra? Jag vill kunna springa  smärtfri och kunna fokusera helt på min prestation istället för att behöva fundera på om jag har ont i foten eller inte.

För att avsluta med lite mer positiv fiilis så får ni se några bilder från Tenneriffa:



Utsikt



Me and my love <3


Fina tjejer :)




Min fina och nya klänning!

onsdag 11 april 2012

Påsken kom och påsken gick

Har haft ett helt underbart påsklov här hemma i Korva. Jag har hunnit med skoteråkning, pimpling, grilla korv, förlovningsfest, tuparit (inflyttningsfest), sitta utomhus och sola mm. Har även hunnit träna en del men fokus har inte legat på träningarna denna helg. Snarare på att vila huvudet och samla kraft och energi för att orka med den mer hektiska vardagen i Helsingfors. Har ätit en massa god mat och bara njutit av bra sällskap. Jag har även träffat på människor som man ser endast några gånger per år men varje gång så är det lika roligt att ses igen. Påskgodis däremot har jag inte ätit mycket av. Fast att jag haft en hel del ledigt så jag inte suttit still många timmar per dag så har inte ens hunnit äta en massa karra :D längtar redan tills nästa gång som man kan komma hem och hälsa på. Vi får se om jag skulle lyckas trycka in en resa i slutet av maj början av Juni innan tävlingssäsongen börjar. Jag vet ju inte alls när min tävlingssäsong börjar. Det beror lite på hur jag kommer igång med häcklöpningen. Ska springa mitt första riktiga häckpass efter operationen imorgon. Har kunnat börja göra styrketräning med större vikter och även pressa magen med tyngre magmuskler så jag börjar känna mig rätt så återställd och redo att prova på häcklöpning igen.

Idag går bussen till Oulu och tidigt på torsdag morgon flyger jag till Helsingfors. Hade tänkt bila med Emma och Joonas men det visade sig att dem stannar till på lördag så det blev ändrade planer för min del. När jag dessutom hittade en flygbiljett för 38 euro så var det inte så svårt att bestämma sig.

Jag har märkt en sak nu när jag är hemma. Ju äldre jag blir desto mer börjar det kännas som att jag skulle vilja flytta lite längre norrut. Alltså inte till Ötå för här finns det inga jobb men lite längre norrut skulle jag nog vilja ta mig så småningom. Nästa år kommer jag i alla fall ännu befinna mig söderut. Vill bli färdig med skolan så den inte blir kvar att hänga. Har kollat upp med en massa olika lärare om det skulle gå att köra sista året på distans och det verkar positivt från många håll. Det verkar till och med som att jag skulle kunna ta vetenskapligt skrivande på öppna universitetet i Helsingfors oberoende av om jag skriver min gradu på svenska eller engelska så det känns bra.

Bilder från påsken kommer upp här när jag kommit på hur jag kan föra över mina bilder från min telefon till datorn. Nu ska jag gå och packa det sista och njuta av de sista timmarna hemma.

torsdag 5 april 2012

Glad påsk

Äntligen har jag kommit hem till det bästa och underbaraste stället på detta jordklot. Det är något speciellt när man kört i flera timmar och åker över bron som gränsar mellan Sverige och Finland. Man andas ut och blickar ut mot det fantastiska landskapet och inombords känner man en skön känsla. Det är känslan av att man kommit hem till det ställe där man mår som bäst. Här slappnar man av och njuter av varje dag och alla bekymmer som tidigare tyngt ens axlar flyger all världens väg."Det är hit man kommer när man kommer hem" är en mening som så många av oss som härstammar från Norrland vet allt för väl hur mycket den betyder.

Glad Påsk vill jag önska er alla läsare. En uppdatering om Tenneriffa kommer komma i något skede men just nu vill jag bara njuta av den fantastiska vårsolen och ladda upp batterierna.

torsdag 15 mars 2012

Sagan om de försvunna magmusklerna

Denna story började på måndag kväll kl. 22. Hela min dag hade sett ut som vanligt med jobb och annat och jag hade haft skön kväll framför tv:n. Kl. 22 började jag få ont i magen. Inte så där dödsont men så att det kändes rejält. Värken fortsatte hela kvällen och jag tog till alla gamla beprövade tricks som en kall påse blandat med en varm påse på magen men ingenting hjälpte. Värken höll mig vaken nästan hela natten och på tisdag morgon bestämde jag mig för att ringa till studenthälsan. Jag fick en tid samma dag så vid 12 tiden for jag in och tog prover samt besökte en läkare. Läkaren frågade mig tusen frågor samt klämde på min mage som gjorde ont vid beröring och läkaren bestämde sedan att jag direkt skulle få en remiss till mejlans sjukhus. Jag hade vid det här laget svårt att gå pga. smärtan så jag fick ta taxi till sjukhuset. Väl där fick ja skriva in mig på jouravdelningen och sedan började den eviga väntan. Jag väntade, väntade och väntade lite till men mitt namn ropades aldrig upp. Sitta med ont i magen i flera timmar var inte en hit kan jag säga så till slut gick jag och frågade vad som tog så lång tid och då visade sig at dem glömt bort mig. Typiskt min tur. Efter detta fick jag träffa en läkare och sedan var det bara att ta en massa prover igen, precis samma prover som jag tagit tidigare, och sedan fick jag byta om till de snygga sjukhuskläderna, läs fula, och lägga mig ner på en bår och vänta. Jag var så trött efter nattens bravader så jag lyckades till och med somna. En kirurg kom och pratade med mig medan jag låg på båren och hon var av den åsikten att det borde vara något annat än blindtarmen eftersom att jag mådde så bra. Jag hade inte feber, hade inte spytt, var hungrig och det tyckte hon var konstigt för tydligen brukar man inte vara hungrig om man har problem med blindtarmen. Men hallå jag är en idrottare som vanligtvis äter som en häst varje dag. Det är ju klart att jag är hungrig om jag knappt ätit något på hela dagen.

Under hela den här tiden hade jag jätteont i magen. Det blev visserligen inte sämre men det höll sig på samma nivå. Provsvaren från yths visade på lite förhöjda infektionsvärden och provsvaren som det tog en evighet att få på mejlans sjukhus visade att dem blivit högre sedan morgonen så jag fick börja ställa in mig på operation. Som tur var hade jag knappt ätit eller druckit på hela dagen så jag behövde i alla fall inte magpumpas. Tur det, har nämligen hört att det inte ska vara allt för roligt. Efter att kirurgen träffat mig en gång till tog det inte länge förrän jag fördes till operationsbordet. Lite nervös var jag för nedsövningen eftersom att jag aldrig varit med om det tidigare. Jag han till och med fråga den dumma frågan att visst somnar jag helt säkert? Läkaren bara skrattade åt mig och sade att jo det behöver jag inte oroa mig för. Fick en spruta i armen och en mask för ansiktet och det tog inte länge så var jag helt borta. Operationen i sig tog bara lite drygt en halvtimme, kändes mer som några minuter, innan jag vaknade upp på uppvaket. Kände mig trött och lite borta men vaknade till liv ganska så snart. Att vakna upp själv och sedan blir förd till ett rum och lämnas ensam var kanske det mest obehagliga under hela operationen, men som tur var hade jag en jättesnäll sköterska som tog hand om mig så allt eftersom jag började piggna till så kändes allt mycket bättre. Jag trodde däremot inte att jag skulle kunna sova på hela natten för det var obekvämt att ligga med stramande sår i magen plus att det bara kröp i kroppen. Som tur var igen så gav den snälla sköterskan mig något smärtstillande genom armen så det tog inte länge innan jag sov som en gris. Kl. 4 på morgonen upprepades samma procedur och jag sov som en stock till kl. 7,30. På morgonen när jag skulle stiga upp och gå på toaletten så mådde jag fruktansvärt illa. Den smärtstillande medicinen gjorde sitt plus att mitt blodtryck var väldigt lågt pga. att jag inte ätit eller druckit på länge. Som lägst var det nere på 97/47 så det var nog ganska så lågt.

Vare sig frukost eller lunch fick jag inte i mig eftersom att jag mådde så illa men sakta men säkert började jag känna mig bättre och både blåbärsoppa x 2 plus gul jaffa gick ner i magen. På tisdag eftermiddag så kom J och hämtade mig hem från sjukhuset och det var bra tur det. Man känner sig mycket sjukare på sjukhus och direkt när jag kom hem och fick ta en dusch och sova lite kände ja mig mycket piggare. Fick i mig lite mat i magen och på kvällen kände jag mig så normal som man kan känna sig efter omständigheterna. Idag på morgonen vaknade jag vid 9,30 och nu har jag ätit och vilat hela dagen. Kycklingwok och pasta smakade väldigt bra i min mage. Även lite chokladglass slank ner så jag börjar väl känna mig helt ok. Magen är öm och jag har svårt att gå rakt samt att jag inte får lyfta tunga grejjer. Min mage ser ut som ett mjukt päron som min kära pojkvän upplyste mig om igår kväll så dem där magmusklerna som jag jobbat så hårt för har gått och gömt sig för tillfället. Magen är ju så klart svullen och det är det som gör att den ser stor och mosig ut men ni som vill få bort magmusklerna fort från kroppen kan jag rekommendera att gå och operera bort blindtarmen så är det problemet löst.

Jag är nu sjukskriven i två veckor. På söndag skulle jag ju åka på träningsläger till Teneriffa och det är lite öppet ännu om jag kan åka. Enligt läkaren får jag inte börja träna på en vecka och efter det är det lätt träning som gäller. Om jag bara mår bra på söndag så finns det inga hinder för att jag kan åka, men med en mage som ser ut som ett löst päron så behöver jag iaf inte springa runt i bikini i onödan ;)

söndag 4 mars 2012

Sol ute och sol i sinne

Vädret denna veckla har varit väldigt bra och det har blivit många dagar med sol och fint väder. Känns som att våren är på väg men man vet ju aldrig. Rätt som det är kan det vara snöstorm och slaskväder. Har börjat träna för fullt denna vecka och vilken träningsvärk jag haft. Min rumpa har varit död hela veckan efter att ha kört stenhårt med att fixa till det som inte fungerade under inomhussäsongen, nämligen att jag inte får ett tillräckligt bra frånskjut till häckarna. Mycket beroende på att jag inte jobbar tillräckligt med rumpmusklerna så nu har dem blivit pinade hela veckan.

Annars har träningarna gått väldigt bra och en vecka är i och för sig inte så mycket men min kropp känns så mycket piggare än vad den var exempelvis i början av januari. Allmänt sett är jag mycket piggare och känner att jag kan få ut mer av min kropp plus att den nog återhämtar sig bättre än tidigare. I fredags sprang jag häck. 50cm häckar, nästan fullt avstånd, 6 st, 6 ggr. Det var ganska så tungt och jag orkade inte riktigt hålla samma fart igenom alla men nu siktar vi på att träna upp löpnignen så jag orkar springa fort flera häckar. 50cm häckarna är för att jag inte ska rygga till häcken som jag gjort nu under inomhussäsongen. Vi börjar med låga häckar och höjjer dem allt eftersom.

Det känns som att jag har en bra balans med jobb och träning för tillfället. Jag jobbar lagom mycket och har ork att träna så det är bra. Jag var lite orolig att det skulle ta en tid att vänja sig men denna vecka har inte alls känts tung och då har jag ändå tränat på ganska så bra. Teneriffa närmar sig också och det ska bli så skönt att få träna i förhoppningsvis sol och värme.

I helgen var jag också på Go Expo mässan här i Helsingfors och var och träffade den alltid lika trevliga Karoliina och shock absorber gänget. Fick med mig fina och nya sporttoppar som jag kommer ha användning för på Teneriffa. Nedan en länk där ni kan gå och titta på deras sortiment. Den där blåa som ni ser på bilden längst ner fick jag bland annat med mig.

Shock absorber

Imorgon börjar en ny träningsvecka och jag känner mig mer än redo. Bring it on!

tisdag 21 februari 2012

21.2.2012

Idag har min dag bestått av en massa jobb. Efter att ha suttit framför datorn hela dagen så bestämde jag mig för att börja baka semlor (fastlagsbulle) som man så fint säger i finland. Har aldrig i hela mitt liv bakat en semla så jag återkommer med resultatet senare ikväll :)

Update
Mina semlor blev inte bra kan jag ju säga. Jag må vara en bra kock men det verkar som att bakning inte är min starka sida. Visserligen smakade dem helt bra men det måste vara dom fulaste semlorna som jag sett :D
jaja man kan ju inte var bra på allt..

måndag 20 februari 2012

Det blir inte alltid som man tänkt sig..

SM är nu över och för min del fanns det inte så mycket att glädjas över. Eller nu ska jag inte vara allt för negativ men det känns som att jag bara blivit rejält besviken denna helg. 60m på lördag var helt ok, likaså tiden. Jag kan i och för sig bättre men känslan var helt ok och loppet i sig var inte helt dåligt. Det var ju inte egentligen 60m jag hade kommit till Tammerfors för att springa men det var en bra uppvärming inför söndagens häcklopp. Söndagen ja, uppvärmingen kändes bra men häcktagningarna som jag gjorde kändes skit. Fick inte alls till det och det kändes lite osäkert att ställa sig i blocken. I loppet fick jag till en jättebra start så jag kom alldeles för nära fäörsta häcken och det tog en evighet innan jag kom ner från häcken och tappade direkt mot mina konkurrenter. Loppet i sig kändes faktiskt inte så dåligt och även om tiden bara blev 8,66 så kändes det som att det gick ganska så lätt och att det hade funnits mer att ta av om jag hade fått springa ett lopp till. Nu visade det sig att mitt försökslopp inte räckte till final och jag blev så fruktansvärt besviken och ledsen. Det kändes som att tre månaders besvikeles kom ut på en gång och fortfarande när jag tänker på det så känns det skit.

Kanske jag någonstans innerst inne hade hoppats på att jag på något mirakulöst sätt skulle springa mycket fortar än vad jag gjorde. Även om häcken inte riktigt har funkat på träning så hade jag ändå hoppet uppe att det skulle lossna på SM. Visst det kändes bättre men det räckte ju inte ens till final och det var väldigt svårt för mig att acceptera. Förra sommaren gick ju åt skogen vilket inte var särskilt roligt. I USA gick ju träningarna ändå super och jag var i jättebra form innan jag blev sjuk. Ända sedan jag kom hem har jag kämpat med att hitta formen och verkligen försökt och det var väl nu det här misslyckandet som fick bägaren att rinna över. Hade verkligen behövt få lyckats i alla fall litegrann, det hade varit så mycket lättare då. Men det är väl så att idrott inte alltid är så enkelt och att man ska behöva kämpa lite. Jag tyckte jag var ganksa så modig som vågade fara och springa på SM fast att jag visste att löpningen kanske inte riktigt finns där ännu. Det var ganska så skrämmande att ställa sig på startlinjen och inte alls veta hur det kommer gå. Sedan efter loppet var jag stolt över mig själv att jag gjorde det, men sedan när det änså inte räckte till final så kändes det så skit. Gråta hjälper faktiskt och det har jag gjort en hel del efter mitt lopp. Nu ska jag nog vila en vecka, huvudet mer än kroppen behöver ett break och sedan ska jag börja träna inför sommaren.

Motivationen att träna är det inget fel på. Bara jag håller mig frisk nu så kan det fortfarande bli bra. Även om jag är besviken på mig själv så tror jag på mig och min förmåga och banne mig om inte denna sommar ändå kan bli bra. Sommaren är ju lång och det är ännu några månader kvar innan den börjar. Denna vecka ska jag jobba och i helgen blir det att fara och träffa tjejerna i Åbo och flytta ut mina och Emmas grejjer från vår lägenhet. Ska bli så kul att träffa tjejerna och tänka på nått annat och ha lite roligt. Det kan jag verkligen behöva.

Ha en fin dag!

torsdag 16 februari 2012

SM i Tammerfors 18-19.2

För ungefär en vecka sedan var jag tvärsäker på att jag inte skulle springa på SM. Sprang en helt värdelös häckträning och det kändes som att jag inte kom någonstans. Sprint hade jag nog tänkt springa men det också bara för skojjs skull eftersom att jag ju inte var i form? Jaha i söndags hände sedan något konstigt för nu började det ju helt plötsligt gå bra. Löpningen kändes bra och det blev till och med PR. Igår sprang jag en häckträning och för första gången på jag vet inte hur länge kunde jag springa med 8,5 mellanrum(fullt avstånd) mellan häckarna från startblock. Så klart så springer man ju fortare på tävling men bara det att kunna springa hyffsat bra var kul. Häckträningen i allmänhet kändes bra och kroppen kändes pigg. Efter häckträningen gjorde jag lite styrka på och hips vips så flög 75kg upp i frivändning hur lätt som helst. Hade kanske varit kul att prova på nytt rekord men nu jag ville inte förivra mig. Men måste då säga att det känns lite konstigt att en vecka känns allt skit och nästa så känns allt helt plötsligt bra. Det är ju den känslan som jag gått och väntat på så länge. 

SM dårå, blir att springa 60m slätt och 60m häck. Har ju inte sprungit häckarna ännu på tävling så det blir ju lite spännande. Men jag förväntar mig ingenting, ska försöka få ett bra och stabilt försökslopp så får vi se hur fort det går. 60m springer jag bara för att jag behöver lopp i benen. Har ju inte tävlat så mycket så har nog ingenting att förlora på att springa lite extra. Jag ser faktiskt fram emot att fara och springa på SM. Ska bli kul att få vara med igen och inte bara sitta och titta på från sidan. I sommras när jag sprang på Kalevan Kisat skadad så var det inte så kul att springa eftersom att man visste att man var i helt skit form. Nu är det annorlunda eftersom att det verkar som att formen är lite på G så då är det kul att fara och springa. 

Så ni alla bloggläsare som inte har något annat för er i helg. Kom och titta på de finska mästerskapen i Tammerfors, pirkkahallen. Tävlingarna börjar kl. 15,45 på lördag och på söndag kl.11,55 :)

söndag 12 februari 2012

Det finns hopp om sommaren

Har inte uppdaterat på ett tag igen men det har inte varit så mycket positivt som hänt och annars inte så mycket speciellt så har inte orkat skriva. Idag däremot hände en grejj som får mig att tro att det finns hopp om sommaren. Gjorde äntligen sådana resultat i dagens tävling som jag är riktigt nöjd med och idag kändes det faktiskt bra att löpa. Sprang 60m och 200m i Helsingfors på en liten tävling och lyckades springa 7.77 (7 hundradelar från pers) ett lopp som inte var perfekt och det finns nog mer att ta av men det kändes så mycket bättre än sist i Helsingfors när jag sprang 7,92. På 200m lyckades jag springa 25.09 vilket är både inomhus och utomhuspers för mig och med tanke på att kurvorna i Helsingfors inte är dem lättaste att löpa är jag jättenöjd med min prestation. Trodde jag hört fel efter loppet när jag fick veta tiden. Det kändes bra men att det skulle gå så fort var en trevlig överraskning. Det kanske ska nämnas att uppvärmningen idag inte kändes särskilt bra men tur då att det gick bra på tävling.

Efter att ha haft en otroligt dålig känsla i kroppen i flera månader var det så skönt att äntligen få lite medvind idag och en positiv känsla. Jag anmälde mig också till inomhus SM nästa helg som går av stapeln i Tammerfors. Vi får se vad för sträckor jag sist och slutligen kommer springa men det bestämmer jag inte förrän på plats. Kanske det till och med skulle vara dags att ge sig på häcklöpning igen? Vi får se ;) Tänk att en liten lyckad tävling påminner en om hur kul friidrott faktiskt är. Det är lätt att glömma bort när allt inte går som man vill.

måndag 30 januari 2012

Det kan ju inte bli sämre...

Så var det igår dags att öppna tälvingssäsongen. I lördags gjorde jag en förberedande träning inför söndagens tävling och redan där kändes kroppen lite små seg men det brukar vara ett bra tecken om kroppen fungerar som den ska. Hade som sagt inga förväntningar på 60m loppet men måste nog säga att nog blev jag besviken när tiden visar 7,92. Har inte på många år sprungit så dåligt och det kändes som att jag inte ens kunde springa max. Starten var dåligt och sedan hände i princip ingenting. Kändes som att jag aldrig ens kom upp i maxfart. Explosiviteten som jag brukar ha när jag är i bra form, lyste med sin frånvaro.

Jag visste ju att det mycket väl kunde bli så här eftersom att jag fortfarande äter antibiotika och på något sätt så återhämtade kroppen sig inte från veckans träningar på samma sätt som den gjorde tidigare. Jag funderade också på en sak. Visst är det kul att tävla, men det är inte kul att tävla när man inte är i bra form. När jag var yngre så var det skitkul på varje tävling bara man fick delta, men det är det inte nu längre när man vet vad för slags resultat som man kunnat prestera tidigare. Då är det bara irriterande att springa och inte vara i form.

Tänkte berätta lite om mykoplasman som jag råkade ut för. Verkar som att man i Finland fortfarande ser det som en dålig ursäkt att inte vara i form men dem människorna har nog inte provat på hur det känns när man faktiskt har mykoplasma, det är inte kul kan jag säga. Sedan kanske också ska nämnas att min idrottssläkare som jag gick till sade att mest troligt så har en stor del av människor i vår ålder haft eller har mykoplasma i kroppen, men om du inte får några symptom av det så är väl det bara positivt. Mykoplasman kan också sitta kvar i kroppen i upp till 4-6 år men det behöver nödvändigtvis inte bryta ut så har du inte några symptom på att du känner dig sjuk så är det onödigt att testa sig. När min mykoplasma bröt ut vilket mest troligt var i USA så hostade jag först i över 1 månad. Mykoplasma kan bryta ut till lunginflamation, men det gör det i mindre än 10 % av fallen. Trötthet, muskelvärk, förkylning är andra symptom så det liknar ganska långt symptomen på en vanlig förkylning. Ökad vilopuls är också ett av symptomen och eftersom att jag inte har koll på min vilopuls så är det svårt för mig att uttala mig om den saken, men en sådan sak som jag märkte var att när jag på kvällarna skulle gå och sova så tog det väldigt länge innan min puls gick ner till vilonivå. Det var ganska så jobbigt i början eftersom att det är obehagligt att försöka sova när pulsen fortfarande är hög.

Tröttheten är kanske det som ändå var värst. tänk dig själv att du sovit 10 timmar och ändå går du runt och är trött hela dagen. Samma sak med träningar, du tränar men känner dig trött och återhämtar dig väldigt långsamt. Det är väl detta som många diskuterar i Finland och ifrågasätter de idrottare som känner dessa symptom att är det verkligen mykoplasma? För det första varför ska man överhuvudtaget ifrågasätta, idrottaren är sjuk och har det någon betydelse vad orsaken är eller vilket namn som sjukdomen har? Det verkar sticka många människor i ögonen att de som har mykoplasma inte kanske utifrån ser sjuka ut men att träningarna helt enkelt inte fungerar. Visst nu är ju både läkarna och idrottarna mer medvetna att det finns något som heter mykoplasma och fler och fler vet om den möjligheten att man kan testa sig för det. Men det är väl bara bra att en idrottare som tränat på jättebra, helt plötsligt blir förkyld under en lång tid och sedan fungerar ingenting, får en diagnos som gör att man kan behandla sjukdomen. Varför ska detta sedan ifrågasättas?

Jag googlade runt lite på ordet mykoplasma och hittade flera versioner där symtomen hos idrottare varit precis dem som jag haft och fortfarande har. Det är inte kul och det är ju inte så att dem som har fått dem tycker det är skitkul att måsta äta antibiotika i 21 dagar. Jag tror att de människor som tycker mykoplasma är en ny sjukdom som alla idrottare säger sig ha för att hitta på en ursäkt att dem är i dålig form borde prova på hur det faktiskt känns på riktigt, då kanske all denna negativitet och misstro skulle försvinna!

Nu blev det ett lite negativt inlägg men livet som idrottare är ju inte alltid en dans på rosor så då är inte min blogg det heller. Jag har inte bestämt mig ännu hur resten av inomhussäsongen kommer se ut, men jag tar en dag i taget och ser hur kroppen återhätmar sig så får ni kanske se mig på löparbanaorna igen denna vinter.

Ha en fin dag :)

fredag 27 januari 2012

Tävlingssäsongen 2012

På söndag är det alltså tänkt att jag ska springa min första tävling för inomhussäsongen 2012. Efter att ha knaprat i mig en massa antibiotika, tränat korta men explosiva träningar och vilat mycket har jag faktiskt lyckats få till två bra häckträningatr plus pers i 3-steg och tangerat pers i frivändning så jag känner mig ganska så beredd på att tävla. Ska i och för sig inte springa häck ännu på söndag, det känns lite lättare att starta med 60m slätt. Vill hinna få ca två bra häckträningar till innan jag ställer mig i startblocken. I tisdags så gjorde jag alltså en häckstartträning och om jag hade lim i benen när jag gjorde min förra startträning så gick det här så mycket bättre. Sprang till och med in i första häcken några gånger för att jag kom för nära men det är ju alltid ett bra problem. Har fortfarande lite problem att komma på löpningen mellan häckarna, alltså få löpningen att gå i rätt riktning men nog är det klart mycket bättre än vad de var i början av Januari. Kanske det är så att vila och antibiotikan har hjälprt och det var nog bra att vi direkt drog ner på mängden träning och fokuserade på att göra korta men explosiva träningar. Ska bli kul att stå på startlinjen igen och få köra en tävling med en kropp som nog ändå känns rätt så bra. Så var det ju inte direkt i sommrar. Men samtidigt så förväntar jag mig inte stordåd, ska bli kul att springa igenom och se vart man ligger. Jag uttalar mig om formen efter att jag tävlat, lättast så ;)

Ha en skön helg kära bloggläsare, det tänker jag iaf ha!

måndag 16 januari 2012

16.01.2012

Dagarna flyter på och det är väl inte direkt något spännande som hänt sedan jag senast uppdaterade. Har försökt mig på att springa lite häck och sammanlagt gick det väl bättre än i Kuortane på lägret men det är ännu långt kvar till toppformen. Kroppen svarar helt enkelt inte på att göra något snabbt och explosivt, men kanske det bli bra ändå till slut. Bara huvudet pallar så blir det bra. Det är ju just det som är problemet att jag får inte bli för sur och irriterad när det inte går så bra på träningarna för det finns ju en orsak till det. Men samtidigt så är jag ju en tävlingsmänniska och det är otroligt svårt att hålla humöret uppe när träningarna inte går 100 % bra, men jag jobbar på det.

Jobbet är iaf kul och det är så mycket roligare att gå till jobbet än vad det var i sommras när jag jobbade på oriola. Det hjälper att andra saker i livet åtminstonne är i balans för då är det enklare att lägga fokuset på att även idrotten ska komma upp på den nivå som jag vet att jag kan prestera på. Har bokat träningsläger till Teneriffa mellan den 18/3-1/4 och Jakko kommer också med en vecka så då har jag något kul att se fram emot. Egentligen så är väl saker och ting ganska så bra just nu men det känns lite som att jag går och väntar på att allt ska lossna och det rejält :)

fredag 13 januari 2012

Mykoplasma

Så har även jag fått tillbaka mina provsvar som visar att jag har aktiv mykoplasma i min kropp. Detta irriterande fenomen verkar vara lite väl populärt i Finland nu och min läkare sade att mykoplasma epidimier kommer med jämna mellanrum tillbaka till Finland. Irriterande att vara drabbad, men samtidigt skönt att proverna visade sig vara positiva så jag fått ett svar på varför mina träningar gått så dåligt under hela december. Har varit fruktansvärt trött och träningarna har nästan gått sämre och sämre. Läkaren sade att det troligen var som värst då i december men att det fortfarande finns aktiva bakterier i min kropp och pga. av detta har jag nu börjat en 10 dagar lång antibiotika kur. Träna får jag göra men bara lätt. Sedan vad som är lätt är ju ganska så relativt men ska inte komma hem från träningen och känna att jag är helt slut. Vi får hoppas att en antibiotika kur biter och att jag inte måste äta två. Ska fara och ta nya prover om två veckor så då får vi se hur bra antibiotikan bitit.

torsdag 12 januari 2012

12.01.2012

Här är det en betydligt mer positiv tjej än vad det var senast som sitter och skriver. Har varit till läkaren och tagit en massa prover, vilat en del och gjort två riktigt bra träningar så kanske det löser sig trots allt. Gjorde igår också ett pers i tresteg, alltså med stillastående start, och det kändes bra med tanke på att mina loikkia inte riktigt varit i skick de senaste månaderna. Var idag också till fysioterapeuten och visade mina knän som tjorvat en del och det visade sig att det var en sådan enkel lösning som överbelastade vadmuskler. Vadmusklerna går ju ända upp bakom knäet och det är därför jag känt smärta i knäet även om det varit vaderna som varit ömma så nu påbörjade jag en behandling och trycket lättade en del redan efter första gången. Har bokat in mig på två gånger till så kanske jag till och med blir kvitt mina knäproblem :D det skulle ju vara great.

Tävlingssäongen börjar ju så smått komma igång och jag kommer mest troligt starta sista helgen i Januari med 60m. Häcklöpningen får vi se när jag börjar springa men det beror också på hur det börjar flyta på träningarna. Jag stressar nu inte upp mig desto mer över det, huvudsaken att träningarna börjar kännas bättre och nu vet vi ju vad det varit för fel i häcklöpningen så jobbar stenhårt på att hitta rätt position i min löpning igen. Det känns roligt att träna igen och kanske min egen inställning också påverkat min prestation, men samtidigt om det hela tiden gör ont någonstans så är det svårare att vara positiv. Ska försöka konservera denna positiva känsla och komma ihåg att det alltid brukar lösa sig även om man har en sämre dag.

Idag blir det även lite jobb. Ska först fara och dra en eftisverksamhet för barn i 1:an och 2:an och sedan lite senare fara och dra friidrottsträningar till mylly. För egen del har jag vila vilket käänns välbehövligt efter några lyckade träningspass. Ha en bra dag kära bloggläsare!

måndag 9 januari 2012

Update

Har inte skrivit i min blogg på väldigt länge, men det har varit jullov och en hel del andra saker som kommit emellan och hemma har jag inte varit särskilt aktiv på internet. Finns så mycket roligare saker att göra hemma än sitta på internet flera timmar per dag. Julen kom och julen gick alldeles för snabbt i år igen. Har inte lyckats komma på hur man ska göra så att det inte ska gå så fasligt snabbt varje år. Jag älskar julen och tycker den skulle kunna vara minst två veckor istället för några dagar. Hemma var det så mysigt och julpyntat med en massa tomtar i hela huset. Mami och papi kan nog det där med julpyntning. Under julen och nyår har jag ätit en massa god mat och bara umgåtts med familj och vänner. Detta år for vi inte ens ut på juldagen vilket annars har varit lite av en tradition men eftersom att typ alla som vi brukar fara ut med inte var i Övertorneå i år så skippade vi det denna gången.

Träningarna har helt ärligt sett gått så där sedan jag kommit hem från USA. Vissa dagar känns bra och jag känner mig pigg, men mestadels har jag varit trött och orkeslös under hela julen och nyår. Efter nyår for jag direkt på läger och det är något i kroppen som inte känns ok. Jag kan göra saker i 80 % fart men när jag ska börja köra på i max så fungerar det inte,. Kroppen svarar inte som den ska. Bokade idag en tid för provtagning och allmän hälsoundersökning så ska vi se om proverna visar något. Känner mig inte helt kry och det är jobbigt när kroppen inte svarar som den brukar vid den här årstiden. Tävlingssäsongen gläntar redan på dörren men som det är nu får jag ta en dag i taget och se hur kroppen mår,

Efter nyår så har jag även börjat på mitt nya jobb som junioransvarig för HIFK. Jobbet har hittills visat sig vara intressant och givande och jag tror nog att jag kommer trivas utmärkt.

Så här efter nyår så brukar man ju skriva en årskrönika om året som gått och jag tänkte ta och skriva en nedkortad version av mitt förra år. År 2011 började väldigt bra men en väldigt lyckad tävlingssäsong med både nya pers och SM-guld på 60m häck. Jag kände mig stark och i väldigt bra form, och träningarna som satte igång ganska direkt efter tävlingssäsongen flöt på väldigt bra. Hade problem med mitt ena knä kommer jag ihåg men det löstes med en kortisonspruta. Skolan gick också bra och jag lyckades plugga i ganska så högt tempo och få en hel del 5:or och 4:or. Bara några dagar före jag skulle fara på träningsläger till Spanien så åkte jag på världesn förkylning vilket stoppade mig från att träna bra hela första veckan. Lägret i Spanien gick lite tungt pga. förkylningen men jag fick nog till en hel del bra träningar också. Mina nuvarande knäproblem började dock i Spanien och när jag kom hem därifrån så blev det knappast bättre. Snarare tvärtom. Provade att tävla i början av sommaren men det fungerade inte alls pga. alla smärta så jag avbröt tävlingssäsongen och gick på olika behandlingar och fick knäna i fungerande skick lagom till eliittikisat i slutet av juni. I den sista tävlingen i juni, aitakarnevaalit så var olyckan framm igen och jag skadade min vänstra fot när jag föll i finalloppet på häcken. Denna förbaskade fot förstörde sedan hela min tävlingssäsong sommaren 2011 och jag ställde visserligen upp i kalevan kisat men jag viste innerst inne att jag inte var i form. Det måste ha varit den hemskaste tävlingen i hela mitt liv. En fot som gör ont och en form som lyser med sin frånvaro är inte så kul kan jag tala om så en åttondeplats med en värkande kropp blev resultatet av kk sommaren 2011. Hösten 2011 for jag ju också iväg på utbyte till Louisiana BR och det är en sak som jag är så glad över att jag vågade prova på. Såklart så var inte hela den resan en dans på rosor heller som ni läsare vet som följt min blogg där borta, men allt som allt har jag en massa fina minnen från den resan och friidrottsmässigt gick det väldigt bra på träningarna där borta. Det var roligt att få träna med friidrottslaget på LSU och jag har fått lära mig att komma övererns med en hel del olika slags människor och personligheter. Lärde känna en massa fina människor där borta som jag nog kommer sakna. Även om jag hade en väldigt bra resa så var det även skönt att komma hem. Saknade Jaakko en massa och alla andra här hemma i Finland. Att komma hem var för mig bra, men det är tråkigt att kroppen och idrotten inte har gått som jag velat nu efter att jag kommit hem. 2011 från och med sommaren var ett skitår idrottsmässigt så detta år får gärna bli mitt år. Det är så fruktansvärt frustrerande att inte kuna prestrera på den nivån som man är van vid och det är inte kul att träna med smärta. Mina knän som tjorvade i sommras har återigen börjat göra sig hörda och på torsdag ska jag till samma fysioterapeut som jag gick hos i sommras. Nu måste vi börja få ett svar på varför jag får ont i mina knän. Det är inte hållbart att gå och ha ont hela tiden :(

2012 hade jag höga förväntningar på, men som det känns nu så får jag ta en dag i taget och helt enkelt se hur saker och ting utvecklar sig. Men jag har då baske mig bestämt mig för att jag ska ta mig tillbaka till toppen så småningom. Först gäller det att få kroppen i skick sedan kan vi börja prata om resultat!

Hoppas mina läsare hade ett bättre 2011 än vad jag hade och att 2012 blir amazing.