onsdag 3 februari 2016

Back on track version 2.0?

Sista inlägget som jag skrivit på den här bloggen var himla negativt, så nu är det dags att damma av bloggpennan och skriva några rader igen.

2015 gick till världshistorien som kanske det sämsta året i mitt liv, idrottsmässigt alltså. Hjärtproblem och sjukdomar summerar ganska så bra hela förra året, och jag mådde nog nästan mer dåligt än bra under det året. Som tur var har vi bra läkarvård i Finland, så här är jag nu återigen med på tävlingsbanorna. Känns lite onödigt att ens göra en årssummering av förra året, så låt oss hoppa till nutid.

Jag är återigen med på tävlingsbanorna, och det känns super. Inte kanske superroliga resultat, jag han nog fälla en och annan tår av frustration i Tammerfors för en vecka sedan när den stora resultattavlan visade 8,63. Kan ju dock påpeka att 8,63 kändes precis så dåligt som resultatet visade.

Några dagar före det han jag däremot springa ett riktigt bra 150m lopp i Jyväskylä, så det var väl en anledning till att jag inte deppat ner mig totalt.

Hur har då hösten träningar gått? Tja har tränat på helt bra. Började sakta men säkert träna i mitten av Augusti, och det kändes riktigt jobbigt. Sakta men säkert började vi öka mängden träningar och intensiteten på träningarna. I oktober dock åkte jag på ett bakslag när högra benets utsida/knäveck började göra ont. Det visade sig vara ett löparkän, och den smärtan har jag tampats med tills i början av Januari när en osteopat äntligen lyckades hitta en behandlingsform som bet på smärtan. Träna har jag alltså gjort, men inte sådan träning som gör att man springer häckar fort.

I januari när vi sedan fick benet i springbart skick, sprang vi sedan kanske lite för mycket, och följden blev att jag efter första 150m loppet inte återhämtade mig alls. Kroppen kändes så katastrofalt dålig i tisdags i Tammerfors, att jag aldrig varit med om liknande. Efter det blev det massage och vila varvat med ytterst lätta träningar.

Igår var jag då på startlinjen igen, och det var riktigt roligt. Resultaten i sig är inte så roliga, men det att jag under en kväll sprang 2x60m häck plus 200m stafett och fortfarande mår bra efteråt känns det i sig som en seger. Jag mår också bra så här en dag efter. Det mina vänner var ytterst sälsynt under förra året.

Tillbaka till häcklöpningen. Min träningsbakgrund under hösten är alltså sådan att jag inte sprungit häck eller sprungit över huvudtaget särskilt mycket sedan oktober. Har inte heller kunnat göra olika hoppövningar och liknande som brukar vara ett beprövat sätt för mig att komma i häckform. Den explosiva styrkan lyser alltså med sin fråmvaro, och det gör att det är lite svårt att springa fort på 60m häck. 200m och 150m däremot känns riktigt bra, och på dessa sträckor känns det som att jag kan springa fort men avslappnat.

Efter gårdagen känner jag ändå mig positiv, och nu är det bara att fortsätta tävla, och tävling för tävling försöka förbättra tiderna. På en vecka fick jag kapat 13 hundradelar på 60m häck, så det går framåt,

Målet med inomhussäsongen är att vänja kroppen vid tävling, och lyfta min prestationsförmåga så vi sedan kan fortsätta träna på en högre nivå inför sommaren. Jag har aldrig riktigt fattat det där med att träna sig i form. 100 % häckprestationer kan i alla fall jag bara göra på tävling, och då gäller det bara nu att bita i det sura äpplet och tävla, fast att tiderna inte är sådana som jag vet att jag kan springa. Nästa tävling för min del blir i Stockholm den 13-14.02.

Någon finsk version orkar jag inte skriva, men kort och gott, uusi vuosi, uudet mahdollisuudet!

tisdag 28 juli 2015

Game over

Om förra sommaren var en sådan där sommar när allt fungerade helt exceptionellt bra, så har den här sommaren varit något helt annat.

I april genomfördes ett lyckat ingrepp i mitt hjärta som varit orsaken till att jag hade problem med hälsan hela våren. 1,5 vecka efter ingreppet for jag på träningsläger till Teneriffa, och lägret kan så här i efterhand ses som mycket lyckat. Sakta men säkert ökade vi på träningmångden, och häckträningarna gick riktigt bra.

Hemma i Finland började sedan tävlingssäsongen i Maj, och resultaten var ju inget att hurra över men med tanke på att vintern/våren varit svår så var jag inte särskilt orolig. Resultaten skulle nog komma senare i sommar.

Juni fortsatte med tävlingar och mer tävlingar. Ovanligt trött har jag varit hela Juni och loppen gick inte riktigt så fort som det borde ha gjort. Efter varje lopp var jag helt slut. Fick ofta ligga ner och vila 30 min till 1 h för att piggna till. Jag tänkte att tröttheten berodde på att jag var otränad och att det skulle ta några lopp innan jag kommer i form igen,

Kroppen och känslan blev dick inte bättre, snarare sämre. Efter tävlingarna i Orimattila i början av Juli blev jag sängliggande hela måndagen. Var så trött och slut i hela kroppen att jag inte orkade göra någonting.

Vila blev det och i slutet av samma vecka fick hag helt plötsligt feber. Hostig har jag varit hela Juni, men feber har jag haft endast ett fåtal gånger i mitt liv så blev nästan chockad när termometern visade på feber, Febern varade bara en dag, men efteråt har jag haft stegring, som man så fint säger på finlandsvenska, alltså lite över 37 grader, men inte desto mer.

Lapinlahti och Joensuu var jag tvungen att ställa in och de senaste veckorna har jag sprungit hos läkaren och tagit en hel del olika prover. Inget av blodproverna visar någonting, och mykoplasma är det inte, Jag ska vara frisk som en nötkärna, men känner mig allt annat än frisk. Är trött, trött och ännu mera trött, plus att jag emmellanåt får lite lätt feber och hostar, känner mig andfådd för ingenting och har mjölksyra i hela kroppen.

Som någon kanske redan har förstått så blir det inge Kalevan Kisat för mig i år. Har inte kunnat träna ordentligt efter tävlingarna i Orimattila och känner mig inte alls i skick för att tävla.

Det här året har inte riktigt blivit så som jag tänkt mig idrottsmässigt så nu tänker jag inte tävla eller träna förrän jag blir helt frisk igen.


söndag 12 april 2015

Lägesrapport/Tilannekatsaus

Nu har det gått några månader sedan jag uppdaterade bloggen sist, och det är väl på tiden att berätta lite hur träningarna har gått efter mina hälsoproblem i december/januari.

Hälsan var som sagt inte att leka med i januari. Orken blev bara sämre och sämre och tillslut gjorde vi så att jag hade i princip hade total vila från träning i nästan 4 veckor. Gjorde lite fysioterapiövningar och bålstabilitet och annat smått, men det räknas ju knappast som träning. Efter de här fyra veckorna började jag känna mig piggare och energinivån höll sig hyffsat stabil under hela dagen. När det var som värst i januari orkade jag hålla igång i ca två timmar innan jag blev så trött att jag behövde sova.
Vi började med att lägga till två träningar, en styrketräning och en träning där jag sprang lite lätt. Succesivt ökade vi mängden träningsdagar, men höll ännu nere intensiteten i träningen. Hela tiden lyssnade jag väldigt noga på hur min kropp reagerade på ökad belastning och som tur var så kändes det för det mesta väldigt bra. Klart kroppen kändes lite tung och trött efter att inte ha tränat nästan alls på fyra veckor, men det tog inte många veckor innan kroppen började kännas mer normal.

Nu är jag uppe i en ca 5-6 träningar i veckan och mer kommer vi inte lägga till i nuläget. Styrkenivåerna är redan uppe i tangerad persnivå och häckar har jag kunnat springa ganska så mycket. Som mest har jag provat springa 8 häckar, 84cm med spikes, kortare avstånd än normalt, men häcklöpningen känns nästan bättre nu än förra året vid den här tiden.

Orken är dock inte helt 100 % igen. Jag måste vara jättenoga med återhämtningen och jag kan fortfarande ha dagar där vi planerat att göra en viss träning, men eftersom min kropp inte återhämtat sig tillräckligt, så får vi göra lite annorlunda träningar än vad den ursprungliga planen varit. För mig så tar det här med dålig återhämtning sig i uttryck att jag känner mig slö och lite snurrig, blir fort andfådd och lite kallsvettig redan vid uppvärmningen. Ungefär samma symptom som i januari, men inte fullt lika allvarliga.

Jag har dock haft väldigt många bra träningsdagar och när en lite sämre dag sedan kommer så är det bara att acceptera och köra lite lättare. Som tur var är de dåliga dagarna betydligt färre än de bättre träningsdagarna, och jag har aldrig två dåliga dagar på raken.

I slutet av april bär det av på ett tre veckors träningsläger till Teneriffa. Förra året var jag inte alls på träningsläger, men eftersom jag i år hade möjligheten att fara så bestämde jag mig för att det nog skulle kunna vara en skön avkoppling i vardagen. Ska bli skönt att komma till värmen och fokusera bara på träning. Eller bara och bara, lite jobb kommer jag nog också ta med mig eftersom jag börjat jobba för ett nytt företag i slutet av Mars. Mer om detta kommer jag skriva i ett separat inlägg J för att inte bli helt uttråkad kan det vara bra att jag har med mig lite jobb också utomlands. Nästan hela resans arbetsdagar har jag dock redan jobbat in, så jag kan ta det rätt så lugnt ändå.

 ---------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Muutama kuukausi on taas vierähtänyt siitä kuin viimeksi blogia kirjoitin. Nyt olisi varmaan aika taas vähän päivittää kuulumisia treeneistä ja yleisesti miten vointi on parantunut joulu-/tammikuun jälkeen.

Vointini oli erittäin huono tammikuussa. Jaksaminen vain huononi ja huononi ja loppujen lopuksi päätettiin valmentajani kanssa että pitäisin lähes totaalisen tauon treenaamisesta. Lepäsin n. 4 viikkoa ja näiden viikkojen aikana en tehnyt muuta treeniä kuin keskivartalojuttuja ja fysioterapialiikkeitä. Neljän viikon jälkeen alkoi olotila tuntua pirteämmältä, ja energiatasot kropassa pysyivät suhteellisen normaalina. Kun olotila oli pahimmillaan tammikuussa, en jaksanut olla liikkeellä kuin noin 2h kerralleen jonka jälkeen oli nukuttava päiväunet.

Alussa lähdettiin kahdesta treenistä viikkoon, yksi voima ja yksi juoksutreeni. Asteittain lisättiin treenipäiviä, mutta tehot pidettiin suhteellisen matalana. Koko ajan kuuntelin kroppaani erittäin tarkasti ja onneksi olotila pysyi hyvänä lähes koko ajan. Kroppa tuntui totta kai hiukan väsyneeltä kun en ollut treenannut lähes neljään viikkoon, mutta ei mennyt onneksi montaakaan viikkoa ennen kun taas alkoi tottua treenaamiseen.

Tällä hetkellä treenaan sellainen 5-6 kerta viikossa, eikä treenimäärät tule lisääntymään enää tässä vaiheessa. Voimatasot ovat jo nousseet ennätystasolle, ja aitoja olen pystynyt juoksemaan aika paljon. 8 aitaa, 84 cm ja piikkareilla juoksemistakin olen jo pääsyt kokeilemaan. Vaikka olotila muuten ei ole ihan 100 % vielä, niin aitajuokseminen tuntuu jo paremmalta kuin viime vuonna samoihin aikoihin.

Huomaa kuitenkin että jaksaminen ei ole ihan vielä 100 %. Joudun koko ajan tarkkailemaan että palautuminen toimii, ja joskus tulee edelleen sellaisia päiviä kuin suunniteltua treeniä joudutaan muokkaamaan, koska kroppa ei vaan ole palautunut. Huono palautuminen näkyy voinnissani sillä tavalle että jo alkuverryttelyssä pyöryttää hiukan, pulssi lyö kovasti jo pienestä rasituksesta ja kylmäkuuma hiki puskee läpi. Oireet ovat aika samanlaisia kuin tammikuussa, mutta lievemmät.
Minulla on onneksi ollut myös useita hyviä treenipäiviä, ja kuin se yksi vähän huonompi päivä iskee, niin ei voi muuta kuin hyväksyä tilanne ja keventää treeniä. Onneksi on ollut huomattavasti enemmän hyviä kuin huonoja treenipäiviä.

Huhtikuun lopussa lähden kolmen viikon harjoitusleirille Teneriffalle. Viime vuonna en käynyt ollenkaan etelässä, mutta koska leireily oli tämä vuonna mahdollista, päätin että kolmen viikon leiri voisi olla mukava rentoutuminen ja irtautuminen arjesta. Odotan paljon että pääsen treenaamaan lämpöön! Työjuttuja otan kuitenkin mukaan myös ulkomaille nyt kun olen aloittanut työn uudessa firmassa maaliskuun lopussa. Olen kuitenkin jo tehnyt sisään melkein kaikki Teneriffalla menetetyt työtunnit, niin pääsen oikeasti lähes kokonaan keskittymään treenaamiseen. Lisätietoa uudesta työpaikastani kerron myöhemmin ihan omassa blogi kirjoituksessani.


Hyvää keväänjatkoa kaikille!

fredag 27 februari 2015

Nytt samarbete/Uutta yhteistyötä

Nu är det dags att presentera ett nytt samarbete som jag gått och klurat på nu i några månader. Jag har börjat samarbeta med ett företag som heter Skip. Skip erbjuder högkvalitativa kosttillskott för både elitidrottare och motionärer. Skip är dessutom ett helsvenskt företag där även alla produkter tillverkas och kontrolleras i Sverige. Detta känns enligt mig väldigt tryggt eftersom marknaden för kostillskott exploderat under de senaste åren, och idag finns det tillgänligt både det ena och det andra på marknaden med alla möjliga konstiga innehåll.

Som alla säkert vet så är ju kosten först och främst A och O för både elitidrottare och motionärer. När den biten är under kontroll kan man börja använda sig av diverse tillskott om behovet finns. Det som jag själv har mest nytta av är just olika återhämtningsdrycker efter hårda träningar så att jag direkt får i mig både kolhydrater och proteiner. Vitaminer av olika slag är också något som jag gärna använder mig av eftersom det är svårt att få i sig tillräckligt med vitaminer och mineraler genom vanlig mat. En idrottare tränar väldigt mycket, och då är kroppen också mer mottaglig för sjukdomar osv. så lite extra vitamintillskott tycker jag inte är en negativ sak.

Skip har funnits på marknaden sedan 1971 så det är inte direkt någon nykomling som det är frågan om. Skip:s produkter har jag kommit i kontakt med redan under de första åren som jag bodde i Åbo, och har sedan dess använt mig till och från av dessa produkter. Det känns nu väldigt roligt att ha börjat detta samarbete, och jag tror definitivt att jag kommer ha nytta av skip:s produkter i min idrottssatsnig.

Om ni vill köpa Skip:s produkter hittar ni dem här:

http://skip.fi/ (finska hemsidan)
http://skip.se/ (svenska hemsidan)


Nyt on aika esitellä uusi yhteistyökumppanini, mistä olen hyvin innoissaani ja iloinen. Olen aloittanut yhteistyön lisäravinne valmistaja Skip:in kanssa. Skip on ruotsalainen yritys, jonka tuotteet sekä valmistellaan että testataan ruotsissa. Yritys on ollut aktiivinen markkinoilla jo vuodesta 1971 lähtien, ja on siten euroopan vanhin sekä yksi maailman vanhimpia lisäravinteiden valmistajia. Lisäravinne asioissa tuotteiden laatu ja luotettavuus ovat henkilökohtaisesti tärkeimpiä tekijöitä ja siksi koenkin ruotsin tuotteiden valmistusmaana erittäin turvallisena. Lisäravinnemarkkinat ovat räjähtäneet viime vuosina ja markkinoilta löytyykin monenlaisia tuotteita, joissa sisällöt voivat olla hyvinkin kyseenalaisia.

Oikea perusravinto on sekä huippu-urheilijoille että kuntoilijoille kaiken A ja O, ja ennen kuin se puoli on kunnossa ei välttämättä ole tarvetta lisäravinteille. Itselleni urheilijana ovat hyvin tärkeäitä erilaiset palautusjuomat, jotka voin heti treenin jälkeen juoda. Siten varmistan nopean proteiinin ja hiilarin saannin, joilla on suuri merkitys elimistön palautumisessa. Myös tärkeimpien vitamiinien saannista olen ollut aina erityisen tarkka, koska paljon treenatessa kroppa myös herkemmin alistuu erilaisille pöpöille.

Lisätietoa tuotteista ja verkkokauppa lisäravinteiden tilaamikseksi löytyy osoitteesta:

http://skip.fi/



tisdag 3 februari 2015

DNS

Niin kun varmaan jotkut teistä ovat huomaneet, mun nimeä ei ole löytynyt hallikisojen lähtölistoilta vähään aikaan. Tarkoitus on ollut koko ajan vetää täysimittainen hallikausi, mutta tässä matkanvarrella on tullut pari muuttujaa mukaan. Terveys on reistaillut joulukuun lopusta lähtien, ja tällä hetkellä syön liikaa erilaisia lääkkeitä jotta kisaminen olisi järkevää. Päätös hallikauden väliin jättämiseksi ei nyt siis siten ollut kovin vaikeaa. Jos kroppa ei ole terve niin silloin ei myöskään kisata. Kesään on vielä pitkä aika, ja nyt paranellaan rauhassa ja aloitetaan sitten treenamaan malttillisesti. Tsemppiä kovasti muille urheilijoille! Suomalaisessa yleisurheilussa on ollut hyvä draivi päällä jo tälleen alkukaudesta, niin jatketaan samaan malliin myös loppukaudesta.

Som ni klarsynta säkert redan har märkt så har inte mitt namn funnits med på några startlistor under den senaste tiden. Tanken har varit hela tiden att jag skulle ha tävlat under inomhussäsongen, men saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig. Har haft problem med hälsan sedan i slutet av december, och för tillfället äter jag alldeles för många olika mediciner för att det skulle var klokt att tävla. Som tur var har jag äntligen lärt mig att är inte kroppen frisk så tävlar man inte heller. Till sommarsäsongen är det ännu lång tid kvar, så nu är det bara att vila och bli frisk och sedan börja träna med nya tag inför sommaren. Finsk friidrott har varit riktigt spännande att följa så här i början av säsongen och jag kommer med spänning följa med i vad som händer även under den avslutande delen av inomhussäsongen.

Ha en fortsatt bra kväll!


söndag 4 januari 2015

Sammanfattning av året 2014

Året 2014 har för mig verkligen varit ett toppenår på alla sätt och vis. Både idrottsmässigt och privat har det hänt en hel del roliga saker, och jag har nog varit en ganska så glad och positiv människa hela året. Istället för att gå igenom hela året månad för månad tänkte jag lista upp några saker som varit extra bra:

Friidrott

- FM-brons inomhus på 60m häck i Rovaniemi i februari. Jag hade haft några år av medaljtorka, senaste kom inomhus 2011, så den här medaljen smakade väldigt bra. Inomhussäsongen annars gick också väldigt bra med pers på både 60m slätt 7,64 och 200m 24.89.

- EM för klubblag gick sedan i Maj och även om resultatet inte var så speciellt eftersom det var säsongens första tävling, så var själva upplevelsen jättekul, och vi hade bra stämning i vår förening. Vi lyckades ju även med vårt 4x100m damlag att springa finskt rekord på 4x100m vilket kanske kan ses som tävlingens största framgång.

- Tähtikisat i Lappeenranta i början av Juni. Sprang här personligt rekord med 13.40 och var endast två hundradelar från EM-kvalgränsen till Zürich. Här blev EM ett realistiskt mål för min del, och det som tidigare varit försiktiga funderingar blev en konkret målsättning. 

- Lag-EM i Tallinn under midsommarhelgen. Jag blev sent inkallad att springa så jag kom fram till Tallinn först sent på lördagskvällen dagen före start. Själva tävlingsdagen var nog en av min kallaste och regnigaste tävlingar. Resultatet här var inte heller det bästa jag kan prestera. Sprang 13.77 om jag inte minns helt fel. Med tanke på laddningen och det dåliga vädret så är jag ändå ganska så nöjd med min prestation. Blev också en erfarenhet rikare på köpet plus att det finska landslaget tog steget upp till den högsta divisionen i Lag-EM.

- Häckkarnevalen i slutet av Juni i Jämsänkoski. Det här var en tävling som ännu också ger mig en skön känsla i magen. Jag hade tävlat och rest ganska så mycket under en kort tidsperiod med först Tallinn under midsommarhelgen följt av Paavo nurmi games  i Åbo bara några dagar efter, så jag var inte direkt inställd på att göra något topplopp i Jämsänkoski. Vädret var inte heller det bästa med regn och låg temperatur. Av någon anledning så lyckades jag ändå prestera helt på topp och slog till med 13.37 redan i försöken. Underskriden EM-kvalgräns = väldigt glad tjej- Efter som jag redan känt mig lite sliten för tävlingen tänkte jag nästan stå över finalloppet, men är så här i efterhand väldigt glad att jag inte gjorde det. I finalen slog jag nämligen till med 13.22 pers med 18 hundradelar igen, och återigen underskriden EM-kvalgräns.

- Stafett-FM i lahti i början av Juli hörde också till en av sommarens höjdpunkter med två gånger finskt rekord för vårt klubblag Jyväskylän kenttäurheilijat. Den nya rekordtiden blev 44.64 vilket nog är väldigt snabbt för ett klubblag. Hur bra tiden i verkligheten var kanske bäst beskrivs med att vi då låg top 12-14 tror jag det var av alla landslag i Europa. Även det finska damlandslaget lyckades endast en gång under säsongen springa fortare än vad vi gjorde.

- Eliittikisat i Joensuu i slutet av Juli var för mig en alldeles magisk tävling. Redan i försöken kände jag att formen var bra när jag återigen underskred 13.30 utan att loppet ens kändes särskilt bra eller annorlunda. I finalen sen överträffade jag mig själv och alla de förväntningar som jag ens vågat drömma om inför utomhussäsongen. Jag sprang personligt rekord med 13.08 och gick in som tvåa genom tiderna i Finland, Jag kommer fortfarande ihåg vilken häftig känsla som infann sig direkt efter att jag passerat mållinjen och såg tidtagningen som stannat på 13,06 (korrigerades senare till 13.08). Som kronan på verket på denna fantastiska dag fick jag även veta att jag blivit uttagen till EM i Zürich. 

- Kalevan kisat i Kuopio första helgen i Augusti. Jag fortsatte den fina utomhussäsongen med att plocka hem silvermedaljen på 100m häck. Även den här medaljen var för mig speciell eftersom jag senast tagit medalj utomhus på FM 2010. Loppet i sig var inte lika bra som i Joensuu, men med tanke på att jag åkte på både ögoninflammation och dunderförkylning efter Joensuu var jag ens glad att jag kunde starta.

- EM i Zürich blev för mig en oförglömlig resa. Mitt första internationella mästerskap någonsin och jag är så glad att jag lyckade prestera riktigt bra. Sprang min tredje bästa tid 13.26 dittills i karriären i svåra förhållande på Letzigrund arena i Zürich. Tiden räckte tyvärr inte för avancemang men även här blev jag en erfarenhet rikare, och märkte att topplöparna i Europa inte är så långt borta som jag trott.

- Säsongen avslutades sedan med Finnkampen på Olympiastadion i Helsingfors. Finnkampen har jag inte heller sprungit sedan 2010 så det var superroligt att få vara med igen. Finska tjejerna tog en trippelseger för tredje året i rad. Mitt eget resultat 13.54 var visserligen under mitt gamla personliga rekord, men vid det här laget började jag känna mig ganska så slutkörd och trött i kroppen.

Sammanfattningsvis kan man säga att mitt friidrottsår överskred alla förväntningar som jag ens hade vågat drömma om innan säsongen började. Två FM-medaljer, pers med en halv sekund 13.08, EM i Zürich mm. Sprang även ett lopp 100m slätt i slutet av säsongen före Finnkampen och persade även där med 11.81. Efter ett sådant här år så går det inte att vara annat än positiv.

Privat

- Det helt klart största och finaste som hände under året 2014 var att jag förlovade mig med min stora kärlek. Förlovningen skedde i Zürich och jag var totalt omedveten om att Jaakko planerat något sådant. 

- Jobbmässigt hände inte något särskilt men det var kanske också lite medvetet. Bestämde mig förra året för att satsa på friidrotten så mycket som det bara går och inte satsa på karriären. Det jobb som jag har nu är inte mitt drömjobb på något sätt, men det funkar och passar perfekt att kombinera med mitt idrottande.

År 2015??

Om år 2015 blir ens någotsånär lika bra som 2014 så är jag riktigt nöjd. Har en del nya målsättningar då främst inom friidrotten som jag hoppas kunna förverkliga under året. Träningarna har gått bra under hösten, och jag har kunnat träna på bra utan desto större missöden. Kommer mest troligt att starta inomhussäsongen redan på söndag i Lahtis med 60m och 60m häck. Är inte direkt i toppform ännu, men jag gillar att börja tävla tidigt under inomhussäsongen när den ändå är så kort. En träningstävling så här i början av säsongen kan nog vara helt roligt om man inte stirrar för mycket på resultaten :D


torsdag 23 oktober 2014

Ny design

Idag är det träningsvila som gäller så efter jobbet har jag suttit och fixat och trixat lite med min bloggdesign. Har inte ändrat design på år och dar så det var ju på tiden. Plockade med både lite nya och gamla bilder. Det enda som jag fortfarande inte kom på är hur man kan skapa flikar under headern så man skulle slippa ha alla gadgets på högra sidan. Någon som är duktig på det här med datorer som skulle kunna hjälpa mig? :D

Annars känns det himla skönt med en lite lättare träningsvecka. Mörkret gör att man känner sig lite småtrött hela tiden. Lite extra vila gör förhoppningsvis susen. Igår var jag hos fysioterapeuten som jag nämnde i mitt förra blogginlägg. Fysion gjorde en så kallad matrixanalys av hela min kropp. Maximivärdet för analysen är 50 och mindre siffra betyder bättre balans i muskulaturen. Jag fick 15/50 vilket är rätt så bra. Hade klara styrkor i kroppen som exempelvis höfter och rumpmuskulaturen medan fotbladen och nacke/axelparti är något som jag måste jobba på. Imorgon ska jag och fysio Juuso tillsammans gå igenom övningar som jag ska börja göra 15-20 min före träningarna. Jag kommer dessutom börja gå hos Juuso en gång var annan vecka för att gå igenom hela kroppen och se om det finns någon del som behöver lite extra behandling. 

Avslutar med några bilder från fotograferingen i höstas som jag inte visat: