torsdag 15 mars 2012

Sagan om de försvunna magmusklerna

Denna story började på måndag kväll kl. 22. Hela min dag hade sett ut som vanligt med jobb och annat och jag hade haft skön kväll framför tv:n. Kl. 22 började jag få ont i magen. Inte så där dödsont men så att det kändes rejält. Värken fortsatte hela kvällen och jag tog till alla gamla beprövade tricks som en kall påse blandat med en varm påse på magen men ingenting hjälpte. Värken höll mig vaken nästan hela natten och på tisdag morgon bestämde jag mig för att ringa till studenthälsan. Jag fick en tid samma dag så vid 12 tiden for jag in och tog prover samt besökte en läkare. Läkaren frågade mig tusen frågor samt klämde på min mage som gjorde ont vid beröring och läkaren bestämde sedan att jag direkt skulle få en remiss till mejlans sjukhus. Jag hade vid det här laget svårt att gå pga. smärtan så jag fick ta taxi till sjukhuset. Väl där fick ja skriva in mig på jouravdelningen och sedan började den eviga väntan. Jag väntade, väntade och väntade lite till men mitt namn ropades aldrig upp. Sitta med ont i magen i flera timmar var inte en hit kan jag säga så till slut gick jag och frågade vad som tog så lång tid och då visade sig at dem glömt bort mig. Typiskt min tur. Efter detta fick jag träffa en läkare och sedan var det bara att ta en massa prover igen, precis samma prover som jag tagit tidigare, och sedan fick jag byta om till de snygga sjukhuskläderna, läs fula, och lägga mig ner på en bår och vänta. Jag var så trött efter nattens bravader så jag lyckades till och med somna. En kirurg kom och pratade med mig medan jag låg på båren och hon var av den åsikten att det borde vara något annat än blindtarmen eftersom att jag mådde så bra. Jag hade inte feber, hade inte spytt, var hungrig och det tyckte hon var konstigt för tydligen brukar man inte vara hungrig om man har problem med blindtarmen. Men hallå jag är en idrottare som vanligtvis äter som en häst varje dag. Det är ju klart att jag är hungrig om jag knappt ätit något på hela dagen.

Under hela den här tiden hade jag jätteont i magen. Det blev visserligen inte sämre men det höll sig på samma nivå. Provsvaren från yths visade på lite förhöjda infektionsvärden och provsvaren som det tog en evighet att få på mejlans sjukhus visade att dem blivit högre sedan morgonen så jag fick börja ställa in mig på operation. Som tur var hade jag knappt ätit eller druckit på hela dagen så jag behövde i alla fall inte magpumpas. Tur det, har nämligen hört att det inte ska vara allt för roligt. Efter att kirurgen träffat mig en gång till tog det inte länge förrän jag fördes till operationsbordet. Lite nervös var jag för nedsövningen eftersom att jag aldrig varit med om det tidigare. Jag han till och med fråga den dumma frågan att visst somnar jag helt säkert? Läkaren bara skrattade åt mig och sade att jo det behöver jag inte oroa mig för. Fick en spruta i armen och en mask för ansiktet och det tog inte länge så var jag helt borta. Operationen i sig tog bara lite drygt en halvtimme, kändes mer som några minuter, innan jag vaknade upp på uppvaket. Kände mig trött och lite borta men vaknade till liv ganska så snart. Att vakna upp själv och sedan blir förd till ett rum och lämnas ensam var kanske det mest obehagliga under hela operationen, men som tur var hade jag en jättesnäll sköterska som tog hand om mig så allt eftersom jag började piggna till så kändes allt mycket bättre. Jag trodde däremot inte att jag skulle kunna sova på hela natten för det var obekvämt att ligga med stramande sår i magen plus att det bara kröp i kroppen. Som tur var igen så gav den snälla sköterskan mig något smärtstillande genom armen så det tog inte länge innan jag sov som en gris. Kl. 4 på morgonen upprepades samma procedur och jag sov som en stock till kl. 7,30. På morgonen när jag skulle stiga upp och gå på toaletten så mådde jag fruktansvärt illa. Den smärtstillande medicinen gjorde sitt plus att mitt blodtryck var väldigt lågt pga. att jag inte ätit eller druckit på länge. Som lägst var det nere på 97/47 så det var nog ganska så lågt.

Vare sig frukost eller lunch fick jag inte i mig eftersom att jag mådde så illa men sakta men säkert började jag känna mig bättre och både blåbärsoppa x 2 plus gul jaffa gick ner i magen. På tisdag eftermiddag så kom J och hämtade mig hem från sjukhuset och det var bra tur det. Man känner sig mycket sjukare på sjukhus och direkt när jag kom hem och fick ta en dusch och sova lite kände ja mig mycket piggare. Fick i mig lite mat i magen och på kvällen kände jag mig så normal som man kan känna sig efter omständigheterna. Idag på morgonen vaknade jag vid 9,30 och nu har jag ätit och vilat hela dagen. Kycklingwok och pasta smakade väldigt bra i min mage. Även lite chokladglass slank ner så jag börjar väl känna mig helt ok. Magen är öm och jag har svårt att gå rakt samt att jag inte får lyfta tunga grejjer. Min mage ser ut som ett mjukt päron som min kära pojkvän upplyste mig om igår kväll så dem där magmusklerna som jag jobbat så hårt för har gått och gömt sig för tillfället. Magen är ju så klart svullen och det är det som gör att den ser stor och mosig ut men ni som vill få bort magmusklerna fort från kroppen kan jag rekommendera att gå och operera bort blindtarmen så är det problemet löst.

Jag är nu sjukskriven i två veckor. På söndag skulle jag ju åka på träningsläger till Teneriffa och det är lite öppet ännu om jag kan åka. Enligt läkaren får jag inte börja träna på en vecka och efter det är det lätt träning som gäller. Om jag bara mår bra på söndag så finns det inga hinder för att jag kan åka, men med en mage som ser ut som ett löst päron så behöver jag iaf inte springa runt i bikini i onödan ;)

söndag 4 mars 2012

Sol ute och sol i sinne

Vädret denna veckla har varit väldigt bra och det har blivit många dagar med sol och fint väder. Känns som att våren är på väg men man vet ju aldrig. Rätt som det är kan det vara snöstorm och slaskväder. Har börjat träna för fullt denna vecka och vilken träningsvärk jag haft. Min rumpa har varit död hela veckan efter att ha kört stenhårt med att fixa till det som inte fungerade under inomhussäsongen, nämligen att jag inte får ett tillräckligt bra frånskjut till häckarna. Mycket beroende på att jag inte jobbar tillräckligt med rumpmusklerna så nu har dem blivit pinade hela veckan.

Annars har träningarna gått väldigt bra och en vecka är i och för sig inte så mycket men min kropp känns så mycket piggare än vad den var exempelvis i början av januari. Allmänt sett är jag mycket piggare och känner att jag kan få ut mer av min kropp plus att den nog återhämtar sig bättre än tidigare. I fredags sprang jag häck. 50cm häckar, nästan fullt avstånd, 6 st, 6 ggr. Det var ganska så tungt och jag orkade inte riktigt hålla samma fart igenom alla men nu siktar vi på att träna upp löpnignen så jag orkar springa fort flera häckar. 50cm häckarna är för att jag inte ska rygga till häcken som jag gjort nu under inomhussäsongen. Vi börjar med låga häckar och höjjer dem allt eftersom.

Det känns som att jag har en bra balans med jobb och träning för tillfället. Jag jobbar lagom mycket och har ork att träna så det är bra. Jag var lite orolig att det skulle ta en tid att vänja sig men denna vecka har inte alls känts tung och då har jag ändå tränat på ganska så bra. Teneriffa närmar sig också och det ska bli så skönt att få träna i förhoppningsvis sol och värme.

I helgen var jag också på Go Expo mässan här i Helsingfors och var och träffade den alltid lika trevliga Karoliina och shock absorber gänget. Fick med mig fina och nya sporttoppar som jag kommer ha användning för på Teneriffa. Nedan en länk där ni kan gå och titta på deras sortiment. Den där blåa som ni ser på bilden längst ner fick jag bland annat med mig.

Shock absorber

Imorgon börjar en ny träningsvecka och jag känner mig mer än redo. Bring it on!