söndag 27 februari 2011

Sammanfattning av inomhussäsongen 2011

Kan bara beskriva denna innomhussäong som riktigt bra. Redan första riktiga tävlingen i Mylly i slutet av Januari visade att jag gått framåt i vinter och att häcken utvecklats. Tiden visade då 8,47 vilket direkt var pers. Tävlingssäsongen fortsatte i Tammerfors med pers på 60m häck med tiden 8,41. Efter denna tävling kändes det som att det fanns mer att ta av och jag såg mycket fram emot att tävla i London.

London tävlingen gick nu inte helt enligt mina förväntningar, pga. av sena flygtider och trötta ben. Men den tävlingen gav mig många nya erfarenheter som jag tar med mig i bagaget. Tiderna på häcken och 60m var jag inte alls nöjd med, men som tur var så räckte mitt lopp i Tammerfors för att bli uttagen att springa i landskampen mellan Finland, Sverige och Norge.

Landskampen gick av stapeln i Tammerfors och inför denna tävling förväntade jag mig personligt rekord. Tävlingen gick helt ok, men det där sista lilla saknades och det kändes som att jag fick kämpa mycket för att springa 8,43. Dagen efter Tammerfors sprang jag i Helsingfors. Häcken gick på 8,47, ganska samma som tidigare under säsongen, och här upptäcktes mina teknikfel som stört häcklöpningen i början av säsongen. Samtidigt så hade alla mina lopp hittills gått fortare än mitt bästa lopp inomhus förra vintern så jag var inte alltför besviken. Kände ändå samtidigt att det fanna mer att ta av. I Helsingfors sprang jag även 200m som jag inte sprungit på flera år och det gick fort. Slog nytt personligt rekord med tiden 25,15 och jag fick en väldigt bra självförtroende boost av det loppet. Efter tävlingarna i Helsingfors bestämde jag och min tränare oss för att ta vila från tävlingar ända fram till SM (en vecka) och bara träna och fila på mina teknikfel. Denna träningsvecka var väldigt välbehövlig och teknikfelen blev lite bättre, men framförallt fick både kropp och knopp vila från allt vad tävlingar heter.

Så här i efterhand så var beslutet att ta en tävlingsfri vecka det bästa som kunde ha hänt mig. Fick lite tid att bara ta det lugnt och varva ner från de föregående veckornas hektiska tävlingsschema. Innomhusäsongen 2011 asvlutades med SM i Myllypuro, Helsingfors 19-20/2. Som ni alla vet avslutade jag min tävlingssäsong med personligt rekord två gånger om, 8,37, och med en guldmedalj. Min första seniormedalj inomhus var bärgad, och nu när jag tittar tillbaka på säsongen så kan jag vara väldigt nöjd.

På 60m häck förbättrade jag mig från 8,55 till 8,37. 60m sprang jag 7,71 som snabbast. På 60m tror jag att jag hade kunnat springa fortare, men eftersom att jag inte tävlade i 60m slätt efter London så fanns det ingen möjlighet för mig att förbättra det personliga rekordet på 60m. Nästa år ska jag se till att det börjar närma sig 7,60 :) 200m gick över mina förväntningar. Nya perset lyder 25,15, medan det gamla var 26,41.

Sammanfattningsvis är jag en väldigt nöjd tjej, och nu har jag haft träningsvila i en vecka. Imorgon börjar jag träna igen och jag är nu efter denna vecka full av energi, och ska försöka bli både starkare, snabbare och helt enkelt en bättre häcklöpare. Till sommaren är det drygt 3 månader och då har jag tänkt springa fort igen :) Innan sommarsäsongen börjar har jag tänkt hinna med både hårda träningar, träningsläger i Finland och i Spanien, och framförallt njuta av livet som toppidrottare. Det är ju faktiskt det roligaste jag vet, och även om det kanske ses som en klyscha,så är det ett faktum, att ingen orkar träna och tävla om man inte gör det för att det är så roligt!

måndag 21 februari 2011

Medaljens baksida

För det första är jag helt överlycklig över mitt SM-guld. Två gånger om blev det nytt pers, 8,37. Hade krävts 8,24 för att få fara på inomhus EM, men det hade jag i och för sig inte som mål denna vinter. Måste ju ha några mål kvar till nästa vinter med ;)

En sak som gjorde mig själv extra nöjd och stolt över min prestation igår är att psyket än en gång höll. Det där med psyke är en intressant grej inom idrott. För vissa är det världens mest naturliga sak att prestera under press, andra misslyckas konstant med detta. För en idrottare är det nästan ett måste att ha ett bra psyke. Visserligen är det så många saker som påverkar detta, exempelvis ålder. Ju äldre man blir desto lättare kan det vara att hantera press, medan vissa kanske aldrig lär sig att göra detta.

Veckan före SM var ett rent helvete för mig. Eller rättare sagt hela våren. Som alla vet så studerar jag även till ekonomie magister på Handelshögskolan vid Åbo akademi. Som inskriven vid idrottsakademin så skulle kanske det bästa för min idrott vara att dra ner på studierna. Som det är nu har jag ändå valt att studera på heltid eftersom att det hittills har gett mig stora stipendier som jag sedan finansierat min idrott med. Under period tre som varar mellan Januari och Mars studerar jag 25 studiepoäng. Det är mer än vad jag pluggat under hela hösten. Orsaken till detta är att alla de kurser som jag vill gå och måste gå för att någon gång bli klar från akademi och kunna flytta till exempelvis Helsingfors där jag har både pojkvän och tränare, går på våren. Alla dessa studier plus tävlinggsäsong har varit helt jättejobbigt för mig att hantera. Jag är dessutom en sådan människa som vill vara bra i allt och det medför att jag vill ha bra betyg i alla mina kurser vilket i sin tur leder till att jag lägger ned mycket tid på varje enstaka uppgift i varje kurs. Nu under tävlingssäsongen har jag pluggat och suttit framför datorn från morgon till kväll. Kroppen mår inte bra av detta, och framförallt inte huvudet. Var så psykiskt trött i huvudet bara några dagar före SM, och det syntes också i mina träningar. Pga. av detta bestämde jag mig i torsdags för att skita i allt vad universitetsstudier heter och bara ladda inför SM. Detta gjorde att några deadlines som skulle vara klara på lördag helt enkelt inte blev gjorda. En lärare var väldigt förstående med detta och tyckte det var helt ok att jag lämnade in min uppgift på måndag. Den andra inte, fick den kommentaren att det inte är ett godtagbart skäl med SM att jag vetat flera veckor i förväg när vi har våra deadlines och att jag nu får poängavdrag. Sådana här typer gör mig så fruktansvärt arg och frustrerad. Jag är en toppstudent med jättebra betyg, samtidigt som jag satsar på min idrott på heltid. När jag för en gångs skull väljer att fokusera mer på min idrott, för att det var det enda alternativet, så får jag skit för det.

Jag är så jäkla stolt över min prestation att jag trots alla dessa studier och trött psyke lyckades samla mig inför SM och vinna hela tävlingen. Det var kanske bland det svåraste som jag gjort i hela mitt liv, men jag lyckades. Det mest störande med det hela är att jag nu i princip inte får njuta alls av min medalj för nu väntar en hel hög med skolarbeten och deadlines som jag måste börja ta i tu med.

Det tycker jag man kan kalla medaljens baksida...

måndag 7 februari 2011

Intensiv helg

Återigen har denna helg bestått av en massa tävlande. I lördags var jag och sprang i Tammerfors på landskampen mellan Finland, Sverige och Norge. Sprang på tiden 8,43 vilket är det näst snabbaste loppet som jag någonsin sprungit på 60m häck, men var ändå lite missnöjd med tiden. Har sprungit i princip hela säsongen hittills likadana tider så väntar fortfarande på att det där snabba loppet ska komma. Förhoppningsvis kommer det på SM om två veckor :)

Landskampen var annars en jätteroligt tävling och det var ju lite spännande att stå på samma startlinje som Christina Vukicevic, ja mena hon sprang in på världens snabbaste tid på 60m häck i år så det var verkligen hög klass på vårt häcklopp. Annars förlorade vi damkampen mot Sverige men vann över Norge. Samma sak på herrsidan så förlorade vi retfullt med 1 poäng, men det var nog mer fråga om lite otur eftersom att Finland inte hade två deltagare i alla grenar pga. skada.

På söndagen gav jag mig sedan iväg mot Helsingfors för att springa mina två sista lopp innan SM. Sprang 60m häck och 200m. Häcken gick lika fort som jag sprungit under hela säsongen det vill säga 8,47. Min tränare filmade loppet och orsaken till att det inte går snabbare än 8,40 något är en massa teknikfel, exempelvis min framhand på häcken är ett prakt exempel på hur man INTE ska göra när man springer häck, så kan nog vara bra med tävlingsvila fram till SM och satsa på lite teknikträning. Andra loppet i går var då 200m. Jag var skitnervös innan lopept för jag har inte sprungit 200m på flera år, plus att banorna i Helsingfors är ganska så snäva, plus att jag sist när jag sprang 200m inomhus spydde efter loppet. Första delen av loppet var riktigt bra, men i sista kurvan fegade jag lite och upploppet var nog ganska så jobbigt för mig som ananrs inte springer mycket 200m. I mål trodde jag att tiden kanske skulle lega någonstans under 26 sekunder. Mitt gamla pers på 200m på kort bana var 26,41. Det har jag i och för sig sprungit för ca 4-5 år sedan så förväntade mig nog att springa pers i detta lopp. När jag fick höra tiden 25,15 trodde jag att de sagt fel. Var tvungen att fråga min tränare om det faktiskt gått så fort som 25,15, och det hade det ju :D

Är rätt så förvånad att det gick så snabbt. Förbättrade mig personbästa med 1 sekund och tre tiondelar. Började i och för sig må riktigt illa efter loppet, men som tur var så spydde jag inte i alla fall :) Även om detta 200m lopp gick jättebra så är det nog en sträcka som jag också fortsättningsvis inte kommer springa mer än några gånger per år. Illamående och huvudvärk är inte något som jag gillar att få efter att jag sprungit.

torsdag 3 februari 2011

London Games

Hade egentligen tänkt skriva detta inlägg redan i Måndags, men direkt när vi landat på Tammerfors flygplats så ringer min syster mig och påminner om alla skoluppgifter som jag på något konstigt sätt lyckats ignorera under helgen i London. Nu har jag pluggat som en tok hela veckan och nu fanns det äntligen lite tid att uppdatera bloggen :) var beredda på ett låååångt inlägg för jag orkar inte skriva det här i flera.

Vår resa började fredagen den 28 från Tammerfors. Vi flög med Ryan Air, första gången för mig som jag flyger med det bolaget. Alla har berättat sådana skräckhistorier om Ryan Air så jag var lite fundersam när vi bokade våra biljetter med det flygbolaget. Såklart så började resan med att vi 25 minuter efter utsatt tid först fick börja boarda planet. Eftersom att planet gick 20,55 finsk tid så var jag inte så överförtjust i tanken på att vi skulle bli försenade. Försening= hinna sova alldeles för lite innan lördagens häcktävling. Som tur var verkar det som att man räknat med någon slags försening, eller så hade dem tankat med någon slags turbobensin för vi landade på Stansted helt i tid. På Stansted möttes vi upp av kusin vitamin som jag inte sett på säkert 10 år och det var väldigt roligt att träffas igen. Bilresan från Stansted till Colindale vars min kusin bor gick väldigt fort eftersom att vi hade så mycket att prata om.

Jag kom i säng någon gång efter 02.00 finsk tid och somnade inte på en gång så sov nog lite för lite för att vara helt pigg nästa dag. På lördagsmorgon vaknade jag upp hyffsat pigg ändå. Trodde att jag inte skulle orka upp ur sängen, men det gick nog hyffsat smärtfritt. Dagen började med två koppar kaffe och frukost och jag var ready to compete. Hallen som hettey Lee Valley sportscenter var jättefin. Såklart så hade jag med kameran i ryggsäcken, men tog jag några bilder, nej som vanligt kommer jag på när vi sitter i bilen på väg hem att kameran fortfarande ligger orörd på botten av väskan. Här är en hemsida där man kan se lite bilder på hallen så ni får nöja er med den: http://www.leevalleypark.org.uk/en/content/cms/leisure/activities_and_sport/athletics_centre/athletics_centre.aspx

Redan på uppvärmningen kändes kroppen lite slö och de hjälpte inte riktigt med vad jag än gjorde för att väcka kroppen. Tänkte att det säkert släpper under loppet. Banan i London var mondo, och som vi alla vet så kan man springa väldigt fort på mondo, men sedan kan det också vara till en nackdel om benen är trötta. Då stoppar det istället för att föra en framåt. För min del blev det tyvärr nummer två och försöksloppet gick bara på 8,55. Trodde knappt mina ögon när jag såg tiden, tänkte att det måste vara något fel. Saken var den att jag sprang 14 hundradelar fortare bara några dagar innan och det är ju en hel evighet på 60m. Peppade mig själv till finalloppet, men tyvärr gick det bara två hundradelar fortare, 8,53. Även om jag blev besviken på tiderna så var det två bra tränigslopp. och jag blev en erfarenhet rikare. Det kan ta ett tag innan kroppen återhämtar sig från en flygresa, och att gå och lägga sig vid 02.30 dagen före tävling kanske inte heller var någon superhit, men man lär sig av sina misstag :)

Söndagens program bestod av två 60 meters lopp. Benen kändes inte alltför piga på söndagen heller, plus att det första 60m loppet var tekniskt jättedåligt. Finalloppet gick ändå på 7,78 vilket var helt ok, men tror fortfarande att jag borde kunna springa under 7,70 en bra dag. Nu var inte söndagens tävling en sådan dag. Även om resultaten från London games inte blev det som jag hade hoppats på så är jag jätteglad över att jag for dit och tävlade. Fick erfarenhet av att springa på en internationell tävling, vilket jag inte har allt för mycket av så det tänker jag ta med mig från den här tävlingen.

Något som jag dock tyckte var lite skumt på tävlingen var den procedur man gick igenom före starten. 15 minuter före start kallades man till calling, vilket i sig inte är något konstigt. Det konstiga började före starten. Alla deltagare var tvungna att lämna alla kläder i callingen. Man var alltså tvungen att klä av sig allt förutom tävlingsdräkt innan vi ens fått gå ut på banan och ställa in startblocken. När vi väl kom ut på banan fick alla springa över tgå häckar sedan var det stopp. Varför jag tyckte det var så konstigt att vi var tvungna att ta av alla kläder är ju att man han bli lite kall. Det var inte kallt i hallen, men i Finland och på alla andra ställen vars jag tävlat tidigare så tar man inte av sig överdragskläderna förrän startern blåser i visselpipan. Även detta var en ny erfarenhet för mig :)

På söndag efter tävlingarna han vi även vara lite turister och spana in London centrum. Vi hann med en sväng på primark och en kaffe på starbucks. Jag var så trött efter helgens 4 lopp plus lite sömn så jag orkade inte vara på stan i mer än kanske 3 timmar, och även det var en pärs.

Till London kan jag helt klart tänka mig att åka fler gånger, och till London games far jag gärna fler gånger. Nästa gång ska jag dock försöka får flygbiljetter som flyger lite tidigare, plus att tre tävlingar inom en vecka är lite för mycket om man vill springa bra på den sista.

Huh vilket långt inlägg det här blev. Får se om det är nån som orkar läsa allting ;)