fredag 15 april 2011

Val

Nu pratar jag inte om det stundande riksdagsvalet i Finland. Det får alla experter diskutera på sina bloggar. Jag har i alla fall gjort min plikt som finsk medborgare och gått och röstat :)

De val som jag pratar om är de som man stundtals måste göra i livet. Det första valet som jag behövt göra var när jag var ungefär 16 år och var tvungen att bestämma mig för om jag skulle fortsätta spela basket och samtidigt friidrotta. Jag hade ständigt problem med mina benhinnor vilket gjorde att jag satsade betydligt mycket mer på friidrotten än på basketen. Även om valet att sluta spela basket inte var så svårt så känner jag fortfarande idag hur sugen jag är på att spela basket ibland. Även om det finns många negativa saker med lagsporter som exempelvis att alla i laget kanske inte vill satsa lika mycket som en själv så är det ändå kul att tillsammans med andra vinna över ett annat lag. Gemenskapen inom en lagsport är oftast väldigt bra.

Val nummer två som jag ställdes inför hände egentligen före valet av basket vs. friidrott nu när jag tänker efter. Det valet handlade om vilken gymnasieskola som jag skulle välja. Jag hade alltid haft en dröm om att börja på friidrottsgymnasium och det visade sig att det närmaste friidrottsgymnasiet låg i Umeå, ca 400 km bort. Jag. Emma och vår kompis Sofia for och gjorde intagningsprov till Umeå och vi var nog alla rejält trötta efter en helg av träningar och olika fysiska och mentala tester. Till min lycka så visade det sig att jag blev intagen till friidrottsgymnasiet i Umeå. Nu började då det svåra valet. Mina föräldrar ville inte att jag skulle fara eftersom att Umeå låg så långt bort, plus att det dessutom var en kostnadsfråga. Det är dyrt att ha en egen lägenhet och eftersom att studiebidraget i Sverige är i princip lika med noll så var det också en av de avgörande orsakerna. Mina föräldrar tyckte också att både jag och Emma, som också kom in på friidrottsgymnasiet, var för unga för att 15 år gamla flytta till Umeå. I början var jag väldigt arg och besviken på mamma och pappa som inte lät oss fara, men så här i efterhand så kanske det ändå var det rätta beslutet. Av de elever som började den hösten på friidrottsgymnasiet så skadade sig nästan alla plus att vad jag vet så håller ingen av dem längre på med friidrott. Valet att också stanna hemma i Övertorneå och träna friidrott i Finland kanske också var det som sedan fick mig att börja representera Finland istället för Sverige. Om jag hade flyttat till Umeå som 15-åring hade jag nog inte valt att representera Finland senare i mitt liv.

Val nummer tre som också påverkat mitt liv gjorde jag som 17-åring när jag blev uttagen att springa stafett, 4x100m, i 17-åringarnas Finnkamp. Jag hade fått höra att om jag nu representerade Finland så hade jag valt det landet och om jag sedan i framtiden skulle vilja byta så skulle jag inte få tävla på SM eller representera Finland i landskamper på två år. Efter detta skulle jag kunna byta land igen. På något sätt kanske detta inte heller var ett svårt val i slutändan. Jag har alltid känt att jag haft en större samhörighet med Finland när det kommer till friidrott. Jag tror nog att jag påverkats mycket av att min tränare var från Finland och att jag representerade en finsk klubb. Samtidigt så kände jag också att avstånden i Finland var kortare och att friidrotten i Norra Finland vars jag då fortfarande bodde var mer utvecklad än vad den var i Norra Sverige. Som 17-åring valde jag då att representera Finland och hittills har jag inte ångrat det.

Det fjärde stora valet som också påverkat den som jag är idag är valet som skedde tredje året på gymnasiet. Det var nu dags att bestämma sig för vad man skulle göra efter gymnasiet och jag var hela tiden säker på att jag skulle börja plugga direkt efter gymnasiet. Planer på att åka till USA och plugga på universitet och friidrotta fanns med, men på något sätt kändes detta så stort och krångligt ännu att det valet ganska snabbt glömdes bort. Valet stod nu mellan att plugga i Finland eller i Sverige. Jag tror att jag även i detta val styrdes lite av det som jag gjorde som 17-åring. Eftersom att jag redan valt att representera Finland i landslagssammanhang så kändes det som ett naturligt val att flytta till Finland. Både jag och Emma ville studera på svenska och då fanns det egentligen tre val: Helsingfors, Åbo eller Vasa. Helsingfors föll bort ganska så snabbt eftersom att man till det universitetet var tvungen att göra intagningsprov och det hade vi inte tid med eftersom att vi tog studenten först i Juni. Vi hade en massa prov och liknande kvar ännu i Maj när intagningsproven skulle ha gått så vi båda räknade kallt med att vi skulle söka in till universitetet med våra gymnasiebetyg. Kvar att välja mellan fanns då Åbo eller Vasa och eftersom att vår tränare Markku hittade en ny tränare åt oss i Åbo så var saken i princip klar. Både jag och Emma sökte in till Handelshögskolan vid Åbo akademi, som då hette den ekonomniska och statsvetenskapliga fakulteten vid Åbo akademi. Jag sökte alltså in till att läsa ekonomi och för mig så var inte heller detta val en självklarhet. Jag hade läst det naturvetenskapliga programmet på gymnasiet och jag trodde att jag skulle fortsätta läsa något inom miljö eller marinbiologi. Som det visade sig så intresserade detta inte mig något mer och eftersom att jag inte riktigt var säker på vad jag ville läsa så valde jag att söka in till samma sak som syrran bara för att det lät något så när intressant. Idag ångrar jag inte heller detta val eftersom att min magisterutbildning i ekonomi är väldigt intressant och jag tycker att mina fyra år på Hanken har gått väldigt snabbt.

Idag har jag nyss gjort ett val att åka på utbyte till USA under höstterminen 2011. Eftersom att jag redan varit inne på att åka till USA efter gymnasiet är jag väldigt glad att jag fick den möjligheten att uppfylla den drömmen. Jag ska studera vid Louisiana state university under höstterminen och ska läsa kurser i masskommunikation. Även om det varit mycket fixande med diverse ansökningar hit och dit och det fortfarande är en massa kvar innan jag kan åka i Augusti så ser jag väldigt mycket fram emot att få uppfylla en av mina drömmar att åka till USA och plugga och träna friidrott vid ett universitet.

Vad kommer jag då har för val i framtiden? Säkert en hel del som jag inte ens kan komma på nu, men så småningom ska jag väl börja bli färdig ekonomie magister och då kommer man till det valet vars man ska bo. Jag tror nog att jag ska prova på Helsingfors efter att jag blivit klar med mina studier. Jobbmöjligheter för en person med en ekonomutbildning är nog som störst där plus att det även finns annat som lockar mig till huvudstaden. Även om man inte kan förutse alla de val som komma skall så väntar jag med spänning på en fortsättning. Hittills har jag varit väldigt nöjd med de val som jag gjort så kanske det är så att man helt enkelt ska följa sin magkänsla när det kommer till olika val i livet.

fredag 8 april 2011

Utan smärta

JAG HAR INTE ONT I MITT BEN NÅGOT MER :D:D:D

Det jag pratar om nu är den smärta jag haft bakom mitt kän sedan förra sommaren. Under tävlingsäsongen blev det värre och även fast att jag hade en vecka total vila efter SM så blev smärtan bara värre. Som ni alla vet så tog ju ja då en kortisonspruta i senan som sitter bakom knäet och som går upp i baksidan av låret. Sprang inte på en hel vecka utan gjorde bara övekroppsstyrka och tog det lugnt. Denna vecka var jag även hemma i Övertorneå och det var så härligt att åka skoter, grilla, pimpla och bara ta det lugnt. Efter en vecka hemma så åkte jag direkt på träningsläger till Pajulahti och det lägret var ju ingen höjdare för min del. Efter att inte ha sprungit på en vecka så blev ju benen jättetrötta, speciellt det benet där jag tagit sprutan eftersom att jag belastat det mindre under en veckas tid. Så lägret gick nog ganska så skit från min sida, plus att jag på söndagen inte kunde träna sista träningen för att jag hade sådan smärta bakom knäet. Jahapp tänkte jag då nu sket det sig ändå. Jag trodde att benet bara blivit värre av kortisonsprutan och var rätt så nere hela söndagen. Måndagen efter lägret gick jag ut på en långpromenad och stretchade ordentligt. På tisdagen var det sedan meningen att jag skulle börja träna men jag var inte alls säker på hur mitt ben kändes. Jag började värma upp med en massa olika gummibandsövningar för baksidan av låret och det lustiga var att jag knappt hade ont i mitt ben. Dagen efter, på onsdag, tränade jag på som vanligt och hade inte ens lite ont. Så på något konstigt sätt så försvann min smärta i baksidan av låret. Höll nästan på att ge upp under lägret när benet bara blev sämre, men troligtvis var det bara en överansträngning. Ja mena efter att ha vilat en vecka och inte sprungit på en över en vecka är det väl inte konstigt om musklerna bli överansträngda på ett läger där man tränar två gånger per dag.

Mina träningar har i alla fall gått superbra sedan dess. Har tränat massor och det är så skönt att ha lite att göra i skolan. För en gångs skull kan jag satsa mer på idrotten än på skolan och jag märker ju hur mycket piggare jag är på träningarna. Den 27/4 åker jag och Emma till Spaninen med en massa andra roliga typer och tränar i 2,5 vecka. Längtar så mycket efter efter sol och värme.