söndag 26 augusti 2012

Bäst när det gäller?

Så är Kalevan kisat över för i år och för mig betyder även det att årets tävlingssäsong är avslutad. Hade varit riktigt kul att få springa på Finnkampen ännu, men eftersom att det är de tre bästa som får åka och jag blev fyra så får jag avsluta min säsong med Kalevan kisat.

Hur gick tävlingen då? Försöken gick inte bra. Jag kände mig tung, seg, osäker, mm. Försökte ladda men kroppen svarade inte riktigt så som jag ville. Loppet i sig kändes riktigt dåligt och jag trodde tiden skulle vara rejält över 14s. Som tur var så visade tiden 13,95 och till slut räckte det till en finalplats. Jag var den sista som gick vidare till finalen. På något sätt var detta en sådan lättnad för mig. Efter att ha haft en säsong som inte gått som den ska och som dessutom blev väldigt kort pga. skador och sjukdomar var målet att ta mig till final på Kalevan kisat. Jag visste att det skulle krävas en tid just under eller över 14 s så jag var beredd på att jag skulle vara tvungen att springa säsongsbästa. Eftersom att löpningen kändes så svår i försöken var det så skönt att få en chans till. Jag vet att jag kan springa fortare men av någon anledning har det varit lite upp och ner med min löpning pga. av att tekniken inte stämmer och för att jag är lite för osäker i min löpning.

Efter försöken peppade syrran och coachen mig för fullt, och efter strålande coachning av Micke lyckades jag fixa några små saker i starten som sedan blev avgörande i mitt finallopp. Finalen då. Jag fick en superstart, en reaktion på 0,115 närmare bestämt. Ni som hänger med i friidrottsvärlden vet att lägsta godkända reaktionstid är 0,100 så jag låg på gränsen. Kom iväg bra från blocken och kom för första gången på hela sommaren bättre till första häcken, alltså inte för nära, som jag lyckats med i alla mina tidigare lopp.

Loppet i sig var inte teknikmässigt strålande, men det fanns en jävlar anamma som hjälpte mig framåt och fick mig att höja mig till en nivå som jag vet att jag kan springa på. Tiden i mål blev 13,72 i nollvind. Placeringen blev fjärde. Aldrig har väl en fjärdeplats kännts så bra. Efter en tuff sommar både fysiskt och mentalt så lyckades jag äntligen springa lite fortare och det kändes såååå skönt. Att avsluta sommarsäsongen med årets bästa lopp ger mig så mycket mer motivation att börja träna hårt nu igen till hösten. Nu har jag verkligen fått ett kvitto på att jag kan springa fort. Det roliga var att när jag tittade på loppet i efterhand så hänger jag bra med i ca 7 häckar. Sista tre tappar jag fart som bara den,så det betyder att jag har så mycket mer i mig om jag även skulle få de tre sista häckarna att fungera, och det får jag bara jag får vara frisk och skadefri. I finalloppet lyckades jag verkligen vara bäst när det gäller eftersom att många löpare som hade bättre SB än mig fick se sig slagna.

Nu ska jag vila ett tag från träning innan det blir dags att köra igång på nytt. Jag är motiverad som tusan så nu ser jag fram emot att börja träna på riktigt igen.

Tack för alla grattisar. Kändes nästan som att man vunnit en medalj och inte kommit fyra :D


torsdag 9 augusti 2012

Lättnad

Igår var det dags att tävla igen och denna gång gick tävlingen av stapeln i Hämeenlinna. Från början fanns inte damernas 100m häck med på programmet, men eftersom att det fanns så lite tävlingar i tävlingskalendern med häck på programmet så kontaktade jag arrangörerna och frågade om det var möjligt att lägga till 100m häck, och det var det ju som tur är :)

I söndags gjorde jag en häckträning som kändes bra, bättre än på väldigt länge. Jag kände redan då att jag fick ett flyt i löpningen som inte funnits där på ett bra tag. Eftersom att det har rymts med en hel del skador och annat under de senaste 1,5 året så vågade jag ändå inte hoppas på något. Gick in i gårdagens tävling med inställningen att jag skulle försöka springa ett bättre tekniskt lopp än i Åbo. Uppvärmningen kändes helt ok. Benen kändes ärligt talat inte superpigga, men de häcktagningar som jag gjorde var kvicka.

Under loppets gång blåste det +2,2. Alltså 0,2 mer än vad det får vara för att tiderna ska vara statistikdugliga. Jag fick en bra start och helt plötsligt attackerade jag häcken på ett helt annorlunda sätt och kände mig stark och pigg. Tappade fart ganska så mycket på de tre sista häckemllanrummen men tiden i mål blev ändå 13,59. WHAT tänkte jag när jag såg tiden :D

Tiden är alltså 1 hundradel sämre än mitt pers som jag sprang för två sommrar sedan. Jag har alltså inte i någon form av vind kommit i närheten av sådan här tider på ett tag,så det var mest glädje och lättnad som jag kände. Häcklöpning har kännts så svårt och komplicerat under en längre tid, och fast att jag vet att jag har det i mig så har det inte riktigt synts i mina tider som jag sprungit. Lättnad att jag FAKTISKT KAN springa bra tider igen är en så skön känsla.

Jag trots allt ändå realist. Vinden som vi hade i vårt lopp var bra och jag har kommit ner på jorden och vet att det krävs väldigt bra lopp för att jag ska komma ner på samma tider. Målet är att i mina samtliga lopp som jag har kvar denna säsong, springa under 14 sek vad det än är för förhållanden. Glädjen att springa häck igen och den adrenalinkick man får av att springa fort, den tänker jag inte glömma bort och att veta att jag KAN springa fort igen det tänker jag absolut ta med mig i mina resterande lopp för denna säsong.

fredag 3 augusti 2012

Idrott hela dagen lång

Nu när det är OS så innebär det att min tv är påslagen från morgon till kväll. Alla grenar är ju inte intressanta men jag tycker det är mysigt att ha tv:n på i bakgrunden när jag jobbar, och alltid då och då kommer det någon favoritsport som man bara måste se. Simning har jag följt flitigt, samma med gymnastik och såklart friidrotten nu när den börjat. En annan sport som jag tycker är häftig är styrkelyft. Människor som är pyttesmå lyfter helt enorma vikter. Det är grymt att kolla. En annan sak som är spännande med OS är att grenar, som annars kanske inte får så mycket publicitet, kommer fram på ett helt annat sätt. Sverige t.ex. har ju tagit medalj hittills i ridsport och dubbeltrapp. Även om dessa sporter kanske inte är dom som syns mest så är det så kul att se att hela svenska folket är så stolta över sina idrottatre och medaljer även om dem kommit i dessa kanske mindre populära grenar. Det är ju bra tur att man är svensk också så kan jag glädjas åt Sveriges medaljer. Det har ju sett lite mörkt ut för Finland på medalj fronten än så länge.

Nu har ju då också friidrotten börjat och jag har suttit som klistrad framför tv:n hela dagen. När jag skriver detta så är såklart tv:n på i bakgrunden. Det är så kul att följa exempelvis sjukampen, och Ennis gjorde ju ett otroligt lopp i första grenen 100m häck. En annan sak som är kul att följa är hur det går för mina träningskompisar från Louisiana. En av tjejerna som jag tränade med hela förra hösten tog sig just vidare till semifinal på 100m.  Det visar hur hög standard det var på mitt träningssällskap hela förra hösten, och det är ju lite småstörande att jag både blev sjuk och skadad när jag kom hem därifrån. Standarden på träningarna och träningskompisarna kunde man då verkligen inte klaga på ;)

Hur går det då för mig idrottsmässigt då? Varken bakåt eller framåt för tillfället. Springer tekniskt sett alldeles för dåligt på häcken och orkar inte springa 10 häckar ännu. Det har dock blivit bättre på träning så jag håller hoppet uppe att jag ska kunna springa en hyffsad tid innan säsongen är slut. Tyvärr så kommer säsongen ta slut lite för fort för min del, men allt det som jag hinner tävla nu kommer jag nog ha nytta av inför nästa träningssäsong startar.

Nu ska jag fortsätta kolla på OS!