Hade egentligen tänkt skriva detta inlägg redan i Måndags, men direkt när vi landat på Tammerfors flygplats så ringer min syster mig och påminner om alla skoluppgifter som jag på något konstigt sätt lyckats ignorera under helgen i London. Nu har jag pluggat som en tok hela veckan och nu fanns det äntligen lite tid att uppdatera bloggen :) var beredda på ett låååångt inlägg för jag orkar inte skriva det här i flera.
Vår resa började fredagen den 28 från Tammerfors. Vi flög med Ryan Air, första gången för mig som jag flyger med det bolaget. Alla har berättat sådana skräckhistorier om Ryan Air så jag var lite fundersam när vi bokade våra biljetter med det flygbolaget. Såklart så började resan med att vi 25 minuter efter utsatt tid först fick börja boarda planet. Eftersom att planet gick 20,55 finsk tid så var jag inte så överförtjust i tanken på att vi skulle bli försenade. Försening= hinna sova alldeles för lite innan lördagens häcktävling. Som tur var verkar det som att man räknat med någon slags försening, eller så hade dem tankat med någon slags turbobensin för vi landade på Stansted helt i tid. På Stansted möttes vi upp av kusin vitamin som jag inte sett på säkert 10 år och det var väldigt roligt att träffas igen. Bilresan från Stansted till Colindale vars min kusin bor gick väldigt fort eftersom att vi hade så mycket att prata om.
Jag kom i säng någon gång efter 02.00 finsk tid och somnade inte på en gång så sov nog lite för lite för att vara helt pigg nästa dag. På lördagsmorgon vaknade jag upp hyffsat pigg ändå. Trodde att jag inte skulle orka upp ur sängen, men det gick nog hyffsat smärtfritt. Dagen började med två koppar kaffe och frukost och jag var ready to compete. Hallen som hettey Lee Valley sportscenter var jättefin. Såklart så hade jag med kameran i ryggsäcken, men tog jag några bilder, nej som vanligt kommer jag på när vi sitter i bilen på väg hem att kameran fortfarande ligger orörd på botten av väskan. Här är en hemsida där man kan se lite bilder på hallen så ni får nöja er med den: http://www.leevalleypark.org.uk/en/content/cms/leisure/activities_and_sport/athletics_centre/athletics_centre.aspx
Redan på uppvärmningen kändes kroppen lite slö och de hjälpte inte riktigt med vad jag än gjorde för att väcka kroppen. Tänkte att det säkert släpper under loppet. Banan i London var mondo, och som vi alla vet så kan man springa väldigt fort på mondo, men sedan kan det också vara till en nackdel om benen är trötta. Då stoppar det istället för att föra en framåt. För min del blev det tyvärr nummer två och försöksloppet gick bara på 8,55. Trodde knappt mina ögon när jag såg tiden, tänkte att det måste vara något fel. Saken var den att jag sprang 14 hundradelar fortare bara några dagar innan och det är ju en hel evighet på 60m. Peppade mig själv till finalloppet, men tyvärr gick det bara två hundradelar fortare, 8,53. Även om jag blev besviken på tiderna så var det två bra tränigslopp. och jag blev en erfarenhet rikare. Det kan ta ett tag innan kroppen återhämtar sig från en flygresa, och att gå och lägga sig vid 02.30 dagen före tävling kanske inte heller var någon superhit, men man lär sig av sina misstag :)
Söndagens program bestod av två 60 meters lopp. Benen kändes inte alltför piga på söndagen heller, plus att det första 60m loppet var tekniskt jättedåligt. Finalloppet gick ändå på 7,78 vilket var helt ok, men tror fortfarande att jag borde kunna springa under 7,70 en bra dag. Nu var inte söndagens tävling en sådan dag. Även om resultaten från London games inte blev det som jag hade hoppats på så är jag jätteglad över att jag for dit och tävlade. Fick erfarenhet av att springa på en internationell tävling, vilket jag inte har allt för mycket av så det tänker jag ta med mig från den här tävlingen.
Något som jag dock tyckte var lite skumt på tävlingen var den procedur man gick igenom före starten. 15 minuter före start kallades man till calling, vilket i sig inte är något konstigt. Det konstiga började före starten. Alla deltagare var tvungna att lämna alla kläder i callingen. Man var alltså tvungen att klä av sig allt förutom tävlingsdräkt innan vi ens fått gå ut på banan och ställa in startblocken. När vi väl kom ut på banan fick alla springa över tgå häckar sedan var det stopp. Varför jag tyckte det var så konstigt att vi var tvungna att ta av alla kläder är ju att man han bli lite kall. Det var inte kallt i hallen, men i Finland och på alla andra ställen vars jag tävlat tidigare så tar man inte av sig överdragskläderna förrän startern blåser i visselpipan. Även detta var en ny erfarenhet för mig :)
På söndag efter tävlingarna han vi även vara lite turister och spana in London centrum. Vi hann med en sväng på primark och en kaffe på starbucks. Jag var så trött efter helgens 4 lopp plus lite sömn så jag orkade inte vara på stan i mer än kanske 3 timmar, och även det var en pärs.
Till London kan jag helt klart tänka mig att åka fler gånger, och till London games far jag gärna fler gånger. Nästa gång ska jag dock försöka får flygbiljetter som flyger lite tidigare, plus att tre tävlingar inom en vecka är lite för mycket om man vill springa bra på den sista.
Huh vilket långt inlägg det här blev. Får se om det är nån som orkar läsa allting ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar