Eftersom mina knän hindrat mig från att tävla i början av sommaren så kan man säga att min tävlingssäsong startade på nytt i Pudasjärvi den 23/6. Hade hunnit genomföra två häckträningar som ändå gått helt ok och ingen smärta hade jag heller så jag bestämde mig för att jag lika gärna kunde börja tävla igen. Pudasjärvi är ett lustigt ställe där det oftast är varmt, soligt och medvind. Under de 6 eller sju åren som jag tävlat där så har det varit motvind en gång vilket säger ganska så mycket om vilket bra ställe det är att tävla på. Oftast har jag sprungit både säsongsbästa och personliga rekord där. När vi kom fram till Pudasjärvi så var vädret fint och varmt. Lite regn han det komma på vägen till Pudasjärvi men förhållandena såg än en gång ut att bli kanon. En halvtimme före start hände plötsligt det som typ aldrig händer i Pudasjärvi. Det började ösregna och blåsa och åska och vindarna vände så klart illa kvickt till motvind. Jag är i och för sig inte rädd för att springa i motvind men efter att inte ha sprungit häck på tre veckor så hade det varit kul med lite vind i ryggen. Höckloppet gick i -4,1 vilket typ är storm och tiden blev 14,21. Tiden i sig är skit men med tanke på att det blåste så mycket så får jag vara nöjd. 20 minuter efter häckloppet blev det uppehåll igen och 100m sprang jag i nollvind, typiskt! 100m gick oväntat bra och jag sprang in på tiden 12,22 vilket är ett av mina bättre lopp.
Kroppen då, hur kändes den? Lite seg, trött och inte så explosiv men det var ju ganska så väntat.
På fredag bar det då av mot Kuortane och eliittikisat som skulle springas på Lördag. Väl framme i Kuortane så gjorde jag en verkka och försökte väcka min allt för stela och trötta kropp. Det gick väl så där men jag såg verkligen fram emot att få tävla igen på en lite större tävling. Lördagen började jag med en aamuverkka innan jag gick och åt frukost. Knäna smärtade inte men benen var väligt stela. Försöksheatet gick kl.14 och jag sprang i mitt tycke helt ok 7 häckar, sedan slog jag i de tre sista häckarna vilket gjorde att tiden bara visade 14,01. Det kändes lite lustigt att jag sprungit 14,21 i -4,1 och bara lyckades förbättra mig till 14,01 i lite motvind. Det var ett ganska så klart exempel på att explosiviteten i mina ben inte riktigt fanns där. Kom ändå vidare till final vilket var ett av mina mål med Kuortanes elittävlingar. I finalen förbättrade jag mig till 13,97 men loppet i sig var inte mycket att jubla över. Var seg i starten och kom egentligen aldrig igång med löpningen. Rytmen mellan häckarna ökade aldrig och jag kände mig allmänt seg och trött. Men jag är glad över att kunna springa igen och någnonstans måste man väl alltid börja. Om jag kan springa skitlopp på 13,97 så borde jag nog kunna springa lite fortare senare i sommar. Nästa tävling är i Jämsänkoski på Torsdag och där är målet att förbättra mitt säsongsbästa ännu mera :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar