Tävlingsprogram

Har suttit och kikat lite på Januaris tävlingsprogram och jag kommer springa i alla fall den 23/1 60m häck i Helsingfors, den 25 i Tammerfors och sedan bär det av mot London den 28 där jag springer både 60m slätt och 60m häck. Bokade även igår boende till SM i Helsingfors. Blev Kajsaniemen Cumulus. Den ligger så nära en metrostation så därifrån är det sedan smidigt att ta sig till sportkvarnen. Appropå sportkvarnen, det är många namn på olika saker i Finland som jag vet vad det är på finska, men sedan när min tränare säger allt på svenska, eller finlandssvenska så tar det alltid ett tag innan det kopplar vad han egentligen menar. Tycker det är lite lustigt att vi båda är svenskspråkiga, men nästan under varje träning så har vi lite communication problems :D

Exempelvis tränaren säger nu ska vi göra ryck, jag tror han menar työntö eller något sådant men egentligen är det tempaus som är övningen som jag ska göra. Det är inte lätt det här när jag som är svenskspråkig och har bott i Sverige i 18 år inte kan friidrottstermer på svenska, bara på finska.

En annan sak som jag också funderat på är det här med idrottare och om de vågar säga rakt ut i media, att de är i bra form eller inte. I Finland tycker jag nästan att det är lite tabu att våga säga att man är i bra form. Om någon frågar dig denna fråga så ska man tydligen säga att jaa jag vet inte, vi får se vad tävlingen visar. Om någon sedan skulle våga säga rakt ut att fan vad bra form jag är i, idag ska jag vinna så ses det som för självsäkert och drygt. Sedan är det inte heller många som vågar säga rakt ut att idag ska jag vinna. Kan detta bero på att folk är så vidskepliga att de inte vågar säga att de ska vinna för då förlorar de helt säkert, eller är det bättre att vara nöyrä och inte säga så mycket för att inte lägga för stor press på sig själv?

Jag är lite tudelad med detta. Har nog själv varit så där tidigare. Om någon frågade mig vilken form jag var i så svarade jag oftast att det får tävlingen utvisa och att vad som helst kan hända under loppet. Ju äldre jag har blivit desto mer har jag börjat lita på att jag känner min kropp och om jag faktiskt känner mig i bra form så vågar jag också säga det högt. Jag har också kommit fram till att om det känns som att kroppen är i bra form så stämmer det oftast, och om jag då gör så som jag brukar göra på tävling så kommer det att gå bra. Kanske detta är en form av förbättrat självförtroende? Tycker nog också att det är endast negativt att inte tro på sig själv när man tävlar. Om man själv inte tror på att man kan vinna så kan ju inte heller någon annan göra det åt mig. Det är ju endast jag som kan påverka min prestation. Sedan kan ju i och för sig någon ramla på häcken och komma över på min bana och störa min häcklöpning, men sannolikheten för att detta ska hända är ändå ganska så liten.  

Kanske min fundering med detta var att i slutändan är det nog bäst att tro på sig själv och på det man gör, så kommer nog resultaten där så småningom :)