Efter en sommarsäsong som egentligen var helt ok, men som ändå gav mig ett kvitto på att jag nog kan springa väldigt mycket fortare med mer och rätt träning i bagaget, tog jag en välbehövlig vila på ca 4 veckor. Cyklade till jobbet i princip varje dag, en sträcka på ca 9 km, så helt utan träning var jag inte. Jag njöt samtidigt av att inte behöva träna, och även om kroppen fysiskt kanske inte var så trött, så behövde huvudet vila en stund från sommarens tävlingssäsong.
Han vara hemma i Korva i 1,5 vecka, och det var så skönt att bara vila upp sig och njuta av lugnet. Samtidigt var det i lite sorgliga tecken, eftersom min kära morfar somnade in i början på hösten. Min morfar har alltid varit en väldigt sportig person och har varit den som sprungit med oss längs sandvägarna i mormor och morfars stuga när vi var små. Vi kommer alla sakna honom mycket.Vila i frid älskade morfar <3
I slutet av sommaren fick jag också helt plötsligt veta att jag ändå inte skulle få fortsätta jobba på Manpower som jag först hade blivit lovad i början av sommaren. Företaget har gått igenom uppsägningar, och på grund av det så fick dem inte enligt lag anställa någon av oss sommarjobbare. Jag som planerat att jobba deltid och idrotta hela hösten blev helt plötsligt arbetslös. Som tur var han jag vara officiellt arbetslös i endast tre dagar när chefen från Manpower ringde och erbjöd mig fast anställning. Antalet jobbtimmar i veckan fick jag bestämma själv. Det visade sig att företaget ändå kunde anställa mig, eftersom jag var en av de få svenskspråkiga som jobbade där, och eftersom jag hade svenska som specialkunskap var det ett skäl till att de ändå fick anställa mig, trots tidigare uppsägningar. Jag tackade och skrev gladeligen på ett nytt arbetskontrakt. Nu jobbar jag mellan 25-30 timmar i veckan, vilket känns helt lagom.
En annan ny förändring som jag redan i somras bestämde mig för att genomföra var att hitta en coach här i Jyväskylä. Jag har sedan 2010 på hösten samarbetat med den superbra coachen Mikael Ylöstalo, och hade vi bara bott i samma stad, och inte 300 km i från varandra, så hade jag gladeligen fortsatt det här samarbetet. Att ha sin coach så långt ifrån är inte optimalt på något sätt, och eftersom jag allt för många år haft det så bestämde jag mig nu för att verkligen göra slag i saken och försöka hitta en coach i Jyväskylä, och helst även träningskompisar, eftersom jag allt för mycket de senaste åren tränat själv, vilket inte heller är optimalt på något sätt. Det visade sig vara betydligt mycket svårare än vad jag hade tänkt att hitta en ny coach, och när en månad hade gått utan resultat så började jag nästan bli lite desperat. Jag började träna själv efter min gamla Louisiana program, och hade nästan börjat ge upp hoppet om att jag skulle få den förändring som jag så gärna vill ha i mitt tränande. Som tur var löste sig mina problem mer än väl och jag kan nu presentera att jag kommer börja träna vid en coach som heter Vesa Rantanen.
Men vänta nu kan kanske några av er funderar nu, Vesa Rantanen, är han inte stavhopparcoach? Jeps det stämmer bra det, men han tränar även en mångkampare och två hoppare, förutom mig. Vi hade ett möte i tisdags där han presenterade sin träningsfilosofi och träningsupplägg för mig, och jag gillade direkt vad jag såg. Har dessutom fått träningskompisar igen, och det har varit superroligt och inspirerande att ha haft både en tränare och träningskompisar vid tre av veckans träningar. Känner mig sååå inspirerad och pepp på att träna, och jag tror att det här samarbetet kan bli riktigt bra.
Lyckades dock dra på mig en lätt förkylning och vaknade i går upp med en öm och tjock hals. Det är väl i och för sig en helt naturlig reaktion på allt nu när jag äntligen kunnat slappna av, och lägga all stress över min träningssituation åt sidan. Har druckit en massa honungste och pumpat c-vitamin, så jag hoppas på att vara fit for fight igen på måndag.
Så nu har ni också fått lite mer info hur min situation ser ut för tillfället, och jag säger bara att nu börjar alla pusselbitar både i privatlivet, arbetslivet och idrottslivet sakta men säkert falla på plats. Jag är redo att nästa säsong visa vad jag går för på riktigt.
Ha en fortsatt skön helg!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar