Ingen i friidrottsvärlden kan väl ha undgått att se de nya landslagsgrupperna som SUL igår publicerade på sin hemsida. För det första ska väl påpekas att SUL:s val av landslagsgrupper alltid ger upphov till diskussion. Alltid är det så klart svårt att välja vem som skall tillhöra vilken grupp osv. det kan jag förstå, men i år har detta verkligen tagit priset.
SUL:s EM grupp för seniorer verkar helt plötsligt ha förvandlats till någon slags juniorgrupp med vissa undantag. Ingen ont mot någon av de idrottare som blivit valda, alla är dem duktiga idrottare som har framtiden för sig. Men hur är det möjligt att exempelvis statistik tvåan på damerans 100m häck, som sprungit på EM i sommras inte blir vald till någon grupp? Nu ska också nämnas att två stycken andra blev valda på sämre årsbästatider.
Det är inte bara häcklöparna som drabbats, många andra grenar har råkat ut för samma sak. Antingen har ingen valts, eller så har en junior som fortfarande kan tävla på diverse juniormästerskap valts framför någon senior. Fick höra att det kan bero på att junioren är rankad högre i junuorstatistiken i Europa än vad senioren är i seniorstatistiken i sin gren. Men hallå om det är frågan om seniorernas EM grupp så hur kan det rättfärdigas att du som junior kan bli vald på din juniorranking medan seniorerna har ett betydligt hårdare rankingsystem att följa?
NU vill jag påpeka att jag själv inte förväntade mig att bli vald eftersom att jag varit skadad till och från i nästan två år och inte har gjort de resultat som krävs, men jag blir så fruktansvärd arg när många av mina nära bekanta råkar ut för detta.
Allt detta grundar sig ju i att finska friidrottsförbundet gjorde en storförlust på EM i sommras och måste nu ta i med hårdhanskarna och spara pengar. Tyvärr så tycker jag och många andra att det är helt fel sätt att spara på. En idrottare är inte som bäst vid 25 års ålder. Inom SUL tycker jag nu att det får räcka med den här åldersdiskrimineringen som länge funnits med i bilden. En friidrottare kan vara som bäst vid 30, och en junior som nu är på topp kan helt plötsligt råka ut för sin första allvarliga skada och vara borta i ett år eller två. Alla utvecklas i olika takt. Vissa slår igenom som juniorer medan vissa behöver mer tid och kanske inte gör toppresultat förrän i 25-års åldern eller senare. Det är väl tur att vi alla är olika och att vi alla kan välja den väg som passar oss bäst. Vissa tränar sig till toppresultat medan vissa är talanger och kanske inte behöver träna lika mycket. Men även en talang måste börja träna vid något skede och då kanske det inte går lika lätt längre.
Som 17-åring valde jag att representera Finland framför Sverige eftersom att jag upplevde det som att den finska friidrotten tog bättre hand om mig och jag fick bättre respons från det finska friidrottsförbundet. Nu när situationen ser ut som den gör i Finland börjar jag allvarligt talat fundera på om det verkligen fungerar på detta sätt i Sverige? Satsar men också där mer på juniorer eller satsar man även på seniorer som faktiskt också dem kan ha framtiden för sig. Det är ju tur att man har dubbelt medborgarskap för nu börjar jag blir trött på att SUL hela tiden bara gör bort sig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar