Lättnad

Igår var det dags att tävla igen och denna gång gick tävlingen av stapeln i Hämeenlinna. Från början fanns inte damernas 100m häck med på programmet, men eftersom att det fanns så lite tävlingar i tävlingskalendern med häck på programmet så kontaktade jag arrangörerna och frågade om det var möjligt att lägga till 100m häck, och det var det ju som tur är :)

I söndags gjorde jag en häckträning som kändes bra, bättre än på väldigt länge. Jag kände redan då att jag fick ett flyt i löpningen som inte funnits där på ett bra tag. Eftersom att det har rymts med en hel del skador och annat under de senaste 1,5 året så vågade jag ändå inte hoppas på något. Gick in i gårdagens tävling med inställningen att jag skulle försöka springa ett bättre tekniskt lopp än i Åbo. Uppvärmningen kändes helt ok. Benen kändes ärligt talat inte superpigga, men de häcktagningar som jag gjorde var kvicka.

Under loppets gång blåste det +2,2. Alltså 0,2 mer än vad det får vara för att tiderna ska vara statistikdugliga. Jag fick en bra start och helt plötsligt attackerade jag häcken på ett helt annorlunda sätt och kände mig stark och pigg. Tappade fart ganska så mycket på de tre sista häckemllanrummen men tiden i mål blev ändå 13,59. WHAT tänkte jag när jag såg tiden :D

Tiden är alltså 1 hundradel sämre än mitt pers som jag sprang för två sommrar sedan. Jag har alltså inte i någon form av vind kommit i närheten av sådan här tider på ett tag,så det var mest glädje och lättnad som jag kände. Häcklöpning har kännts så svårt och komplicerat under en längre tid, och fast att jag vet att jag har det i mig så har det inte riktigt synts i mina tider som jag sprungit. Lättnad att jag FAKTISKT KAN springa bra tider igen är en så skön känsla.

Jag trots allt ändå realist. Vinden som vi hade i vårt lopp var bra och jag har kommit ner på jorden och vet att det krävs väldigt bra lopp för att jag ska komma ner på samma tider. Målet är att i mina samtliga lopp som jag har kvar denna säsong, springa under 14 sek vad det än är för förhållanden. Glädjen att springa häck igen och den adrenalinkick man får av att springa fort, den tänker jag inte glömma bort och att veta att jag KAN springa fort igen det tänker jag absolut ta med mig i mina resterande lopp för denna säsong.