söndag 26 augusti 2012

Bäst när det gäller?

Så är Kalevan kisat över för i år och för mig betyder även det att årets tävlingssäsong är avslutad. Hade varit riktigt kul att få springa på Finnkampen ännu, men eftersom att det är de tre bästa som får åka och jag blev fyra så får jag avsluta min säsong med Kalevan kisat.

Hur gick tävlingen då? Försöken gick inte bra. Jag kände mig tung, seg, osäker, mm. Försökte ladda men kroppen svarade inte riktigt så som jag ville. Loppet i sig kändes riktigt dåligt och jag trodde tiden skulle vara rejält över 14s. Som tur var så visade tiden 13,95 och till slut räckte det till en finalplats. Jag var den sista som gick vidare till finalen. På något sätt var detta en sådan lättnad för mig. Efter att ha haft en säsong som inte gått som den ska och som dessutom blev väldigt kort pga. skador och sjukdomar var målet att ta mig till final på Kalevan kisat. Jag visste att det skulle krävas en tid just under eller över 14 s så jag var beredd på att jag skulle vara tvungen att springa säsongsbästa. Eftersom att löpningen kändes så svår i försöken var det så skönt att få en chans till. Jag vet att jag kan springa fortare men av någon anledning har det varit lite upp och ner med min löpning pga. av att tekniken inte stämmer och för att jag är lite för osäker i min löpning.

Efter försöken peppade syrran och coachen mig för fullt, och efter strålande coachning av Micke lyckades jag fixa några små saker i starten som sedan blev avgörande i mitt finallopp. Finalen då. Jag fick en superstart, en reaktion på 0,115 närmare bestämt. Ni som hänger med i friidrottsvärlden vet att lägsta godkända reaktionstid är 0,100 så jag låg på gränsen. Kom iväg bra från blocken och kom för första gången på hela sommaren bättre till första häcken, alltså inte för nära, som jag lyckats med i alla mina tidigare lopp.

Loppet i sig var inte teknikmässigt strålande, men det fanns en jävlar anamma som hjälpte mig framåt och fick mig att höja mig till en nivå som jag vet att jag kan springa på. Tiden i mål blev 13,72 i nollvind. Placeringen blev fjärde. Aldrig har väl en fjärdeplats kännts så bra. Efter en tuff sommar både fysiskt och mentalt så lyckades jag äntligen springa lite fortare och det kändes såååå skönt. Att avsluta sommarsäsongen med årets bästa lopp ger mig så mycket mer motivation att börja träna hårt nu igen till hösten. Nu har jag verkligen fått ett kvitto på att jag kan springa fort. Det roliga var att när jag tittade på loppet i efterhand så hänger jag bra med i ca 7 häckar. Sista tre tappar jag fart som bara den,så det betyder att jag har så mycket mer i mig om jag även skulle få de tre sista häckarna att fungera, och det får jag bara jag får vara frisk och skadefri. I finalloppet lyckades jag verkligen vara bäst när det gäller eftersom att många löpare som hade bättre SB än mig fick se sig slagna.

Nu ska jag vila ett tag från träning innan det blir dags att köra igång på nytt. Jag är motiverad som tusan så nu ser jag fram emot att börja träna på riktigt igen.

Tack för alla grattisar. Kändes nästan som att man vunnit en medalj och inte kommit fyra :D


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar