måndag 20 februari 2012

Det blir inte alltid som man tänkt sig..

SM är nu över och för min del fanns det inte så mycket att glädjas över. Eller nu ska jag inte vara allt för negativ men det känns som att jag bara blivit rejält besviken denna helg. 60m på lördag var helt ok, likaså tiden. Jag kan i och för sig bättre men känslan var helt ok och loppet i sig var inte helt dåligt. Det var ju inte egentligen 60m jag hade kommit till Tammerfors för att springa men det var en bra uppvärming inför söndagens häcklopp. Söndagen ja, uppvärmingen kändes bra men häcktagningarna som jag gjorde kändes skit. Fick inte alls till det och det kändes lite osäkert att ställa sig i blocken. I loppet fick jag till en jättebra start så jag kom alldeles för nära fäörsta häcken och det tog en evighet innan jag kom ner från häcken och tappade direkt mot mina konkurrenter. Loppet i sig kändes faktiskt inte så dåligt och även om tiden bara blev 8,66 så kändes det som att det gick ganska så lätt och att det hade funnits mer att ta av om jag hade fått springa ett lopp till. Nu visade det sig att mitt försökslopp inte räckte till final och jag blev så fruktansvärt besviken och ledsen. Det kändes som att tre månaders besvikeles kom ut på en gång och fortfarande när jag tänker på det så känns det skit.

Kanske jag någonstans innerst inne hade hoppats på att jag på något mirakulöst sätt skulle springa mycket fortar än vad jag gjorde. Även om häcken inte riktigt har funkat på träning så hade jag ändå hoppet uppe att det skulle lossna på SM. Visst det kändes bättre men det räckte ju inte ens till final och det var väldigt svårt för mig att acceptera. Förra sommaren gick ju åt skogen vilket inte var särskilt roligt. I USA gick ju träningarna ändå super och jag var i jättebra form innan jag blev sjuk. Ända sedan jag kom hem har jag kämpat med att hitta formen och verkligen försökt och det var väl nu det här misslyckandet som fick bägaren att rinna över. Hade verkligen behövt få lyckats i alla fall litegrann, det hade varit så mycket lättare då. Men det är väl så att idrott inte alltid är så enkelt och att man ska behöva kämpa lite. Jag tyckte jag var ganksa så modig som vågade fara och springa på SM fast att jag visste att löpningen kanske inte riktigt finns där ännu. Det var ganska så skrämmande att ställa sig på startlinjen och inte alls veta hur det kommer gå. Sedan efter loppet var jag stolt över mig själv att jag gjorde det, men sedan när det änså inte räckte till final så kändes det så skit. Gråta hjälper faktiskt och det har jag gjort en hel del efter mitt lopp. Nu ska jag nog vila en vecka, huvudet mer än kroppen behöver ett break och sedan ska jag börja träna inför sommaren.

Motivationen att träna är det inget fel på. Bara jag håller mig frisk nu så kan det fortfarande bli bra. Även om jag är besviken på mig själv så tror jag på mig och min förmåga och banne mig om inte denna sommar ändå kan bli bra. Sommaren är ju lång och det är ännu några månader kvar innan den börjar. Denna vecka ska jag jobba och i helgen blir det att fara och träffa tjejerna i Åbo och flytta ut mina och Emmas grejjer från vår lägenhet. Ska bli så kul att träffa tjejerna och tänka på nått annat och ha lite roligt. Det kan jag verkligen behöva.

Ha en fin dag!

1 kommentar:

  1. En vecka vila är du värd! och njut av fredagen :) Du ska se att sommaren blir din iår :) Kramar

    SvaraRadera